Kategoriarkiv: Politik

Utländska terrorsympatisörer demonstrerar i Stockholm, fredliga svenskar förföljs

När jag cyklade längs Strandvägen på söndagen 10 februari 2019 fick jag se ett välorganiserat demonstrationståg med musik, högtalarutrop och västar, komma marscherande på andra sidan.

Jag kände igen mannen på deras banderoller, den sedan 1999 fängslade ledaren Abdullah Öcalan för den terrorklassade våldsamma kurdiska gerillan PKK, som mördat civila för att nå sitt politiska mål – ett fritt Kurdistan.

Vi har mötes-, tryck- och yttrandefrihet i Sverige men vi fredliga svenskar får våra lokaler avbokade gång på gång och våra arrangemang störs och talare uthängda (I, II, II, IV, V och VI).

I december 2018 fick Katerina Janouch vederfara samma behandling som vi andra dissidenter fått, att offentligt hängas ut i Expressen för att ha talat mot makten i landet.

När jag och andra talare fick tala på Folkets Demonstration 2016 kallade fd statsminister Mona Sahlin oss för uslingar i Expressen:

”Det är ideologiskt drivna extremister. Det är nazister. Det är män som hatar kvinnor och invandrare. Det är de som gillar våld och hatar demokrati. De är fega uslingar.

Men de sympatisörer som jag nyss filmade där de gick med bilder på en ledare för en av – EU, USA, Tyskland, Österrike, Australien, USA, Storbritannien, Danmark, Japan, Nya Zeeland, Azerbadjan, Kanada, Tjeckien, Iran, Khazakstan, Kirgisien, Nederländerna, Spanien, Syrien, Schweiz, Frankrike och Nato – terrorklassad organisation, kan nog klara sig från kritik från medier, opinionsbildare och politiker.

Eller kommer Expressen skriva om dessa bejakare av våldsam extremism, vars föreningar dessutom tar emot bidrag från det offentliga Sverige? Jag tvivlar.

PS- min aversion mot PKK härrör bl a från ställningstagande i Vänsterpartiet Uppsalas 1 maj demo 1999. Då bad mig några kurdiska medlemmar att inte låta PKK anhängare hålla upp foton av Öcalan. Jag var ordförande och stödde förslaget, men vi förlorade 1/3 av tågets storlek.

Annonser

Allt är SDs fel

1.
2010 kom SD in i riksdagen. För att Alliansen skulle kunna sitta kvar var de tvungna att ta stöd av det gröntokiga flyktingliberala MP. Därmed kunde inte Alliansen strama åt migrationspolitiken för då hade MP hoppat av och SD fått rätt.

2.
2014 avgick Reinfeldt trots att han hade en icke socialistisk majoritet i riksdagen, dvs SD + Alliansen. Men det ville han inte godta utan lämnade över till S + MP som med stöd av V lade om den ekonomiska politiken vänsterut och behöll den destruktiva migrations-, genus-, medie-, kriminal- och utbildningspolitiken inkl inte lade ned värdegrundsbaserade myndigheter. Om inte SD hade mer än fördubblat sitt valresultat hade Reinfeldt kunnat sitta kvar och rensa upp.

3.
2019 kan vi få en S ledd regering igen och det är SDs fel. Om inte SD hade haft krav på att stödja Alliansen hade Kristersson blivit statsminister. Men nu kan C + L skylla på att SD inte släppt fram Kristersson, dvs om en vecka.

4.
Alla problem i landet är SDs fel. Visserligen har de aldrig fått reell makt, men hade de inte kommit in alls hade ansvariga politiker i alla läger tagit itu med den misslyckade integrationen, våldet, asylfusket osv och medierna hade vågat rapporterna sakligt om problemen. Nu har de inte kunnat göra det sedan 2010 för om de hade gjort det hade SD fått rätt, vilket de och deras 1,1 miljoner väljare inte har. Ju.

5.
Allt är SDs fel. Även att påpeka det ologiska i punkt 1-4 ovan är SDs fel. SD förstör det fina demokratiska systemet i Sverige genom att existera och ta breda folkopinioner på allvar.

6.

Allt kan bli värre

Se ditt bostadsområdes framtid i en app

Ibland har fiktionen försteg. Men verkligheten hinner ikapp och plötsligt har en idé i en roman blivit något man laddar ner eller köper på Teknikmagasinet.

