Gudsmannen – kapitel 3

Det lilla seminarierummet på våning fyra i var halvfullt. Greger satt i mitten av stadiga läderklädda länstolar och såg sig omkring bland en marmorbyst av Martin Luther och tunga porträtt av professorer.

Den legendariske Lundateologen och biskopen Gustaf Aulén kände han igen och log inombords. Greger Svensson  hade alltid uppskattat Auléns tankar om gudsbilden som påminde om hans egen prioritering av Gud framför Jesus, även om teologiprofessorn inte helt skulle hålla med.

Dessutom hade Aulén skrivit väl om Pär Lagerkvist, den författare Greger hyste en hatkärlek till. Den trulige smålänningen med hela Medelhavets riter och religioner runt sig och med ett hjärtats skri i världen. Auléns vänliga blick följde Greger när han gick runt i seminarierummet.

Några seminariedeltagare hade lett välkomnande mot honom, andra bläddrade i vårens programpunkter på ett blad. Utanför sken vintersolen över träden i parken nedanför.

-Så, välkomna alla till det allmänna teologiseminariet, sa professorn när han hade rest sig upp efter att klockan slagit kvart över tio på tisdagsförmiddagen.

-Särskilt välkommen Greger Svensson, präst i Halland och teologie kandidat. Och nybliven doktorand.

-Och pensionär, fyllde Greger i med ett snett leende.

Några fnissade och professorn log mot honom. Därefter följde en rapp redogörelse på engelska för vårprogrammet som också gick ut direkt via Zoom. Greger noterade att Paula Fredriksen, amerikansk bibelforskare och en favorit som han ofta lyssnat på i bilen medan han kört runt bland de halländska kyrkorna, skulle komma i vår och Dale Allison, en annan kompetent bibelforskare.

Doktorandernas ämnen var speciella och några förstod han sig inte på som psykedeliska riter inom judendomen, Game B, synteism, och esoterisk kristendom. Men han teg och lyssnade på när doktoranderna redogjorde för sina ämnen på en minut.

-The double elevator pitch, inflikade hans handledare mitt över bordet. Professorn nickade.

I kaffepausen  i ett rum intill pratade handledaren och Greger med varandra för första gången. Gregers ämne var så nytt att det inte hade ett namn. Judisk förföljelse av kristna lät illa på både svenska och engelska. De letade i en äldre bibel som låg på ett bord i korridoren.

-Första Korinter, 23? sa handledaren.

-Den om stötestenen? Ja den kan passa, svarade Greger och läste lågt: ”Vi åter predika en korsfäst Kristus, en som för judarna är en stötesten och för hedningarna en dårskap”

-Du kan ta Stumbling Block, det räcker. Alla vet vad du menar.

-Jo, eller Stötestenen om jag skriver på svenska. Måste alla skriva på engelska här i Lund?

-Helst. Men ett par doktorander skriver på svenska. Vi kan kolla här, sa han och vände sig mot ett anslag över kommande disputationer.

Han räknade upp disputationsämnena och fann att nästan hälften var på svenska.

-Fast om vi ska få ned dig till STI i Jerusalem och träffa folk där bör du skriva på engelska.

-Visst. Men det lär dröja, svarade Greger.

Handledaren hade varit på Svenska Kyrkans Teologiska Institut i Jerusalem många gånger. Greger hade aldrig haft någon längtan att åka till Jerusalem men gärna till Tel Aviv.

Men han hade andra funderingar som handledaren kanske kunde svara på.

-Jag undrar lite om vad doktoranderna sysslar med, Game B och hallucinogener, vad har det med teologi att göra?

-Jaa du. Vete sjutton, svarade handledaren undvikande. Du kanske ska fråga dem. Deras handledare är en ung amerikan som forskat vid Harvard Divinity School.

Handledaren pekade bort mot en ung man med välansat skägg och tweedkavaj som stod med några forskarstudenter. Greger hade aldrig ägnat 1960-talets LSD-tripper en tanke, och än mindre prövat något narkotiskt, men nu kände han sig nyfiken. Han hade ju lämnat prästrollen och var en fri pensionär med tid till allt möjligt.

-Hello, my name is Greger Svensson and I am a Lutheran minister, sa han

-Hej, jag heter Dean Erikson och talar ganska bra svenska, svarade amerikanen som hade svenskt påbrå.

Han sträckte fram sin tunna hand och Greger valde att inte trycka till den i hans betydligt större näve.

De stod en stund tillsammans i den varma korridoren och Dean förklarade att religiösa upplevelser varit en del av de drogexperiment som gjordes vid Harvard i början av 1960-talet. Ämnet hade varit tabubelagt sedan flera studenter fått psykiska problem. I slutet av 1970-talet publicerades en bok om de naturliga substanser – enteogener – som fick användare att få kontakt med Gud eller andliga upplevelser.

-Aha, teo för Gud och gen för skapad. En på grekiska kan väl betyda inom eller så, undrade Greger medan hans handledare nickade.

-Enteogen betyder att vara uppfylld av Gud. Så har jag förstått det, fortsatte Greger. Men teologiskt är det knepigt att gå genvägen över narkotika, det kan jag tycka.

-Well, svarade Dean Erikson. Judar och kristna tog över riterna från grekerna som hade sina Elyseiska fält. Vissa utvalda invigdes där, som Platon, Homeros, Plutarkos och andra romerska skalder.

-Så du menar att allt detta kom till Israel och Juda under helleniseringen? frågade handledaren. Och påverkade kristendomen?

-Ja. Det finns till och med i Nya testamentet, svarade Dean nöjt.

Greger såg förvirrad ut. Han lutade sin rygg mot korridorsväggen och lyssnade.

