Jag hyllar  filmmakaren, kulturkrigaren och cowboyen Taylor Sheridan i Bulletin 

”Med teveserien om en hotad ranch i Montana, döpt till neo-Western drama,  Yellowstone vann manusförfattaren Taylor Sheridan storpublik, skådespelaren Kevin Costner en Golden Globe pokal och det amerikanska kulturkriget syntes på skärmar.

Den ganska misslyckade skådespelaren Sheridan övergick 2015 till  att skriva manus till filmer och serier (Sicario, Hell or high water, Wind river, Tulsa King, Mayor of Kingstown, 1883, 1923), vilket sammanföll lyckligt med Trumps första presidentperiod. Sheridan spelar ibland i sina filmer när cowboys ska rida svåra rodeohästar men erkänner att han hellre skriver manus och regisserar.

Förutom världsstjärnan Costner har Jeff Bridges, Harrison Ford, Helen Mirren, Tim McGraw, Faith Hill, Sylvester Stallone, Billy Bob Thornton, Demi Moore och Andy Garcia medverkar i hans produktioner.

Den politiskt korrekta dagstidningen New York Times anklagade honom för att göra  den största ”republikanska showen” på tv med Yellowstone, Aftonbladet för att göra ”pappa-tv” och DN drog till med ”halvreaktionär americana”.

Men folket gillar hans historier. Över 12 miljoner tittare såg Yellowstone avsnittet där huvudpersonen, ranchägaren John Dutton (Kevin Costner), mördas, vilket är näst största publiken i USA efter fotbollsfinalen i NFL.

Själv flinar Taylor Sheridan åt de fina kritikerna som enligt honom kliar sig i skallen och undrar, ”How is this shit so popular?” frågade han retoriskt den världsberömde poddaren Joe Rogan i deras tretimmarstugg, en rätt seg bromance (kortversion i Cinemablend).

Några ingredienser till hans framgångar med manusförfattande är genomgående:

Tydliga konflikter med sammansatta karaktärer ger spännande händelseutvecklingar. De goda kan vara onda men inte i längden. Ranchägaren John Dutton och maffiabossen Dwight Manfredi (i Tulsa King) är besvärade av att använda våld och vara ogina.

Tradition och antimodernism mot dagens USA där rå kapitalism samverkar med progressiva värderingar och klimathysteri, allt för att räta ut historien fram till dagens postmoderna teknokrati med dess världsfrånvända eliter. Sheridan återupprättar i serien 1883, en ”prequel” till Yellowstone,  alla nya amerikaner, ofta från Östeuropa,  som erövrade Västern efter inbördeskriget i slutet av 1800-talet. Deras slit med häst- och handdragna vagnar och kärror över prärier under attacker från ursprungsbefolkningarna är lika tungt som våra egna svenska utvandrares äventyr i Vilhelm Mobergs epos.

Indianer behandlas varsamt och ges nyckelroller i flera filmer, som kärlekspartner  till män och kvinnor, kompanjoner och respekterade motståndare. Sheridan verkar ha ett synnerligen gott öga till dem och säger uttryckligen att de inte ska glömmas bort.

Våld och action, vapen och slagsmål förekommer alltid. Realistiskt och brutalt som när den 77-åriga Helen Mirren skjuter skallen av en knästående revolverman. Nödvändigt och utan förbehåll avrättas de som hotar familjer och samhällen i Clint Eastwoods anda

Individualism regerar då karaktärerna lever sina egna liv och intriger utvecklas i oförutsedda riktningar. Sheridan har till skillnad från många av Hollywoods manusförfattare  inte gått någon skrivarkurs utan vägletts av romaner av John Steinbeck, Corman McCarthy, Toni Morrison och Gabriel García Márquez. Därav de snåriga men trovärdiga berättelserna med såväl romantik som ensamvargar av båda könen.

Vad som mest retar kritikerna är Taylor Sheridans alla riktigt manliga män – cowboys, poliser, agenter, brottslingar, spelare och hövdingar. De super och gormar, slåss och visar sig vara av kött och blod och med ett allvar som sällan synts i moderna filmer och serier. Alla män lyckas inte och de som gör det får ofta betala ett högt pris. Livet är sällan en räkmacka i Sheridans filmer och vardagligt slit av arbetare visas upp som det är, hårt, smutsigt, kallt på vintern, hett på sommaren, men ibland lyckligt och tursamt.

Svaga oärliga män bestraffas av starka hederliga. Olika aspekter på heder ingår i alla Taylor Sheridans filmer. En oförrätt som aldrig kan gottgöras, som en ofrivilligt bortopererad livmoder, blir till aldrig avslutad. Hämnd och hat följer förövare.

Succéserien Yellowstone kommer fortsätta med uppföljaren The Madison där Michelle Pfeiffer är en kvinna från New York City som flyttar till den ensliga delstaten Montana där ranchen Yellowstone placerats.

Taylor Sheridan själv äger den klassiska Four Sixes- ranchen i Texas värd två miljarder kronor, där många scener spelats in och där ovana skådespelare fått tillbringa veckolånga läger för träna ridning inför cowboy livet framför kameran.

New York Times skrev surt om de första säsongerna av succén Yellowstone:

”The cowboy soap speaks the language of culture war with a perfect accent”.

Rätt uppfattat.”