Greger hann knappt stänga bildörren vid parkeringen vid LUX i Lund förrän den amerikanske forskaren Dean Erikson dök på honom.

-You must come, now!

-What?

-We need a priest. Someone has gone really crazy.

Greger följde med Dean in i trapphuset och nedför en spiraltrappa. Dean pratade under tiden men Greger förstod ingenting. Han frågade om någon tagit droger men Dean skakade på huvudet.

-No, not at all. She is straight as my granny, svarade Dean. But she is hurting, inside.

De steg in i ett källarrum där studenter brukar samlas, hänga som de sa. Soffor och saccosäckar, dunkel belysning. Längst in hördes snyftningar. En ung kvinna låg utsträckt på golvet med några kamrater intill.

-Vad har hänt? frågade Greger dem.

-Hon kan ha fått en uppenbarelse, sa en ung man. Hon fastade i flera dygn, bad och grät tills allt brakade samman för henne.

-Har hon fått hjälp? Jag menar av någon läkare eller så.

-Nej, hon vill inte prata med någon annan. Bara med en präst.

Dean såg på honom där han hukade bredvid flickan. Han kände på hennes puls, som var regelbunden men hon hyperventilerade. Dock andades hon normalt när hon fick se Greger.

-Tack, o gode Gud för att du kom!

-Visst, jag hjälper gärna till men vem är du? frågade han.

Hon skakade på huvudet. Greger väntade en stund. De andra gick sakta ut ur rummet. Dean stod i dörröppningen, men Greger vinkade att allt var under kontroll.

-I can handle this, sa Greger. Don’t worry.

Dean gick ut och långsamt reste sig studentskan upp och satte sig i soffan. Greger hämtade ett glas vatten. De sa ingenting på en stund medan hon hämtade sig. Sedan forsade orden ut ur henne.

-Jag heter Lisa och pluggar här. Vanlig kristen uppväxt i Skåne. Sen fick jag för mig att söka efter Gud. Det var något jag läst om i hans kurs.

-Deans?

-Mmm. Det fanns olika metoder som inte hade något med droger att göra. Man skulle fasta och be tills Gud uppenbarade sig. Kanske gjorde han det. Men jag vet inte.

-Vad hände? Såg du något? Hörde nåt?

-Jag bad och bad och bad och bad. Sen tyckte någon att jag skulle dansa runt, runt och be samtidigt. Sen minns jag inget mer.

Greger lyssnade på henne tills han var säker på att hon återhämtat sig. Han såg henne rätt i ögonen och sa till henne att Gud är med henne överallt. Han går inte att söka upp eller tvinga fram. Bara vila i hans närvaro.

-Jag vet, sa hon. Men ändå. Kan du inte göra så att allt blir bra igen?

-Jag vet ju inte vad det är för fel på dig men du verkar bättre nu. Vi ber den bön Jesus själv har lärt oss.

De bad Fader vår tillsammans. Greger avslutade med att ge henne välsignelsen. Hon grät först men fann sig och tackade honom med en kram.

När de kom upp ur källaren möttes de av ett uppbåd lärare och studenter i entréhallen. Greger berättade kort vad som hänt och hänvisade till Dean Erikson. Den biträdande prefekten Julija Horvat såg skarpt på honom och tackade Greger.

-Du är verkligen en hjälpsam präst. Vi borde ha dig här oftare, sa hon med en snett leende och tog med honom till sitt rum i övervåningen.

Hon stängde dörren och började berätta om Dean Eriksons kurser. Han var mycket populär, karismatisk men också oberäknelig. De studenter som nu läste teologi och religionsvetenskap var mer omogna och mer stirriga än tidigare ansåg hon.

-Han förutsätter att de ha mental beredskap att hantera den kunskap som finns om heliga riter, narkotika, extas och shamanism.

-Vad? Sysslar ni med shamanism här?

-Dean gör inte det men studenterna gör det ibland och han inspirerar till det. Säkert oavsiktligt, men följderna har blivit katastrofala. Polis och ambulans kom tre gånger förra året. Sen finns det religiösa aspekter på shamanism som man kan studera men knappast praktisera.

Greger lyssnade och såg på henne, en erfaren doktor i ortodox teologi från Zagreb som nog sett värre saker än överspända studenter. De satt tysta en stund.

-Han verkade så intressant när han kom hit från Harvard, Dean alltså. Han skrev om Andra Petrusbrevet och antika och moderna ritualer kring apoteos och kosmoteism. Och om en fallande skala från Gud, till Jesus, till Helige Ande, till människorna. En gnostisk tolkning av Origenes som kyrkomötena sedan bemötte i de striktare trosbekännelserna.

-Det låter ju rimligt, inflikade Greger, men han verkar alltså ha tagit med mer otillbörliga tankar.

-Inte han. Studenterna. De kollar upp allt på nätet, föredrag, texter, grupper och chattar. Vi har nu två som vill syssla med synteism och Game B. Vet du var det är?

-Nej. Låter som något från Kalifornien.

-Synteism är en slags modern zoroastrism, alltså den gamla persiska religionen, uppdaterad med andlig naturalism och processfilosofi. Den måste du hört talas om?

-Lite grann. Men det är alltså populärt igen?

