När Columbus seglade över Atlanten 1492 anade han inte bara att han skulle komma till en ny kontinent. Han visste inte heller att hans seglats, och skepparen Vasco da Gamas resa runt Afrikas sydspets några år senare, skulle leda till Västvärldens världsdominans i ett halvt årtusende framöver.

Från Kina över Indien till östra Medelhavet hade dragdjur burit kryddor, tyger, ädelstenar och andra handelsvaror längs sidenvägarna över Centralasien sedan århundraden före Kristus.  Men Västvärlden tog över via våra avancerade skepp med beväpnade besättningar och från 1600-talet regerade vi  delvis över deras områden och nya som vi erövrade.

Ja, inte vi svenskar utom på ön Saint-Barthélemy i 94 år, men fransmän, britter, spanjorer, portugiser, holländare och belgare var framgångsrika kolonisatörer.

Vi européer smickrade oss med att införa goda ting som marknadskonkurrens och rättsstat, teknik och vetenskap, medicinska botemedel mot de sjukdomar som plågade vanligt folk och dess eliter. Sen smittade vi ned dem med våra sjukdomar men det är en annan historia.

Idag ser Asien ut att ta tillbaka den plats denna kontinent hade fram till 1500-talet. Indiska och kinesiska turister besöker våra europeiska sevärdheter och får trängas med oss och amerikanerna. Själva fnyser vi lite åt dem.

Många IT-företag etablerar sina forskningsanläggningar i Indien. Indiskättade chefer  och ledande politiker finns vid de största techbolagen i USA och i partier i Europa.

USA verkar ointresserat av oss européer efter att ha ryckt ut två gånger  med knappt tjugofem års mellanrum för att styra upp våra interna bråk som både gångerna lett till världskrig.

Tecken på Västvärldens andliga underlägsenhet har funnits ett tag. Den materiella överlägsenheten har bestått tills nu.

Exilryssen och Nobelpristagaren Alexander Solzjenitsyn höll ett kontroversiellt föredrag vid Harvard 1978. Han var inte bara skoningslös mot sin ärkefiende Sovjetunionen, utan även mot USA och Västeuropa

Väst led i synnerhet USA av förvekligade män utan ideal som bara brydde sig om att vara laglydiga menade den buttre ryssen. Vad som saknas är mod.

Inga vapen, hur kraftfulla de än är, kan hjälpa väst sa han, att övervinna sin brist på viljestyrka. För att försvara sig måste man också vara redo att dö; det finns lite sådan beredskap i ett samhälle med folk uppvuxna i materiellt välbefinnande.

Konsumism, välfärdsstat, överlevnad har sövt ned oss.  Solzjenitsyn  tog till även biologi för att säga till oss att en hög grad av vanemässigt välbefinnande inte är fördelaktigt för en levande organism.

Det var 1978.  2023 upprepade Konstantin Kisin hans budskap.

Många säger att Folkhemmet dog när Olof Palme mördades, 1986. Mitt tips är att det försvann i mitten av 1970-talet. Lågkonjunktur, oljekris, vilda strejker, inflation, industrikris, IB-affären, västtyska terroristaktioner med svensk hjälp,  handfallen socialdemokrati som lämnade över till handfallen borgerlighet 1976.  Sedan dess har Sverige varit en välfärdsstat på nedgång.

Vi hade våra trettio goda årtionden från slutet av 1940-talet till början 1970-talet. Sen gick det inte längre. Jag är född 1958 och minns Folkhemmet i Uppsala där min mor var hemmafru och vi bytte från hyresrätt till bostadsrätt till kedjehus till egen villa på åtta år, 1958–1966.

De ideal som min familj levde för var inte större än att just konsumera och sköta sig. Den sure ryssen Solzjenitsyn skulle inte ha haft djupa andliga samtal med min far, en ingenjör som gått på kvällskurser och militärt läroverk för att ta sin gymnasieexamen inom väg- och vattenbyggnad. En fattig lantarbetarson utan mor och med sex äldre syskon. Nu i egenhändigt ritad och byggd tegelvilla i Uppsalas bättre områden.

Men kanske skulle de enats om att Västvärlden åstadkommit något stort på egen hand, liksom min far, och att det var och är värt att försvara. Frihet, makt åt de maktlösa, nyfikenhet, en offentlighet som i bästa fall inte räds att kritisera makten.

Europa kan komma på fjärde plats i världsrankningen år 2050, efter Kina, USA och Indien säger min AI-robot. Det är okay. Ja, rentav eftersträvansvärt och bra gjort om Sverige kan hålla sig bland de tio främsta länderna i Europa.

Alltså inte på fjärde plats som vi hade 1970 när jag var tolv år. Men vi har det ändå rätt bra. Vi ska bara få till det där andliga och ideella. En ny utmaning för vår framgångsrika ingenjörskonst framöver.