En berättelse om en vilsen präst i Halland och hans öden i Göteborg, Lund och Tel Aviv åren 2023-2025.

Hans utveckling går från sökande till en frigörelse från traditionell kristendom men han lämnar inte sin gudstro eller sin hustru, diakon och anställd inom Svenska Kyrkan liksom han.

De läste i Uppsala på 1980-talet och han tar upp, som pensionär, forskarstudier i Lund om judisk kritik av kristendomen.

Han hjälper förvirrade teologistudenter, möter en ukrainsk shaman, lyssnar till amerikanska bibelforskare, läser mer om judendomen och far till sist till Israel med sin fru.

Bloggen kommer uppdateras dagligen i januari 2025. Vinjett av Maria, tack.

Hela boken som pdf här

God läsning och Gott Nytt År!

/JSj

Som ett ofött barn simmar mot sin födelse, som en kvinna räknar andetagen mellan värkarna, så längtar jag efter dig. Som en fisk dras till betet, fiskaren till den punkt där linan möter vattnet, är jag bunden vid ett strängt krav, O den absoluta enhetens konung. Vad ska jag göra för att mildra denna förväntan, för att bärga hoppet undan min fiendes hån? Barnet föds in i din värld, fisken får sin föda liksom fiskaren sin, Batseba ligger med David, apor kommer ned från Babels torn, men i mitt hjärta ser en apa skönheten bada. Min girighet bekräftas från helvetets alla hörn. O Abrahams sköld, bekräfta mitt hopp.

Leonard Cohen, Nådens bok, 1984

***

Kapitel 1

Kriget mellan Israel och Hamas som bröt ut den 7 oktober 2023 ändrade Greger Svenssons liv till doktorerande pensionär från vanlig om än intellektuellt nyfiken präst i Svenska kyrkan i Norra Halland.

Den nye biskopen i Göteborgs stift, Abraham Söderblom, var tydlig:

-Du får börja direkt efter nyår. Se till att klara ut allt med Lund nu.

Söderblom hade tillträtt snabbt efter att den förra kvinnliga biskopen hamnat i en skandal med anledning av just kriget i Gaza. Hon hade godkänt uthyrning av kyrkolokaler till en pro-palestinsk grupp som ockuperat platsen i flera dygn. Detta trots förhandsinformation om att gruppen inte var att lita på med flera gängkriminella och islamister som höll sig runt de ledande, leende välartade talespersonerna.

Greger Svensson bet ihop käkarna där han satt i en skön fåtölj i ett kontorshotell vid Götaälven i stiftskansliet. Kyrkans lokaler vid Lilla Bommen, en hamn med kontorsbyggen vid Hisingsbron strax norr om Centralstation, bestod av kontorslandskap utformade som en aktivitetsbaserad arbetsplats med tre zoner (aktiv, lugn, tyst) och heltäckningsmattor. Konstverk med Jesusmotiv syntes diskret vid mötesrummen som alla bar namn efter de tolv lärjungarna.

-Vad kommer hända nu? frågade Greger sin högste chef.

-Tja, jag ska rensa ut Sussis walk-in-closet och ta ned alla regnbågsflaggor och klimatdiplom. Det kommer att ta sin tid att bli kyrkokansli igen efter Eckerdahlarnas biskopsvälde. Kanske kan vi flytta till Domkyrkan eller i alla fall till Vasakyrkan, sa biskopen.

-Vad gäller dig, min gode man, så får du ta itu med den judisk-kristna relationerna, men det vet du ju redan. Men det kommer inte bli lätt eftersom du ska ägna dig åt den judiska kritiken och förföljelsen av kristna, ett ämne som knappt någon forskat om. Som du vet. Och det heliga landet välkomnar alla utom dess fiender.

Greger Svensson hade talat med biskopen och den teologiska kommittén i Uppsala om sitt forskningsuppdrag men då hade man talat om judendoms arv i kristendomen. Kriget hade satt fler ämnen i fokus och antisemitism hade fallit bort eftersom kyrkan tyckte sig ha gjort sitt genom att ta avstånd från ersättningsteologin som raderade judendomen.

