Charles Murray: Taking religion seriously. Encounter Books 2025, 185 s.

Denna självbiografiska bok om samhällsforskaren Charles Murrays intellektuella väg till kristendomen är intressant genom hans historia och personliga ställning som konservativ, hårdhudad debattör i USA.

Murray skrev den kontroversiella studien The Bell Curve tillsammans med Richard Herrnstein 1994 där de påvisade  vissa  statistiska samband mellan ras, ärftlighet och intelligens, vilket tolkades som rasism. Han  avvisade beskyllningarna och fortsatte med att beskriva USA utifrån hårddata och högerideologiska motiv som i böckerna In Our Hands: A Plan to Replace the Welfare State,  Coming apart: The state of white America och  Facing Reality: Two Truths About Race in America. Att Murray skulle senare komma ut som bekännande kristen var oväntat.

Han hade en presbyteriansk uppfostran men fortsatte inte i något kristet sammanhang efter studier på Harvard och MIT. I likhet med många amerikanska akademiker levde han under devisen, ”Smart people do not believe that stuff anymore”, angående religion och organiserad tro.

Men så gifte han om sig med den något yngre tidigare metodisten Catherine 1985 som genomgick en andlig uppenbarelse när hon födde deras dotter. Catherine Murray gick samtidigt med i en kväkargrupp som maken Charles ibland deltog i, men sedan alltmer regelbundet. Hans far hade sagt honom en gång på 1960-talet att det var  bra för moralen att gå i kyrkan oavsett trosuppfattning. Man blir påmind om hur ens karaktär kan förbättras mindes sonen Charles 30 år senare.

Charles Murray, med en PhD i samhällskunskap från MIT, nöjde sig dock inte med att sitta tyst med ”vännerna” som kväkarna kallade varandra vid sina tysta möten. Han gav sig in i forskning om kristendomens historia, apologetik och framför allt de naturvetenskapliga beläggen för ett välordnat universum.

Astrofysikern Martin Rees Just six numbers 1999 satte honom på spåren till universums start i Big Bang. Murray tog även till sig den pragmatiske filosofen William James som vid förra sekelskiftet intresserade sig för spiritism och liknande andliga okonventionella tankar.

En relativt stor del av boken handlar om fakta och resonemang kring Jesus födelse, liv och återuppståndelse. Murray är fortfarande skeptisk men inte längre agnostiker utan håller det för möjligt att något övernaturligt skedde då och där i  Galliléen och Jerusalem.

Två andra källor till hans omvändelse är dels den moraliska lagen som existerar i liknade former i alla religioner, dels C.S. Lewis Mere Christianity, en bok som bygger på hans radiotal under andra världskriget och utkom 1952.

Den moraliska lagen om förbudet att döda en annan människa är inget nedärvt eller en social konstruktion för att hålla samman ett samhälle, något Charles Murray tidigare trott. Han räddade en bilförare från en brinnande krockad bil på 1970-talet utan att tänka sig för.

En stor del av Taking religion seriously tar upp evangeliernas historiska källor, deras dateringar (vilka han gärna tidigarelägger tio-tjugo år)  och hela den bibelkritiska forskningen sedan Albert Schweitzer i början av 1900-talet. I små textrutor redovisar Murray de källor han använder och rekommenderar, särskilt bibelforskaren Richard Bauckmans Jesus and the Eyewitnessess från 2007.

Murrays bok är full av resonemang utifrån böcker och forskning, från Turinsvepningen till nära-döden upplevelser.

Han skriver: ”För trettio år sedan antog jag att Evangelierna mest var folksägner och brydde mig inte om dem. Men det Nya Testamentet är fullt med visdom. Studier av dess författarskap, datering och historicitet har återfört min tilltro till det”.

Han betraktar C.S. Lewis trilemma om vem Jesus egentligen var, en lögnare, en galning eller Guds Son, på nytt och håller för troligt att det sista kan var sant.

För övertygade kristna är bokens apologetik nog inget nytt men den kan läsas som en vittnesbörd om hur en modern skeptisk intellektuell kan ta till sig Guds universum och Jesus budskap.

Nästa recension blir av den snarlika boken Believe: Why everyone should be religious av den politiska kommentatorn Ross Douthat vid New York Times, som också kom ut 2025.