De hade resten av veckan för sig själva, det vill säga Elisabet arbetade medan Greger ordnade sitt hemmakontor med böcker, skrivare och mappar för alla utskrivna filer han hittat och fått från Lund. Vid ett fönster mot deras trädgård satte han upp bokhyllor och ordnade med en ny läslampa.

Elisabets tjänstgöring som själavårdare och diakon var över hela pastoratet. Ibland stötte de ihop i någon församling men oftast arbetade de var och en för sig. Båda var måna om sin integritet och hade skilda efternamn.

Elisabet hette sedan myndighetsåldern Olivera i efternamn efter sin mors portugisiska släkt men var döpt Holm efter sin far. Att ha dubbelnamn var annars vanligt bland kyrkans kvinnliga anställda men varken hon eller Greger gillade det. Dessutom undvek de att bli sammanförda när de arbetade på samma arbetsplatser.

När fredagen var slut åt de ofta en gemensam festligare middag. Greger skulle ha gudstjänst i Gällinge på söndag och miniorer i bykyrkan på lördagen.

De satte sig vid köksbordet med en fiskgryta med stark portugisisk korv som Elisabet lagat efter sin mors recept. Vino verde passade bra till den starka grytan. De talade ofta om Portugal och ikväll tog diskussionen fart.

-Mamma har gjort det där släkttestet hon talat om. Visade sig som vi trodde att vi har släkt i Nordafrika, började hon.

-Då kan ni vara antingen araber eller judar. Eller berber. Eller alla tre, sa Greger. Ska du ta ett test du med? Det kan skilja sig.

-Om hon är judinna så är jag det också och våra barn. Tänk på det. Ärvs på mödernet.

-Jag vet inte. Varken du eller hon är judar i religiös bemärkelse. Hon är katolik, du protestant.

De fortsatte med att diskutera för- och nackdelar med att göra ett DNA test. Deras barn skulle nog inte uppskatta upplysningen om att de kunde vara judar.

Greger lutade sig tillbaka, tog ett glas vitt vin och funderade. Hans forskningsämne om judar och kristna kunde kanske gynnas av att hans fru skulle vara judinna. De kunde ta sig in i vissa kretsar i Göteborg och Israel.

-Vad säger du? Ska du ta ett test? Eller ska jag också? Bara uppländska pigor och drängar vad jag vet.

-Nej, jag tycker inte någon av oss ska ta testet. Men vi kan kolla in de judiska kvarteren i Lissabon i höst. Kanske fördrevs mina släktingar därifrån på 1400-talet.

-Ja. Men både muslimer och judar drevs ut då. Så det är inte klart vilka din släkt var.

De dukade av och fortsatte samtalet framför brasan med varsin dry martini. Rummet var varmt men utanför ven vindarna över Kattegatt från Danmark. Vinter och mörker.

Nästa dag for Greger till en miniorgrupp i bykyrkans källare, full med barnteckningar och gosedjur. En julkrubba stod kvar. Femton barn i åldern sex till tio år leddes av en församlingspedagog Greger arbetat med men inte just där.

De klarade av den stimmiga barngruppen tillsammans och Greger avslutade med välsignelsen:

-Herren välsigne dig och bevare dig. Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig. Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid. I Faderns och Sonens och den helige Andes namn.

Han gjorde korstecknet i luften framför sig och barnen tystnade ett ögonblick. Sedan var mötet över och han drack kaffe i samlingssalen med några i personalen och ett par föräldrar. Ibland brukade de be först men idag hann inte Greger tänka på det. En farfar kom med sitt barnbarn och satte sig ned med kaffekopp och ett glas saft. Han såg på Greger som om han synade hans kort.

-Vad sysslar du med nuförtiden? frågade han. Hörde att du ska doktorera om judar i Lund.

-Ja, det är tänkt så, svarade Greger och andades hastigt.

-Judar är knepiga, kom ihåg det.

-Inte värre än vi men visst. De har en annan, ska vi säga, debattkultur.

Greger tänkte tyst på alla podcasts han lyssnat på i bilen och YouTube klipp han sett hemma med judar som sällan lyssnade på varandra eller sina meningsmotståndare. Vissa som den stridbara kristendomskritiske rabbinen Toiva Singer var outhärdlig. Men Greger teg.

