En skriftställares dagbok: 18-01-2021

ATT DRA NYTTA AV MIN STIGMATISERING är mitt senaste påfund. Få se om det lyckas.

Igår nämnde SvD mitt namn i ett stort reportage om nya fria medier som grundare av Swebbtv och fd chefredaktör på SDs webbtidning Samtiden. Annandag Jul 2020 droppade Bulletin mitt namn i en artikel om YouTube och Swebbtv.

Så jag ser ut att vara fast förankrad som en veteran inom de beryktade alternativmedierna trots relativt kort tid runt 2014-17, de år då jag hann med att starta två nya alternativmedier och skriva i två etablerade (Avpixlat och Nya Tider) och försvara de nya medierna i SVT Debatt 2017 mot Jörgen Huitfeldt (som höll med mig till 90 % till skillnad från Belinda Ohlsson).

Men jag skriver inte någonstans numera utom då och då på Katerina Magasin och ytterst sällan på Det Goda Samhället. Etablerade medier refuserar mig konsekvent.

En lärd rabulist som är för fin för fulmedia och för ful för finmedia. Jag skrev ju halvt på skoj 2016 om de tyska filosoferna Hegel, Husserl och Heidegger på Avpixlat , en publikation som inte utmärker sig för texter om tysk idealism och fenomenologi.

Men stigmatiseringen i offentligheten är inte så dum. Om mitt rykte redan är skamfilat i hemstaden Uppsalas vänkretsar, i offentligheten och bland delar av släkten så är skadan redan skedd. Jag är fri att ta nya initiativ som ingen annan kan. Ingen bro att bränna.

Så nu har jag redan satt igång med ett projekt i samma stil som alternativmedia där jag kan gå före för en i mitt tycke god sak. Vad det offentliga Sverige anser vet jag redan. De som inser att jag har rätt redan nu kommer tacka mig om några år, liksom folk gjort efter mina insatser i medier.

Sammanhanget är delvis nytt för mig så det kan bli spännande. Jag gillar verkligen att dra igång projekt där folk får engagera sig och tänka till. Att skriva analyser och driva opinion.

Egentligen borde jag ha skaffat mig en plats på en tankesmedja, ett forskningsinstitutet, ett förlag eller en tidskrift där mina infall kan komma till nytta. Men jag har varit för rastlös och fann redan på 1980-talet att ett forskarbord på Carolina Rediviva i Uppsala nog inte var rätt. Så jag drifted . . . Än finns tid att hamna rätt.

Alltnog. Går mitt senaste projekt vägen lär ni få höra om det omsider. Nu tiger jag.