Antisemitism hade hörts i varje diskussion om Hamas anfall mot Israel och kyrkan ville flytta fokus till judars skuld gentemot de kristna. Eller i vart fall inte driva på ändlösa diskussioner om att kritik av Israel kunde misstänkas vara antisemitisk. Greger förstod inte alla dagspolitiska turer.

Kanske hans uppdragsgivare hade fler anledningar att ge honom ledigt ett par dagar i veckan åt forskarstudier i Lund. Vad som skulle hända det närmaste året kunde varken han eller teologerna i Uppsala och Lund föreställa sig.

Han tackade för sig och gick ut från Lilla Bommen. Decemberblåsten ven över gångvägen bort mot Nordstans galleria där han vek av. Värmen slog emot honom där inne bland alla daglediga göteborgare av allehanda slag. Han gick in i gångtunneln mot Centralstationen och kollade tågen söderut. Om 30 minuter gick ett Västtrafiktåg mot Varberg.

Greger Svensson hade nu tre veckor på sig innan ett nytt liv skulle ta vid: halvtidsdoktorand i Lund och halvtid pensionär/vikarierande präst i Norra Halland. Rörigt kanske men kul tänkte han medan han tog en öl på O’ Learys vid utgången. Sport intresserade honom sällan men idag vilade han gärna sin blick på fotbollen på skärmarna.

-Ska du ha en till? frågade en servitris men han avböjde och stegade raskt mot pendeltåget från perrong 14 längre bort på bangården.

Strax flimrade Mölndal och Kungsbacka förbi. Han steg av i sin kustby och gick ett par hundra meter hemåt där Elisabet väntade med middag. Förväntansfull eftersom dagens möte var viktigt och hade fått honom in på nya vägar.

De pratade om den nya inriktningen, judisk kritik och förföljelse av kristna. Lundateologerna var kända för sin forskning om judisk-kristna relationer och judaistik så han kände att kyrkan hade gjort rätt som valt ut Lunds universitet åt honom. Hur visste han inte riktigt men teologiska makthavare hade väl sina vägar både inom kyrka och lärosäte.

-Uppsala universitet är äldre än Lunds men Lunds Domkyrka är äldre än Uppsalas, sa han till Elisabet.

-Så säger du varje gång Uppsala och Lund kommer på tal, svarade hon leende. Jag vet. Och du ska som uppsaliensare foga dig i Lund.

-Lilla Lund, mumlade Greger och log tillbaka där han satt emot henne vid köksbordet i deras lilla by en kilometer från Kattegatts hav. Vinden ven och de tog fram en flaska rödvin för att fira dagens händelse.

Ett beslut var taget och ett datum fastställt, den 1 januari 2024. Kriget i Gaza må pågå ett tag till eller helst sluta omedelbart med frigivande av gisslan. Vem skulle bry sig om en svensk prästs studier om judendom och kristendom under rådande förhållanden?

Greger tänkte att biskopen hade rätt i att forskningen måste fortsätta oavsett. Krig hade skett i området sedan samarier, babylonier, perser, greker och romare erövrat Israel och Judéen för över 2500 år sedan. Klostren och sekter fortlevde utanför striderna och hade bevarat de heliga skrifter som hans tro byggde på.

Han såg sin framtid mer som en munk än som en gift präst. Låt vara att Elisabet var diakon, hans kall var nu att få flitens lampa att lysa i minst fyra år framåt. Innan 70-strecket skulle han lägga fram sin avhandling som ännu inte hade fått ett namn.

Han släckte lampan efter att ha bläddrat i Jakobsböckerna av Olga Tokarczuk, en över tusensidig virrig roman om hänförda polska judar, muslimer och kristna inför en ny Messiasgestalt på 1700-talet söder om Polen, väster om Ukraina, passande nog för vår samtid polysexuell redan då.

Dess tjocklek på en decimeter skulle möjligen vara till nytta i en duell, placerad vid hjärtat, men var otymplig vid sängläsning. Hans slutresultat skulle bli inom föreskrivna 164 sidors gräns för tryckbidrag för doktorsavhandlingar.

Kap 2