-Bröllopet i Kana, Jesus förvandling av vatten till vin, nattvarden, Paulus himmelsfärd . . . allt detta kan ledas till bruk av psykedeliska substanser. Inga bevis men indicier.

Dean Erikson tog fram sin mobil och visade upp boktitlar varken Greger eller hans handledare hört talas om:

The psychedelic gospels: The secret history of hallucinogens in Christianity, The Mystery of Manna, The Apples of Apollo, The Road to Eluesis, Getting high with The Most High: Entheogens in the Old Testament, The Return of the Dragon.

 Han slutade efter en stund men Greger och hans handledare frågade vad allt detta kom ifrån. Amerikanen svarade att forskning om psykedelika i Europa och i USA har fått en renässans efter millennieskiftet, även i Sverige.  Arkeologer, historiker, etnobiologer,  kemister men även teologer och religionshistoriker har fått upp intresset för droger och andlighet.

-Jag får tacka för föreläsningen, sa Greger artigt till Dean när de gick in i seminarierummet där nästa ämne var konspirationsteorier.

En ung kvinna presenterade ett avhandlingsavsnitt där hon menade att högerpopulister utnyttjade kristna värden så att en Domedag kunde målas upp. Greger tänkte att detta låter som Daniels bok eller Uppenbarelseboken mer än Donald Trumps läger i USA, men han sa inget.

Han hade en dag till i Lund som skulle ägnas judisk kritik av kristendomen. Nästa dag besökte han återigen tegelbyggnaden som hyste LUX och fick tag i en finlandssvensk forskare som sakligt berättade om vad judiska tänkare skrivit om Jesus.

-Du får akta dig, sa han, så att inga aktivister på endera sidan tror att du är mot dem.

-Jag förstår, svarade Greger, men judisk förföljelse av kristna kan väl inte irritera Hamas anhängare?

Forskaren nickade men såg bekymrad ut och drog efter andan.

-Ämnet är praktiskt taget okänt bland allmänheten. Några forskare känner till Toledot Yeshu, den medeltida hädelseskriften som tyvärr utnyttjats av antisemiter eftersom den framställer judar som lögnaktiga och onda mot kristna. Och som sprider skvaller om att Maria blev våldtagen av en romersk soldat och Jesus en bluff.

-Ändå citerade Martin Luther den, fyllde Greger i.

-Han har haft stort inflytande tyvärr. Utan honom hade inte falsariet Sion Vises Protokoll fått spridning. Alla vet idag att det var en förfalskning och satir över påstådd judisk konspiration tillsammans med frimurare, liberaler, kommunister och kapitalister vilket passade både Tsar-Ryssland och senare Nazi-Tyskland för att driva fram pogromer. Och även Hamas idag som citerar den.

De resonerade om likheter och skillnader mellan den judiska kritiken av kristendomen och den kristna kritiken av judendomen, men gick bet. Båda verkade ungefär lika illvilliga, låt vara att de kristna varit mer framgångsrika i sina folkfördrivningar och förbud mot judar.

Det mesta kände han till flyktigt men han hade inte läst tillräckligt om den judiska kritiken, naturligtvis.  Han fick en lista gjord utifrån judiska forskare  på 365 referenser till Gamla testamentet som nämns i Nya testamentet och som handlar om vad Jesus skulle ha uppfyllt men inte gjort enligt dessa judiska kritiker.

-Egentligen handlar allt om Gamla testamentet, Tanakh, sa forskaren till avsked. Kan man inte GT är det inte gott att börja med detta ämne. Hur är din hebreiska?

-Den är faktiskt bättre än min grekiska, sa Greger. Det är ett ganska lätt alfabet, bortsett från vokalerna då. Jag har läst några distanskurser i Göteborg som kan ingår i min forskarutbildning här.

De skildes. Greger gick förbi sin handledare på vägen ned genom trapphuset men han var inte inne. Han skrev en lapp vid dörren. Papper överlägset än elektronik i kommunikation ansåg han.

På vägen hem lyssnade han i bilen på några av de judiska forskare och debattörer som fanns på Spotify. Tonläget var högt och de pratade i munnen på varandra. Kristna och judiska judar grälade oavbrutet, lika messianska båda lägren. Vid Helsingborg stannade han, bytte till Bach och ringde Elisabet.

Vinden ven in från hamnen. Greger berättade om seminariet idag och de märkliga teorierna som droger och religion. Elisabet var inte lika förvånad.

-Sådant har alltid funnits men inget man talar om. Särskilt inte om man lovat att tiga för att få delta. Grekerna hade sådana regler så det hade nog judar och sen kristna med. Platon nämner det.

-Men vad ska vi ha detta till? På ett svenskt statligt universitet?

Greger lät surare än han var. Elisabet var inte emot fri forskning och hade hört om hur psykedeliska droger hade hjälpt vissa med mentala problem. Att sen blanda in kyrkor verkade dock hon lika skeptisk till.

-Spetsat kyrkkaffe, skojade Greger. Det vore något i Hanhals kyrka det.

-Hanhals kyrka är jättefin så nu ska du inte tramsa till det. Kom hem nu !

Han stängde av luren och körde upp på motorvägen igen. Två timmar kvar till deras lilla by vid den halländska kusten. Januarivindarna ven medan han stod på gasen över Halmstad, Falkenberg, Varberg. Tjolöholms slott for förbi, numera världsberömt efter filminspelningen av Melancholia.

Gregers huvud var fullt av alla nya intryck och idéer när han svängde in i byn vid rondellen. Deras hus låg nedåt havet. Ingen snö men kalla vindar och regn mötte honom när han klev ur bilen. Elisabet vinkade i fönstret, han vinkade tillbaka och tog sin ryggsäck från baksätet. Äntligen hemma i Halland.

Kap 4

En tanke på “Gudsmannen – kapitel 3”

Lämna en kommentar