-Fast de har ju en poäng, sa den äldre mannen. Något gudsrike kom ju aldrig efter Jesus, som han lovat. Och någon återkomst har jag i vart fall inte sett av.

-Det kan vi diskutera. Jesus predikade inget jordiskt paradis utan en inre frid med Gud, svarade Greger. Men visst, de första evangelierna ger intryck av att Guds rike ska uppstå i Israel strax efter hans korsfästelse.

-I den väntan har många präster fått jobb och många skrifter blivit författade, sa farfadern med visst eftertryck.

Greger avslutade diskussionen med att ge honom viss rätt. Aposteln och brevskrivaren Paulus och flera andra kristna trodde nog på ett jordiskt rike någon gång där på 30-talet i Jerusalem och Galiléen. Men deras efterföljare ändrade på det apokalyptiska budskapet. Och redan i Nya testamentets allmänna brev fanns uppgifter om att de kristna hånades eftersom deras frälsare Messias inte hade återkommit och upprättat gudsriket.

Men ingen av hans kyrkliga kollegor hade någonsin tagit upp dessa frågor. Han själv hade börjat tänka på Jesus som en domedagsprofet som inte fått gehör för sina varningar utan måste vränga sitt budskap allt eftersom. En ordvrängare. Pratmakare. Jude.

Söndagens mässa gick snabbt. Tredje söndagen efter trettondedagen handlade bland annat om Paulus första brev till församlingen i Rom, cirka år 60, strax före hans troliga martyrdöd där. Guds kraft som räddar var och en som tror skrev Paulus och fortsatte, främst judar men också greker.

När Greger läste upp denna nytestamentliga text kände han att orden betydde något annat. Först judar, sen greker. Kanske var kristendomen en rent judisk angelägenhet. Några forskare i Lund höll på med Paulus och judendomen visste han, men han hade inte tidigare varit intresserad.

-Hvad tänker I på, käre make? frågade Elisabet honom när han steg in i tamburen.

-På Jesus och judar och Gud. Ungefär, svarade han med ett leende som hon återgäldade.

-Ha! Anade det, svarade hon glatt. Då kan du vara i behov av en Jourhavande Teolog, eller hur?

-Ja, precis vad jag letade efter, skojade han men såg att hon nog hade mer att säga.

När han kommit in i köket berättade hon om ett nytt projekt som några diakoner talat om, att inrätta en Jourhavande Teolog man kunde ringa till. Nu fanns ju Jourhavande Präst, Jourhavande Medmänniska, Kompis, Psykolog.

Elisabet var upprymd av projektet och skulle planera allt nästa vecka i Göteborg. De skulle ha ett 031 nummer så folk kände igen vart de ringde. Sen skulle en kvalificerad präst i Svenska kyrkan eller doktor i teologi eller religionsvetenskap besvara alla frågor om Gud.

-Alltså inget om ångest eller ensamhet. Bara rent teologiska frågor om ondskans existens eller hur Jesus skildras i de olika texterna i NT. Eller hur GT kan leda till NT osv osv.

-Jag ringer direkt, skojade Greger. Faktiskt, det är en mycket bra idé. Ni har något nytt att erbjuda som inte finns.

Hon blev glad och berättade lite mer. Göteborgs stift skulle bli ett pilotstift, ett hemskt ord tyckte de båda men så talade man i kyrkokretsar. Om det föll väl ut skulle hela Sverige få Jourhavande Teologer. En fråga var givetvis när man skulle ringa. Helgnätter och vardagar var kanske redan upptagna men vardagskvällar mellan 18–21.

-Kanske det, sa Greger. Annars funderar man kanske efter en gudstjänst så söndagseftermiddagar passar.

-Men hur många går i gudstjänst? Och de som går, är de intresserade eller frågande inom teologi?

-Nej, du har rätt. De är rätt nöjda med kyrkan som den är och har inga teologiska frågor alls är min erfarenhet.

De fikade och vilade en stund. Om ett par timmar skulle son med två livliga barn anlända och bli serverade kyckling och ris. Elisabet hade tagit fram färdiglagat från frysen. Bara sätta in i ugnen 50 minuter när de kom.

Till dess njöt de av att vara tillsammans.

Kap 5