När Greger steg in i aulan på teologen i Lund blev han välkomnad av de studenter som varit med i Valborg. Han blev generad men stod kvar när de hyllade honom.  Sedan satte han sig längst fram vid podiet och inväntade den första gästföreläsaren, bibelforskaren Paula Fredriksen, hedersdoktor i Lund och professor emerita i Jerusalem.

-Most welcome, doctor honoris causa  here at Lund, professor Paula Fredriksen, sa universitetsrektorn Henrik Rengström. We are very proud to have you here.

 

Sedan tog en teologiprofessor vid med en introduktion av gästföreläsarens verk och forskningsområden: judaistik, tidig kristendom, antiken och inte minst, hennes vän och kollega, den svenske biskopen och teologen Krister Stendahl som länge bodde i hennes hemstad Boston.

Hela salen applåderade när hon steg fram till mikrofonen för att hålla sitt föredrag om tidig judisk kritik av kristendomen. Greger spetsade öronen. Hon kom in på Augustinus och den kristna sekten donatisterna  i Nordafrika på 300-talet.

-Jews were bad thought Augustine, but the Donatists were worse, sa hon med ett leende.

Greger hade läst flera av hennes böcker och kände igen det mesta om hennes tankar om kristna judar och judiska judar, och de icke judiska kristna,  före detta hedningar, som skulle dominera de första kristna församlingarna runt Medelhavet före år 100.

-If a new religion appeared that was neither Roman nor Jewish a city could be in danger if the newcomers did not pay respect to the Roman gods, as the Jews did apart from their own monoteistic God. So the Christians put cities at risk for natural catastrophes, that is the Gods of thunder or rain or fire. Very serious not to praise Mars, Jupiter, Saturn, planets we still take our weekdays from.  Paul acknowledged the existence of these pagan demons in Corinthinas 1, chapter 10, verse 20. But they were diminutive godlings, demons. The Jewish God reigned monolatrically. He was not alone but the was the best God. A Supergod in a messy monotheism!

 

Hennes kvicka anförande fick många att skratta och applådera. En riktig amerikansk show tyckte många. Efteråt kom många fram till Paula Fredriksen och gav henne beröm för hennes underhållande föredrag. Särskilt forskarna från judaistiken.

Sedan var det dags för dagens andra amerikanska bibelföreläsare, professor Dale Allison. Han var lika utåtriktad som föregångaren men hade ett personligt tilltal som intresserade Greger, nämligen att berätta om sina mystiska upplevelser samtidigt som han föreläste om den tidiga kristendomens utmaningar.

Han berättade om två upplevelser som förändrat hans liv; en gudsupplevelse vid 16 års åldern som om stjärnorna kom ned för ett ögonblick och proklamerade en mystisk utomkroppslig närvaro och en liknande upplevelse sju år senare då han nästan dog i en bilkrasch. När han låg på operationsbordet sa läkarna att han hade 50 procents chans att överleva. Gud betydde inget då, döden var lika skrämmande för den vuxne och övertygade kristne Dale Allison.

Hans tidiga dödsskräck gjorde den livsfarliga händelsen att han började forska om döden samtidigt som han studerade kristendomen och dess historia. Greger lyssnade noga.

Dale Allison avslutade med att berätta om sin dödsskräck idag.

 

-It is still there, I don’t have a grand conclusion. Actually I am curious, well fascinated by death. It might be something new, sa han.

-Good luck, y’all Swedes, avslutade han på sin breda nasala Kansasdialekt.

Studenterna applåderade ljudligt.

-Best ever! ropade Manoj och Benjamin. We luv ya, prof!! Whoa!!

Greger såg på dem och log. De hade rätt, Dale Allison var en äkta tänkare som vågade gå djupt, personligt och var öppen.

Efteråt talade Greger några ord med den populära professorn som gav honom sitt visitkort. Några Lundateologer stod intill och frågade Greger om han ville ta en fika tillsammans, vilket han tackade ja till. De gick uppför en trappa till lärarrummet där de satte sig ned i en vinklad soffa mitt emot varandra. Dale Allison pustade ut och alla väntade på att han skulle säga något. Men det var Greger som började.

