Greger körde igen nedför E6an. Inga surriga poddare i högtalarna denna gång, inte ens Läsarpodden eller Signumpodden, utan bara Kjell Höglunds gälla men varma stämma. Denne musiker skulle spelas i kyrkorna vid tillfällen som krävde både humor och allvar. Knappast något för körlivet men kanske yngre kyrkobesökare skulle fastna för hans stillsamma livsbetraktelser. En på tjugo kanske tänkte han.

Greger stannade inte på vägen utan körde direkt till teologernas tillhåll i det pampiga tegelhuset. Ingen kalabalik på parkeringen denna gång. Han stegade snabbt uppför trappan och in i korridoren till hans handledare som bokat in ett möte.

-Välkommen Greger, sa han.

-Tack.

De småpratade om vädret och forskarseminarierna. Sedan ställde handledaren honom en fråga som gjorde honom paff:

-Du blev inblandad i någon kris med en ung studentska sist eller hur?

-Ja, Dean drog in mig och jag försökte trösta henne efter  förmåga, men kände henne inte.

-Gott. Hon har inte gjort någon anmälan mot dig, annars har vi haft sådana fall. Varje år kommer universitetsjuristerna till alla institutioner med tydliga råd: drick måttligt, gå hem före midnatt och dansa inte med studenterna. Tyvärr kan inte alla hålla sig. Men ingen skugga faller på dig.

Greger pustade ut och undrade vad som skulle komma härnäst.

-Emellertid. Jag har fått veta av Anita Persson, som du visst är bekant med, att vissa studentskor lägger ut fällor för manliga lärare. Förr kallades de honeytraps om det gällde spioneri. Nu kallas de att göra en lyra. Varför vet jag inte.

-Jaha. Jag ska se upp med sådant.

 

Handledaren såg på honom och sa att Greger knappast var att betrakta som anställd, men flickan Lisa han hade hjälpt har tidigare försökt fånga in hjälpsamma män i kollegiet och sedan förtalat dem i sociala medier trots att hon inte hade några bevis berättade handledaren. Utpressning förekom men sällan. Ofta ville studentskor visa sin makt mot män. Testa som de sa.

-Så olustigt, sa Greger. Jag har viss vana av konflikter som dessa och ett par präster i stiftet har blivit avkragade så sådant händer. I deras fall fanns fog för biskopens beslut. Men jag känner till långt fler som förtalats och hängts ut. Särskilt i konfirmandgrupper.

De pratade om skillnaden mellan universitet och kyrka. Båda var lika oförberedda på anklagelser och aktioner, men de senaste åren hade ansvariga inlett tydliga riktlinjer för möten mellan studenter och lärare av motsatta kön. Aldrig ensamma, aldrig på kvällen och inga privata kaféstunder på stan med studenter.

 

Greger gick ut i korridoren. Han hade två seminarier att välja strax, GT eller NT som oturligt nog gick samma tid.

Han gick till GT, ett seminarierum fullt med doktorander. Professor Samuel Barmark ledde seminariet och första punkt handlade om ett avhandlingsutkast om den lyckade och framgångsrike okände judiske profeten Jesus från Nasaret. Barmark log när en nervös doktorand presenterade sitt paper.

Greger såg att Anita satt mittemot och vinkade i smyg. Hon log men sa inget.

I kaffepausen pratade de om vad handledaren sagt. Greger kände sig inte osäker men förundrad över hur normala kontakter mellan lärare och studenter kunde missförstås så pass.

-Och vad menas med att göra en lyra? frågade han Anita.

Hon svarade att hon inte visste riktigt men det hade något med en svensk författarinna och forskare att göra. Som forskat och skrivit om sina sexuella erfarenheter med handledare. Anita vände sig till några kvinnliga doktorander en bit bort. Hon kom tillbaka efter en stund.

-Tydligen har en författare Lyra Ekström och så ett till efternamn hållit på med detta.

-Aha. Jo, henne har jag hört talas om. Men då som expert på filosofen Iris Murdoch och metalitterära problem. Har aldrig uppfattar henne som intrigant manslukerska. I så fall var Iris Murdoch mer sådan. Givetvis.

Anita log mot honom och de talade om seminarier. Greger skulle nog inte följa detta med NT mer. Han skulle hålla sig till de i allmän teologi och judaistik.

Greger åt lunch i studentfiket LUX tillsammans med några doktorander och studenter. Med sin prästkrage blev han vänligt bemött och han beslöt att alltid ha den på trots att man sagt honom att lärare slutat med det på 1980-talet.

