Den empatiska statens falska löften

Sverige leder i antalet skolbränder med i genomsnitt 1,5 bränder per dag varav hälften är anlagda (MBS:s uppgifter på Rebecca Uvells blog https://uvell.se/2016/10/07/skolan-brinner/).

Det kan ha att göra med att svenska skolor sedan ett par decennier har utformats för att mindre handla om myndighetsutövande och institution än hem för barn och unga under dagen.

Under flera decennier satte inte lärare betyg förrän i årskurs 8 och 9.

Dessförinnan kunde elever vara förtroliga mot läraren, som enligt den progressiva pedagogiken mer skulle vara kompis och handledare än vuxen och kunnig. Plötsligt skulle de hyggliga lärarna utöva sin av skollagen givna makt och givetvis blev många elever besvikna. Skolbränder är också vanligare på högstadieskolor.

Jag tror inte för ett ögonblick att just betygssättning har med skolbränder, men att fenomenet med en empatisk skola med hemklassrum, pastellfärger, innetofflor, skolvärdar och lärare man bara känner till förnamn är kontraproduktivt.

En oavsiktlig bieffekt av det hårdnande klimatet i skolan är att det plötsligt har blivit en säkerhetsåtgärd för personalen att inte lämna efternamn och för att undvika att bli attackerad i sina hem eller på nätet.

En hemlik skola föder förhoppningar om att den inte ska vara en myndighet och utbildningsinstitution utan mer som en förlängning av hemmet, en fritidsgård där de vuxna är som ens föräldrar eller kanske snällare.

Vad sker med elever och andra brukare av välfärdssystemen när de upptäcker att de empatiskt utformade institutionerna inte alls är som hemmen? Deras förhoppningar gäckas och några blir förtvivlade.

Alexandra Pascalidou berättade om en högstadielärare som alltid var så snäll mot henne och de andra invandrareleverna i Rinkeby, men vände på avslutningsdagen på 1980-talet. Då berättade han för dem att de minsann inte kunde hoppas på att bli vad som helst utan få nöja sig med städ- och diskjobb.

Det var säkert väl menat och inte en del av vad Rinkebyskolans personal hade i uppgift att säga till sina elever, men risken finns att denna hårt serverade realitet gav upphov till våldsamheter och hat mot det svenska samhället hos vissa av Pascalidous klasskamrater.

Vid upplopp och missnöje i utsatta förorter är det ofta offentliga institutioner som förskolor, skolor, vårdcentraler, polisstationer som attackeras och bränns ned. Dessa har byggts för att inge hopp och skydda invånarna men istället förstörs de. Svenska elever skolkar dessutom mer, kommer oftare sent och är oartigare enligt internationella undersökningar.

De falska löften som inges när institutioner och myndigheter ska vara empatiska istället för att fungera som byråkratiska enheter är en grogrund för missnöje. Förövarna kan givetvis inte artikulera dessa samband utan tänder på sin skola en kväll för att djävlas, men motivet kan vara just vad jag har formulerat.

En lösning på lång sikt vore att skolor fick vara skolor med avgränsat uppdrag och med lärare med återupprättad vuxenauktoritet som inte är extraföräldrar. Skoluniformer kan vara ett sätt att befästa övergången från en familjär roll till en institutionell roll, vilket etnologen Jonas Frykman påpekade redan 1998 i boken Den ljusnande framtid. Samma sak gäller andra offentliga inrättningar som hellre vill uppfattas som hemlika fritidslokaler än vad de egentligen är till för.

I avvaktan på denna förändring som kan ta en generation måste debattörer våga diskutera det offentligas gränser och hur våra myndigheter och institutioner uppfattas.

Jan Sjunnesson, oberoende Sverigedemokratisk debattör

(refuserat inlägg)

3 reaktioner till “Den empatiska statens falska löften”

Med tanke på hur eleverna i de s k värstingskolorna uppför sig, så måste det vara ett helvete för deras föräldrar hemma.

Vad jag kan se så är detta inlägg, Sjunne, ett PK-anpassat alster. Jämför man med ett antal ”lyckade svenska skolor” (det finns en handfull) och utländska skolor (t ex Finland eller Kina), så är ett antal faktorer i klartext utelämnade (utan viktad ordning).
*Skol- resp bilbränder och andra attentat är förståss lågnivå ”Jihad”. Attentaten på moskéernas uppmaning är avsedda att avtrubba jihadisternas inneboende avstånd från våld, så att de blir sanna jihadister när de lokala kalifaten skall upprättas.
*I Sverige tillåts ”fredens religion” blanda sig i skolans verksamhet. Dess makt utövas genom stökiga elever som kräver särrättigheter och utan rektorers resp lärarnas motstånd får makten.
*Skolorna tillåts inte omplacera rötäggen till särskilda klasser, där deras trakasserier drabbar dem själv och inte skötsamma elever.
*Elever som inte klarar lägre årsklasser måste kunna flyttas till specialklasser för att läsa upp sig till rätt nivå.
*Inga ensamkommande vuxna får blandas med ordinära svenska skolelever. De skall hållas i egna klasser eller specialklasser.
*Lärare skall inte åtalas för disciplinära åtgärder, fasthållanden, utdraganden ur rummen etc. Elever som är våldsamma, skall leda till straff omedelbart, men även att föräldrar lagförs och döms för att dåligt uppfostra sina barn. I den normala klanstrukturen är det fritt fram med dåligt uppförande fram till vuxenåldern, men DÅ skall individen som vuxen anpassa sig till omgivningen (detta är tvärt om mot uppfostringstraditioner i norra Europa).
*Självklart skall mobiler, plattor etc vara inlåsta under skoldagen. Inga mössor på huvudet och ytterkläder avtagna. Tider skall passas och de som kommer mer än 5 min försent, skall placeras i specialklasserna som störande elev resp heller inte släppas in till lektionen.
*Läxor och hemuppgifter är anledningen till att de bästa skolresultaten erhålls, och de skall kontrolleras, bl a med upprepade skriftliga läxförhör
*Standardprov skall genomföras. Inget hindrar att en skola eller en kommuns skolor utför egna standardprov där centrala saknas. Gemensamma provdagar skall läggas ut som standard.
*Föreläsningar och svarta (vita) tavlor är att föredra framför videos/filmer i undervisningen. Eleverna behöver ta till sig en massa förkunskaper innan de är mogna att själv utveckla sitt kunnande. D v s på sin höjd i åk 9, kan självständigare studier inledas.
*Lektionen börjar alltid med att alla elever är uppställda på dubbla rader utanför klassrummet, med mössa, ytterkläder avtagna och mobil etc inlåst. Läraren hälsar på eleverna och säger ”Var så god och stig in!” och eleverna vandrar in i klassrummet och sätter sig. När alla elever är inne, så går läraren in och stänger efter sig och för sena elever får vänta. Därmed har lektionen börjat och det skall vara ordning och reda, där ingen avbryter läraren utan att ”ha begärt ordet”! Gäller även gymnasium resp yrkesrelaterad utbildning. Och i synnerhet alla förekommande specialklasser.

Svara

Jan Sjunnesson skriver:

26/12/2017 kl. 20:35

Okontrollerad massinvandring, islam och misslyckad integration förvärrar de problem som redan fanns med helsvenska skolor. Tidiga tecken redan på 1970-80talen.

Svara