 

-Sir, I am a Lutheran minister, as you can see from my collar, who is doing PhD studies here. I wonder if your ideas about mysticism and death are accepted among academics in the States?

-Well, yes and no, svarade Dale Allison och förklarade att hans religionshistoriska och teologiska forskning gav honom den status han behövde för att nu kunna tala om vad han upplevt i unga år men tigit om.

-I think academics treat experiences like mine as STD, Spiritually Transmitted Disease, skojade han. They get nervous when they should not. This goes for sceptics as well as believers.  We should all be open to en unexpected and unimaginable. Like near-death experiences, which are more common than people think.

-You are right, sa Greger. When in church we should be able to meet God or at least talk about meeting God.

 

Teologilärarna skruvade på sig i soffan. Greger kände sig lika hemma som i sina kyrkor. Han kunde knappast ta av sig prästkragen och bli neutral forskare. En kristen men intellektuellt öppen professor som Dale Allison förstod nog.

 

-Ska vi äta något eller…undrade en docent och sneglade på Greger.

-Visst, vi går ut. Kan gå till SOL tvärsöver, sa en ung adjunkt.

SOL var universitetets Språk- och Litteraturcentrum mitt emot LUX-huset dit många teologistudenter och lärare också gick. Dale Allisons sällskap kom mitt i lunchrusningen, men snart hade alla fått varsin bricklunch med kycklingpasta eller vegobiff. Professor Barmark som anslutit betalade allas lunch.

-International representation, sa han leende.

-Genau, Herr Doktor Professor Barmark, inflikade hans kollega som varit med honom i Tyskland.

Alla skrattade tyst och började äta. Greger sa inget heller. Studenternas muntra samtal omkring dem överröstade ändå eventuella försök till konversation.

-We skip the spoken words then, sa Dale Allison. You all know about the Jesus Seminar in 80s right?

 

Alla nickade.

-So then  when Crossan, Funk and all did this  up in Oregon, they had red beads represented words definitely spoken by Jesus; pink was for words probably spoken by Jesus; grey was for words probably not spoken by Jesus; and black was for words definitely not spoken by Jesus. Alright. We can do this by show of hands: Straight up is definitely spoken by Jesus, hand halfway is probably, hand sideways down probably not and hand down is definitely not.

 

Alla var med. Det gick ändå inte att prata om något väsentligt. Dale Allison fick föreslå bibelcitat och började med Matteus 5:39,  ”Om någon slår dig på högra kinden, så vänd också den andra mot honom”. Alla räckte upp händerna utom två adjunkter som höll dem halvvägs.

-Good good, just like in Oregon 1985!

De fortsatte med några till citat. Svenskarna var mindre skeptiska än amerikanerna for 40 år sedan. Varför denna skillnad undrade Greger men lämnade snabbt den tanken.

 

Han tackade för sig, skakade hand med professor Barmark och Dale Allison och gick ut till bilen. Väl tillbaka på studenthemmet ringde han Elisabet och berättade om dagens händelser. Hon tyckte att han verkade mer uppåt än vanligt och han insåg att de amerikanska gästföreläsarna hade livat upp honom  rejält.

 

-De bjuder mer på sig själva, sa han. Och kan konsten att underhålla. Ett tag kändes det som i en standup när de drog judevitsar.

-Du kanske har lärt dig något, min käre make, sa hon.

Han visste att hon tyckte att han var för tillknäppt ibland och inte tog för sig.  Elisabet kunde vara mer spontan. Tillsammans var de ett bra par men Greger önskade att han hade hennes tåga. De lade på och Greger vilade ut på soffan. Dale Allison hade sålt sina böcker framme vid podiet och han hade köpt två, en om mystik och en om George Harrison, den tyste Beatlesmedlemmen.

Utanför studenthemmet i södra Lund ven Skånes kyliga vindar. Greger gick upp och drog ned persiennen. Han var inte sig lik efter mötet med de två bibelforskarna. Vad de trodde på brydde han sig mindre om än hur han skulle möta Gud. Igen.

Kap 14