Jo, jag kan förstå argumenten från Aron Flam, SD och M Stockholm, liksom alla i sociala medier (inkl jag) som anmärker på vänstervridningen, slöseriet och tvångsskatten. Ni har rätt. Public Service bör avskaffas.

Men jag har andra skäl, rent kroppsliga. När jag ser på kommersiella kanaler, vilket sker sällan som tur är, drivs jag till irritation, vrede, utbrott i mitt inre, över alla reklamavbrott och den låga nivån. Inte ens TV4 klarar av att hålla samma kvalitet som SVT.

Vad gäller radiokanaler så lyssnar jag helst på P2. P1 om det är något särskilt (God Morgon Världen, Studio Ett, något enstaka kulturprogram). Övriga radiokanaler är outhärdliga, inkl P3. P4 Stockholm är ok om man kör bil. Men annars gäller samma sak: låg nivå, ständiga reklamavbrott, irritation.

Vad göra? Jag vet inte men det vore en förlust om SVT och SR försvann inser jag trots att min libertarianska och Sverigevänliga hållning kommit fram till att dessa mediereliker bör avskaffas. Det vore hemskt om bara TV3, TV4, Mix Megapol, Lugna Favoriter och annat skräp fanns i etern.

Jag minns nostalgiskt SVT på 1960-talet med en svartvit kanal. Där klädde Per Oscarsson av sig i Hylands Hörna 1966, där såg jag Nyfiken Gul, Anita och Televinken och allt annat. Den tiden var fin men går inte att återfå.

Vad som kan försvaras från konservativt håll är ett Public Service med mindre anslag, delvis drivet av andra aktörer som Axess TV t ex, men i huvudsak statsägt. Fritt från reklam och med hårda krav på objektivitet. Avgiftsfinansierat som förr för att undvika tvångsskatteargumentet.

Att ha gemensamma nationella medier är viktigt för den nationella kulturen och gemenskapen.

Är det möjligt? I USA finns Public Broadcasting System som är ett ickevinstdrivande stiftelseägt teveutbud med hög kvalitet. Vi har inte samma tradition och inte heller nog med pengar för att donera i samma utsträckning som amerikanerna, men just nu ser jag PBS som en förebild.