De följande dagarna blev inte så händelserika. Greger gick på det judiska seminariet som nog var det andra han skulle välja av de tre övriga. GT och NT kändes rätt överflödiga men judaistik hade han aldrig sysslat med tidigare.

Han lyssnade på för honom helt nya ämnen som Leo Strauss om Maimonides, kabbala och lullisk kombinatorik, Sabbatai Sevis Messiaskomplex, Jacob Taubes erotiska anarkism, babylonisk halacha.

Hans handledare gav honom flera böcker på hebreiska om den tidiga judiska kritiken av kristendom. Som tur var fanns de översatta till engelska i ett nätforum, men han friskade upp sina språkkunskaper betydligt. Han skulle behöva göra detsamma med latin och klassisk grekiska.

I kyrkan fanns få som brytt sig om att fortsätta studera efter examen och prästvigning, men Greger och Elisabet hade båda för vana att följa med i aktuell bokutgivning inom religion, historia, filosofi och psykologi. De beställde på nätet och via Göteborgs universitetsbibliotek.

Att dra slutsatser om Guds existens från evolutionsteori och anknytningspsykologi gick utmärkt menade de båda. Det var inte att reducera Gud till en kollektiv faktor för människors överlevnad, även om dagens forskare menade det. Samma sak för vetenskapsmannen Stephen Meyers tes om Gud som en skapare av intelligent design.

Greger förstod tidigt i sin prästkarriär att han var mer nyfiken än sina kollegor. Det var ingen slump att just han lyssnat på svårbegripliga amerikanska podcasts där i bilen utmed kusten mellan Kärradal och Kungsbacka. Den biträdande prefekten i Lund hade blivit imponerad men Greger visste att hans begåvning knappast låg åt det intellektuella, snarare tvärtom. Han älskade att vara bland vanligt folk och tala med unga och gamla om livet och deras tro. Och att lösa problem. Praktiska och teoretiska.

Han var nog både folklig och högkyrklig. Kyrkans åsikter i kulturkriget intresserade honom inte alls och inte heller hans församlingsmedlemmar. I varje sådan diskussion ledde han in samtalet på Jesus och hans livsråd. De kunde vara båda radikala och konservativa men framför allt utomvärldsliga och samtidigt möjliga att hantera i denna, i jämförelse med eländigt och fattigt judiskt liv under romersk ockupation för två tusen år sedan, stillsamma värld, Sverige på 2000-talet.

Hans kusin Paul-Krister Matthiasson hade mördats av radikala muslimer för fyra år sedan. Han hade deltagit i begravningen i Uppsala domkyrka och då träffat hans indiska dotter Sara Sarasvati. Hon bodde nu i Stockholm och läste till bergsingenjör på KTH. Förra året gavs en minnesskrift ut om honom, Framtidsmannen, med ett stycke av statsministern, Paul-Kristers änka. Greger hade läst den snabbt och mindes att Sara konverterat till katolicismen. Vore roligt att träffa henne igen och tala om hennes religiösa resa.

Men livet var ändå ganska lugnt för kyrkoparet vid Hallandskusten. En solig ledig vintermorgon promenerade de vid stranden i Näsbykroks naturreservat. Elisabet gick framför Greger som inte hade stövlar som hon hade. Han steg försiktigt i hennes djupa spår tills de kom upp på en rejäl spång som slutade i en rastplats.

-Så välordnat, sa Greger när han satte sig ned. Jag är imponerad var gång vi kommer ut och ser att nästan alla kan ta sig fram. Barnvagnar och rullatorer får ju plats.

-Ja, i bredd, sa Elisabet och kisade mot den svaga solen som skymtade strax över Jylland i horisonten.

De solade sig i den kalla vintersolen en stund. Vinden hade avtagit under förmiddagen och några skarvar flög högt ovanför Malö ute i sundet mot Danmark. Ingen av dem sa något på en lång stund. Elisabet pratade hela veckorna, lyssnade mest och Greger kände sig fri när prästkragen inte var på varje dag med alla plikter som det innebar, inte minst samtal och möten.

-Den här våren kommer bli som en resa mot okänt mål, sa han. Lund verkar landa hur som helst. Undrar fortfarande varför jag drogs in bland okända studenter.

-Hade du prästkragen på? frågade Elisabet.

-Jo. Av gammal vana.

-Då tror jag att de såg dig som en klok vuxen man som kunde hantera den överspända flickan. Hade du träffat henne innan?