-Ja men i en internetversion. Sen finns det alltså Game B som är något besläktat. Jag har bett mina kollegor ute i Europa kolla upp det men det verkar mest finnas i USA. Och i Kalifornien som du sa.

-Anade det. Game B låter som en plan B. När A kollapsar finns B. Om A är den normala västerländska industriella livsstilen.

-Hur vet du detta? Jag har inte mött någon svensk präst som ens hört talas om Game B.

Greger berättade att han brukar lyssna på podcasts i bilen när han kör runt bland kyrkorna i Halland. Ibland fortsätter han hemma i hörlurar. Genom referenser från religiösa poddar kom han in på de mest kända podcastprofilerna John Vervaeke i Toronto, Jordan Hall, Daniel Schmachtenberger och bröderna Weinstein. Han rabblade upp några buzzwords.

-The Intellectual Dark Web. Dark Renaissance. Dark Enlightment, Hermitix. Vissa är kristna som Paul VanderKlay.

-Wow! Studenterna kommer att älska dig, Greger! Jag har knappt koll på Dean Erikson. Du och han skulle ha en kurs ihop! En mer sansad variant.

-Nej tack. Jag ska ägna mig åt judar och kristna. Men kanske någon gång kunde jag höra på vad hans studenter talar om. Allt är ganska nytt tror många men faktum är att det mesta av detta surr på nätet fanns redan hos grekerna och sen hos oss på medeltiden. Kabbala, alkemi, esoterika. Egyptiern Hermes Trismegistos ju förebådade Messias ankomst.

-Allt kan kokas ned till prisca theologia och perennial philosophia om man så vill eller traditionalism. Vad den reaktionäre ryssen Dugin gör med detta kan bli farliga saker om de sätts i händerna på intellektuella och strateger som han runt Putin.

-Vi har en kurs tillsammans med Göteborg om västerländsk esoterism, sa Julija muntert.

-Jag har som sagt lite inblick i allt detta, det historiska om apoteosriter och liknande idag. Men jag är mest en vanlig präst som nu blivit pensionär och ska gräva ned mig i hebreiskan.

-Det låter utmärkt, svarade hon. Tack för att du tog dig tid med Lisa. Hon har svimmat tidigare under lektioner och har blivit en förebild för andra unga känsliga kvinnor. De ser henne som Guds ställföreträdare på jorden. Det kan sluta illa men vi kan inte göra något. Knappast stänga av studenter för att de vill möta Gud.

-Eller bli Gud, sa Greger utan ironi.

Han visste att Platon sagt just detta i sin dialog Teaitetos: ”Därför bör vi söka att så fort som möjligt fly härifrån och dit bort. Men detta att fly bort är detsamma som att så mycket som möjligt bliva lik gud”.

De skildes med ett handslag och Greger bestämde sig för att åka direkt till studenthemmet. Förmiddagen hade varit omtumlande och han behövde ringa sin egen själavårdare, Elisabet.

Han lade sig ned på sängen och kopplade in hörlurarna i mobilen. Inställd på ett långt samtal.

Elisabet svarade men vad upptagen just då. Hon ringde upp efter en kvart då Greger drog vad som hänt.

-Så fruktansvärt, sa hon. Men du tog allt bra och jag är stolt över dig. Vad som händer i skolorna idag och där vi läste en gång är något helt annat och ganska skrämmande.

Hon berättade om en gymnasieskola i Varberg som fått stänga för att eleverna lagt sig ned i entrén och bara gett ifrån sig läten. De skrattade inte och hade inget budskap, ville bara visa upp sig tillsammans. Några ledare menade att de tillhörde Generation A, andra att de bara var uttråkade tonåringar. Varbergs kommun lovade att anordna fritidsaktiviteter.

Elisabet hade kallats dit av en skolpsykolog hon kände men kom för sent. Hon såg bara polisbilar och ambulanser, fotografer och reportrar. Greger kände igen situationen.

-När de kommer till Lund eller Uppsala kommer några fortsätta spåra ur.

-Jag förstår dem inte. Vi hade andra uppror, även i kyrkan, men hela 1970-talet var fullt med protester och ungdomskultur, sa hon.

-De är skörare nu. Har inga försvarsmekanismer. Önskar verkligen att ansvariga inser allvaret.

-Människor klarar sig inte själva, fortsatte Elisabet. Nu finns varken släkt eller sammanhang, allra minst andligt. Jag förstår dem faktiskt. Vore jag nitton år idag i Varberg skulle jag kunna gå med i vilken grupp som helst. Om jag var som de alltså.

-Kärnfamilj och kyrka är ute. Kristaller och ångat underliv är inne, skrattade Greger. Har du sett vad de gör?

-Tala inte om det. Två kärringar som var med i en bönegrupp jag deltog i har köpt stenar. Om de ångar skrevet vet jag inte men troligen.

De skrattade tillsammans

-Sådana föräldrar, såna barn, sa Greger när han avslutade samtalet.

-De behöver höra någon som talar allvar, sa Elisabet. Inte skäller men inte viker sig. Deras föräldrar har tyvärr gjort det.

De lade på och Greger vilade sig. Dagen hade verkligen varit oförutsägbar. Varför just han hade valts ut att rädda den stackars flickan visste han inte. Utanför ven den skånska vintern med lite snö och minus en grad.

Kap 6