Lagar är det enda Sverige kan ta till mot hedersförtryck  och därför måste strängare straff i form av utvisningar tillämpas i högre grad. Utvisa hedersförtryckare är därför den bästa lösningen.

I veckan uppmärksammades hedersmorden på Pela och Fadime för över 20 år sedan vid Fadimedagen i Göteborg, arrangerad av  föreningen GAPF (Glöm Aldrig Pela och Fadime).  Det stod  då klart att Sverige knappast gått framåt i frågan. Vi stampar på samma fläck.

Lagarna har skärpts men tillämpas inte tillräckligt menade Lise Tamm, generaldirektör vid Jämställdhetsmyndigheten och före detta åklagare, under paneldiskussionen i Göteborg 21 januari, 2026.

Där deltog  även GP-krönikören och Socialdemokraten Ann-Sofie Hermansson och Doku-journalisten Sofie Löwenmark liksom Soleyman Ghasemiani från GAPF och  Rassol Awla, doktorand,

För att förstå problemet kan man använda sig av två särskilda egenskaper hos Sverige. Det ena är vad professor Lars Trägårdh och historikern Henrik Berggren döpt till ”statsindividualism”.   Det är en samhällsmodell där staten, genom generella rättigheter, höga skatter och omfattande välfärdssystem, stärker individens självständighet på bekostnad av familje- och gruppberoenden.

Detta leder till den andra egenskapen, nämligen att vara världens mest sekulära, rationella och individualistiska land enligt den internationella värderingsundersökningen World Values Survey (se video från  Institutet för Framtidsstudier) och mina inlägg.

I ett koordinatsystem med en lodrät axel från traditionella till sekulära-rationella värderingar och en vågrät axel från kollektiva överlevandsvärderingar till individuella expressiva. I det övre högra hörnet finns vi, det mest extrema landet i världen, en plats vi intog runt 1990.

De som kommer hit vare sig de är västerlänningar eller från fattigare länder möter en svensk kultur i ett samhälle som för alla inflyttade ter sig extremt individfokuserat och kallt, där folk har liten tilltro till religion, gemenskaper och traditioner. Särskilt i städer.

Hedersförtryck upprätthålls genom det rakt motsatta, lojalitet mot släkten (inklusive kusingiften) och underkastelse under religioner (islam men även konservativ kristendom) och äldre män men även matriarker som båda vill undertrycka unga kvinnor och flickor.

Sverige har som kultur och samhälle ingen motsvarande  stark sammanhållning och tradition att sätta emot. Här får alla göra som de vill, så länge man inte bryter mot lagen. Därför måste mer till än att hänvisa till en icke befintlig svensk samhällsgemenskap.

Då kommer vi till kärndilemmat: Det svenska samhället har ingen möjlighet att reglera vardagslivet för familjer där hedersförtryck förekommer.

Om föräldrar förbjuder sina döttrar att gå till skolan i sällskap med pojkar är det inget som kan förhindras. Samma sak om barnen sätts i koranskolor med tygskynken mellan pojkar och flickor. Obligatorisk simundervisning i skolan är dock möjlig att reglera, om inte döttrarna hålls hemma just då.

Vi har bara att ta till lagen. Tjat, lärarmöten och socialtjänst biter knappast. Vad grannar och svenskar i allmämhet anser är inte tillräckligt.

Vad som krävs är att domstolar alltid dömer till utvisning utifrån utlänningslagen och  brottsbalken för att statuera exempel. Idag leder hedersmotiv vid brott  inte automatiskt till utvisning. Men hedersrelaterade hot, tvång och våld som bedöms som särskilt allvarliga och  systematiska, långvariga och riktade mot närstående kan uppfylla kraven för utvisning på grund av brott enligt utlänningslagen.

Detta är för svagt och exempel på svensk undfallenhet

Alltför få utvisas, vilket är det enda som kan göra skillnad. Varken böter och fängelse har samma effekt som en utvisning och förbud från att återvända, liksom fråntagande av svenskt medborgarskap om dubbla finns.

Svenskarna får ta till det enda vi respekterar, lagen, och göra det med än mer skärpa och  full kraft. GAPF har inte med utvisning bland sina 112 förslag vilket är synd.

Utvisning kan tillämpas enligt Migrationsöverdomstolen vid olaga hot och olaga tvång i hederskontext, hoten syftar till att krossa offrets självbestämmande och tvång att bryta relationer. Även om varje enskild gärning inte når hög straffnivå, utgör helheten ett allvarligt angrepp.

Sammanfattning av skäl för utvisning:

Hedersmotiv förvärrar alltid

Olaga hot/tvång kan räcka ensamt

Systematik slår hårdare än våldsnivå

Kulturella förklaringar ökar återfallsrisk i praxis

 

Jan Sjunnesson, skribent