Gudsmannen – kapitel 17

Juli invaderas byn av sommargäster och turister, så även 2024. Man kunde höra både engelska och holländska på snabbköpet och husvagnskaravaner blockerade landsvägen.

Greger och Elisabet brukade fly sin stillsamma by den tiden men inte år. Greger skulle skriva ett första utkast till inledning, bakgrund, problemformulering och göra en forskarplan. Hans handledare hade varit på honom sedan i mars. Stiftet likaså. Men inget hände. Greger teg och tänkte.

Han läste och tänkte. Tänkte och läste igen. Gick promenader, pratade med Elisabet men höll sig ifrån alla kyrkor.  Inga stimmiga konfirmandläger vid havet med gitarrspel. Inga sommarpredikningar och vigslar i blom. Bara bibelvetenskapliga studier och fria strövtåg på nätet efter video med kunniga forskare som bedömde judar och kristna lika hårt, lika rättvist.

Att skildra de första decennierna efter Jesu korsfästelse hade genererat enorma mängder litteratur och debatt. Greger hade följt debatten i USA på 1980-talet sedan The Jesus Seminar som skämtsamt kom upp med handuppräckning vid lunchen med Dale Allison.

Genom detta fräcka tilltag spreds ett nyväckt intresse  om den historiske Jesus runt bland Uppsalateologer och en del nyfikna präster som Greger.  Han prenumererade på tidskriften Journal for the Study of the Historical Jesus ned till Halland men hade var nog rätt ensam om det bland präster på västkusten. Först i Lund hade någon nämnt tidskriften.

 

Hela juli gick och sedan kom augusti, Sveriges finaste månad. Sommardagar utan regn. Värme och sol. Greger och Elisabet tog långa promenader längs havet. Han berättade om sina tankar, sitt tvivel på kyrkan och vart hans kritiska forskning kunde leda honom.

-Jag är ju kristen, präst till och med och vill inte lämna kyrkan, men ju mer jag läser desto mer inser jag vilken rövarhistoria Jesus kom att bli. Inte av sig själv men av sina anhängare. Han var nog bra med sina liknelser och Bergspredikan. Men resten . . .

-Aha. Du är där jag var i ungdomen, sa Elisabet. Det går över.

De hade haft en ständig diskussion sedan studietiden om Gud och Jesus. Greger hade inte problem med Gud men med Jesus, Elisabet tvärtom. Den mänsklige martyren Jesus av kött och blod mötte Elisabet, vilket Greger nog förstod men han tvivlade på Jesus gudomlighet. Han såg Jesus som en exemplarisk profet, ett judiskt helgon, hasid, som upprepade vad Johannes Döparen, Daniel, Jesaja och andra sagt före honom. Men han var inte Gud.

Elisabet å sin sida såg Jesus som visade den rätta vägen till Gud och Greger höll med. Gud var oåtkomlig. Luther hade därför rätt i sin beskrivning av deus absconditus och han stod på Elisabets sida vidhöll hon. Greger lät Luther bero. Han ogillade hans antisemitism men än mer hans ovilja att ta hänsyn till goda gärningar.  Luther själv tog avstånd från Jesus bror Jakobs brev i Nya testamentet men Greger ansåg att Jakob borde stå staty i Rom i stället för Paulus och Petrus.

Kap 18

Lämna en kommentar