James Kalbs The Tyranny of liberalism: Understandning and overcoming administered freedoom, inquistorial tolerance and equality by command (2007) är, vid sidan av Paul Gottfrieds After liberalism (1999), en utmärkt introduktion till vad många konservativa och skeptiska västerlänningar känner.

Böckerna är säkert magstarka och oläsbara för liberaler andra politiskt korrekta, men deras sura innehåll gör gott. James Kalb försvarar obetydlig vardagsrasism, ortodox, katolsk moral och kärnfamilj och kritiserar abort, sexuell frihet för alla, särskilt homosexuella, etniska särrättigheter och livsstilsexperiment. Han skulle gladeligen kalla sig reaktionär om det behövdes.

Första delen, «Decline and fall», beskriver samma fenomen som Gottfried, medan andra, «Up from tyranny», visar vägen framåt. Kalb anlägger samma konservativa perspektiv på upplysning och liberalism som romantikerna och deras politiska anhängare gjorde på 1700- och 1800-talet, nämligen att förnuft, upplysning och liberalism inte tar tillräcklig hänsyn till människans och därmed samhällets naturliga förutsättningar.

Dessa rationalister drivs av en utopi utifrån ett teknologiskt och naturvetenskapligt synsätt, vars motsättningar många påpekat alltsedan de konservativa tänkarna de Maistre och Burke, liksom för övrigt kommunisterna Friedrich Engels och Karl Marx. Genom att ensidigt propagera för abstraktioner som frihet och jämlikhet i alla sammanhang har liberalismen utvecklat ett tyranni alltsedan franska revolutionen 1789.

Att vilja ha frihet är inte samma sak som att få det och att tvinga folk till frihet och är fel och emot våra naturliga instinkter, som de statliga svenska pappamånaderna i föräldraförsäkringen. I det svenska fallet finns ingen majoritet bland svenska kvinnor för att minska sin egen tid med sina spädbarn.

Utvecklingen antas gå mot vänster och vad som ansågs konstigt igår har blivit mainstream idag och helt grundläggande imorgon. 1969 kunde tonåriga skytteklubbsmedlemmar utan problem åka tunnelbana i New York till skolan.

Kalbs barska analys:

”Problemet med de normer som nu styr det offentliga livet är att de förnekar naturliga mänskliga tendenser och därför kräver konstant tjatande inblandning i alla aspekter av livet. De leder till ett konstgjort samhälle som inte fungerar och inte känns som hemma. Ett vanligt liberalt svar på sådana invändningar är att våra reaktioner är felaktiga: vi bör acceptera vad vi får höra av dem som vet bättre. Expertis måste styra. Sociala attityder, vanor och kopplingar, sägs det, är inte naturliga utan konstruerade” (The tyranny of liberalism, s. 17)

Kalb anser att liberalismen upprepar samma fel som socialismen, nämligen att försöka ordna och ändra på komplexa naturliga och sociala förhållanden. Där socialister förgäves försökte med ekonomi har liberaler försökt med mellanmänskliga relationer med samma usla resultat.

Han definierar liberalism som det system i västvärlden som sätter jämlik frihet först. Oavsett allt annat. Individuell behovstillfredsställelse blir därmed konsekvensen och en rättighet som stat, kultur och marknad ska uppfylla.

Nästa avsnitt handlar om Peter Thiel