-Vad roligt att en gammal präst ska plugga med oss, sa en ung man med keps. Alltså, jag menade inte illa, inte gammal som gammal utan erfaren.

-Tack, det är nytt för mig. Jag läste för fyrtio år sedan i Uppsala men har alltid fortsatt med att följa forskning om teologi och religion. Vad ska du studera? Och vad heter du?

-Jag heter Benjamin och bor i Dalby här utanför, svarade han och fortsatte. Går religionsvetenskapsprogrammet. Sen får jag se.

-Du kan läsa till präst och sedan bestämma dig. Det finns gott om arbete för präster nu.

-Jo men jag är inte kristen utan mer inne på, vahettere, synteism.

 

Han förklarade att denna nya andliga rörelsen var populär bland studenterna eftersom den byggde på internetanvändare som skapare, en slags gudom.

-Syntheos betyder ju med, alltså syn och Gud, theos.  Gud är en process som vi själva ingår i. Allt är Gud.

-Låter som Spinoza, inflikade Greger som kände igen tankarna från filosofihistorien. Whitehead kom senare men jag har inte hängt med märker jag. Panpsykism är kanske inne.

-Oj men du är cool mannen! utbrast Benjamin. Alltså, jag känner till Spinoza och Whitehead men via Alexander Bard och Jan Söderkvist.

Han tog upp två tjocka böcker, Digital libido och Process och event, som han skulle skriva en kandidatuppsats om. Greger steg upp från bordet och tackade för sig.

-Lycka till Benjamin.

-Tack pastorn, sa han glatt. Behöver bara hitta en handledare som hänger med.

-Testa Dean Erikson, föreslog Greger som redan kände sig hemma i den akademiska världen.

Hans egna studier på fritiden hade bara varit ett nöje men här kände han sig hemma. En  egen fritidsforskare som hittat likasinnade sent i livet. Förutom Elisabet hade han ingen att tala med om vad han läste. Ibland träffade han sin bror Anders Svensson som var statsvetare i Göteborg så de hade visst utbyte, men det var sällan.

Resten av veckan gick åt att läsa och tala med forskare inom judendom. Hans handledare hade rekommenderat Greger att kolla upp samlingen av midrash-texter som fanns i biblioteket. Han letade länge tills han fann några handböcker på engelska men först hade han gått Mishna-samlingen. Som i alla universitetsbibliotek han varit stod böckerna i öppna hyllor där alla fick leta sig fram via hyllsignum.

Han var van vid Göteborgs universitetsbibliotek Humanisten men fick lära om i Lund. En annan skillnad var att i Göteborg gick man nere i mörka källargångar, men i Lund stod allt ovan jord med många sittplatser och stora fönster. Överallt studenter som hängde i soffor vid anskrämliga plexiglasfönster med sina mobiler och laptops.

Ibland blev han stoppad av frågvisa studenter som ville veta mer om kyrkan och kristendomen eller hade något aktuellt livsproblem. Han svarade vänligt och de verkade nöjda. På en vecka hade han säkert haft 50 korta samtal om man räknar in de frågvisa studenter, ofta fromma men okunniga,  som bodde med honom på Laurentiistiftelsens boende. Att en vanlig präst skulle vara populär trodde han inte. Kragen förutan hade han inte haft samma roll insåg han men också hans lugna sätt bidrog till uppmärksamheten.

Varje gång han reste hem till byn och Elisabet kände han sig upplivad av alla möten och tankar. Trött men nöjd. Januari och februari gick i samma takt, digra bokhögar, många papers, seminarier och ständiga samtal med studenterna som alltmer kom att betrakta honom som en informell studentpräst.

Den ständiga blåsten från havet ven över byn vid Hallandskusten. Den första mars började våren med snö och regn. Greger och Elisabet hukade sig i sitt hus. Bävade inför vad som skulle komma. I Gaza och i Sverige.

En avtäckelse, ἀλήθεια, den apokalyps Jesus förutspått vid sin återkomst, kom upp i Gregers sinne innan han föll i djup sömn.

Erik Axel Karlfeldts dikt Yttersta domen han studerat noga i ungdomen kom för honom:

”Nu är de stora tecknens tid, de svåra, de många.

Nu svartna knopparna i lid och sprida rutten ånga.

Nu vissnar jordens gamla barm utsugen, saftlös, platt och arm.”

Kap 8