Detta skedde 2014 i Göteborg. Mitt inlägg i Bulletin nyligen

I år är det tio år sedan JO kritiserade Göteborgs stad för att professor Karl Olov Arnstberg hindrades att tala på Göteborgs stadsbibliotek. Men nu tio år senare stoltserar samma bibliotek  denna höst med programserien Förbjudna röster, om yttrandefrihet och konstnärlig frihet.

Var finns självkritiken hos bibliotekets ansvariga? Inte ett ord tycks ägnas åt den egna hanteringen av kontroversiella röster för drygt 10 år sedan.

Men värst är nog att flera Göteborgsakademiker på vänsterkanten, ledda av idéhistorikern Edda Manga, fick biblioteket att stoppa föredraget. De klarade inte av att bemöta Arnstbergs argument utan uppmanade till ordningsstörningar och avbokning.

Edda Manga är ingen Sokrates, Thomas Paine, Torgny Segerstedt eller ens Jan Myrdal. Att vara vetenskapsman anställd av ett universitet, i detta fall Göteborg, är att bemöta argument, inte att kräva att talare man ogillar stängs av.

År 2014 bjöd en lokal ideell förening, Cui Bono, i Göteborg in Karl-Olov Arnstberg, professor emeritus i etnologi vid Stockholms universitet,  för att tala om temat ”Invandring och mörkläggning” på en hörsal vid Göteborgs stadsbibliotek som han skrivit en bok om tillsammans med socionomen och SVT-journalisten Gunnar Sandelin. Efter livliga diskussioner i medierna och på sociala medier ställde biblioteket in föredraget med hänvisning till risken för ordningsstörningar.

I ett beslut 2016 kritiserade Justitieombudsmannen Göteborgs stads kulturnämnd. Omständigheterna gav intryck av att föreläsningens innehåll och den negativa opinionen hade påverkat beslutet. Biblioteket hade därmed inte levt upp till regeringsformens krav på objektivitet.

De akademiker som undertecknade protesten och därmed underblåste hot vid föredraget var

Edda Manga, idéhistoriker och redaktör för Feministiskt perspektiv
David Fahl, bibliotekarie
Patricia Lorenzoni, idéhistoriker och författare
Mikela Lundahl, idéhistoriker och kulturforskare
Britt-Inger Lundqvist, författare och etnolog
Therese Svensson, doktorand i litteraturvetenskap
Julia Willén, doktorand i etnicitet och migration

Man kan anta att bibliotekschef Christina Perssons beslut att ställa in snarare än att hyra in en vakt, och därmed godta att Arnstberg talade, byggde på att hon var mer lojal mot de som ogillade arrangemanget än att upprätthålla bibliotekets lagfästa  principer om tryck- och yttrandefrihet.  På sid 61 i Biblioteksbladet 06/07 2014 framgår hennes hållning där hon skyller på ordningsstörningar vilka kan – och bör av respekt för lagen – stävjas på bibliotek.

Inga akademiker ställde sig på Arnstberg sida och inga upprop författades när denne svenske professor vägrades att tala offentligt.  Bedrövligt men decenniet 2010–2020 var synnerligen repressivt vilket Arnstberg dokumenterade i antologin Priset 2017.

Mer om åsiktsrepression i Sverige sedan 2000