-Kanske. Anita presenterade mig för några studenter som var med amerikanen. Det gick så fort bara.

-Du är lugn och ordentlig och präst. Klart att du behövs där bland alla nervvrak.

 

Greger log mot henne. Hon viskade i hans öra och pussade på pannan. Sedan gick de hemåt till byn mitt i Löftadalen och åt lunch på den lokala pizzerian.

 

Elisabet hade ett själavårdssamtal på söndagskvällen hos en kvinna som inte hade tid att komma på vardagar. Hon tog sällan samtal utanför arbetstid, men det var tydligen kris i familjen.

Greger satt kvar ensam i läsfåtöljen med den bok han fått i gåva av sin församling, en upplaga av den judiska Bibeln och av det motsvarande kristna Gamla Testamentet på tre språk: hebreiska, grekiska och engelska. Han kunde lätt se hur samma stycke skrivits på olika sätt. Betydelser, ordval och sammanhang var ibland väsensskilda.

Den gammaltestamentliga profeten Jesaja talade om ett skott av Jesse stam, där ordet skott på hebreiska, netzer, härleds via ljudlikhet i Nya testamentet till byn Nasaret, men Greger såg direkt att det var en omöjlig tolkning. Sådant kunde judiska lärda lätt visa på. Han höll med där han satt med alla varianter framför sig där i fåtöljen.

Snart skulle en ny vecka i Lund börja. Han var beredd på nya intryck och var inte orolig för att studenter skulle ta kontakt med honom. Tvärtom.

När Elisabet kom tillbaka berättade hon att den drygt 30 år gamla  kvinnan inte ville få barn. Hon hade sällskap med flera unga män som kunde tänka sig att befrukta henne utan att ställa krav på ett förhållande.

Elisabet satt vid köksbordet och resonerade med Greger som hade haft liknande samtal. Ofta var unga och medelålders kvinnor välinformerade om det,  men de tillhörde ingen grupp eller någon familj. Bara likasinnade som träffades och lyssnade på musik. Några skar sig, andra rökte cannabis. Alkohol förekom knappast alls.

-Jag tycker nog det är positivt att dessa lidande människor inte förökar sig, sa Greger. De är inte livsdugliga och massor av barn föds i andra delar av jorden. Varför ska just vi svenskar existera?

-Vi fortsätter nog att finnas, sa Elisabet. Men du kanske har rätt i att just dessa såriga själar inte ska ta hand om små barn. De har ibland djur och klarar knappast av dem. Inte ens utekatter.

-Så vad sa du? frågade Greger.

-Jag svarade ärligt att hon givetvis var i sin fulla rätt att inte skaffa barn och att Gud älskar henne ändå. Inget om underlivsbesvär och infertilitet, sådant vet alla nuförtiden.

Greger nickade. Han hade svarat likadant. Uppmaningen i Genesis att föröka sig fungerar inte och har nog aldrig gjort det. Sexualitet och reproduktion är mer fristående från Gud än vad vissa teologer tror. Ändå var sambandet mellan sexualitet, religion och extas något som gick igen i de flesta kulter och trossystem.  Hans möte med Dean Erikson hade friskat upp hans insikter om rus och riter.

Greger berättade om sina utarbetade prästkollegor och Elisabet berättade om själavårdskollegor som hade drabbats av utmattningssyndrom medan de dukade av tillsammans.

-Du borde träffa dem i stället för kinkiga kvinns, sa Greger.

-Men du vet ju att vi i kyrkan aldrig klagar och jag skulle aldrig kunna ha dem i samtal, svarade hon. Förresten så har vårt projekt Jourhavande Teologer fått massor av samtal från kyrkfolk.

-Anade det, sa Greger. Och det de vill ha svar på börjar på bokstaven T eller hur?

-Teodice eller Treenighet, skrattade Elisabet. Slår aldrig fel.

-Jag grunnar mest på A. Apoteos och Apokalyps.

-Sluta grunna. Nu sover vi.

 

Han nickade och de släppte ämnet. Ingen av dem visste någon råd för förvirrade och utarbetade kollegor. Kyrkan hade sedan länge haft fler sjukskrivna och fler arbetsmiljöproblem än andra arbetsgivare.

De lade sig tidigt och talade om Gud. Båda kände en gudomlig närvaro var dag, inte bara i kyrkan utan i möten och i naturen. Livet var bra för dem. Gud var god mot dem.  Eniga somnade de tillsammans i den stora dubbelsängen där deras barn blivit till.

Kap 7