2014 skrev jag en framtidsroman om Sverige mellan 2013 till 2023, där en teknisk lösning i form av en app kom att vända den svenska folkopinionen om ”white flight” och bostadsbekymmer.

I boken Framtidsmannen, presenterad på Det Goda Samhället av Mohamed Omar https://detgodasamhallet.com/2017/04/23/tva-skildringar-av-islamismen-och-sveriges-framtid/ och i Jyllands-Posten https://jyllands-posten.dk/premium/gamleeoesektioner/frontalt/ECE7118567/Fremtidsmanden/ , har en svensk framtidsforskare lagt ut rådata från SCB, BRÅ, Valmyndigheten, Skolverket, Arbetsförmedlingen, socialförvaltningar m fl. offentliga register.
Han är less på att ingen bryr sig om vart landets demografi, ekonomi och framtidstro är på väg. Men han är databasexpert och ingen app-snubbe.

Han är less på att ingen bryr sig om vart landets demografi, ekonomi och framtidstro är på väg. Men han är databasexpert och ingen app-snubbe.

Hans material är värdefullt för alla som letar ny bostad eller vill veta om familjen kan bo kvar. Men inte förrän en app-programmerare kodar om det enorma materialet kan alla i Sverige få fram vad de behöver via sin mobil genom en ny app.

Med den kan man skriva in ett postnummer och sedan trycka 10-20-30 år för att få fram extrapolerade data för områdets sysselsättningsgrad, skolresultat, bidragsförsörjda, kriminalitet, skattenivå, antal utlandsfödda och annat som går att tänka sig i en roman.

Ett par av dessa dataregister räcker och påminner inte så lite om vad Tino Sanandaji tog fram för Den Nya Välfärden 2014, en uppdaterad karta över våra utanförskapsområden http://www.dnv.se/nyheter/ny-rapport-utanforskapets-karta-en-uppfoljning-av-folkpartiets-rapportserie/

Folkpartiet som gjort de tidigare rapporterna, men inte följt upp dem sedan de haft integrationsministerposten i åtta år, definierade utanförskapsområden utifrån tre variabler:

”att färre än 60 procent av de boende i arbetsför ålder förvärvsarbetade samt att den andel skolelever som gått ut grundskolan med fullständiga betyg låg under 70 procent eller att andelen röstande i senaste kommunalval låg under 70 procent (eller båda).”

Med mitt fiktiva förslag skulle inte bara utanförskapsområden utan alla områden i Sverige kunna beskrivas med dessa och andra parametrar ned på postnummernivå. För fastighetsmäklare är affärsidén given liksom för medborgare som vill se vartåt ens kvarter är på väg.

Själv bor jag i medelklassförorten Bromma och har arbetat i Järvafältets nedgångna förorter Akalla, Rinkeby, Tensta och Husby sedan 1990-talet. Jag hade knappast kunnat föreställa mig att också de stadgade förorterna Hässelby och Vällingby, ja även delar av Solna, Sundbyberg och Sollentuna, skulle karakteriserad av gängbråk, våldtäkter, frånvaro av infödda svenskar dagtid i köpcentrum och muslimska skolor.

Kanske en app runt 2012 hade hintat om att de platser som en gång hyst Lisbet och Olof Palme, Artur Lundkvist och andra Västerortsprofiler hade förvandlats till Orten – ett tillstånd där amerikansk ghettokultur råder. Med dessa funktioner på Hemnet hade visserligen de resursstarka flyttat tidigare, men för dessa familjer hade det beslutet varit bättre än att ha bott kvar i god men felaktig tro om livet på gatorna intill.

Ha kvar kakan och äta den

Tänk om man både kunde vara vänster och samtidigt ha gott om pengar, godhjärtad och etablerad, finsmakad och respekterad – istället för höger och fattig, bespottad och ond, skränig och avskydd. Att tillhöra gåslevervänstern- La gauche fois gras – måste vara ett fantastiskt karriärsteg.

Du anses som snäll, fin och med ett öppet vänsterhjärta för andra, samtidigt som du kan se till att dra in pengar på denna godhet och dina eventuella förmågor.

Inom kulturbranschen är vänsterprofil ett måste, men den är också till nytta inom offentlig förvaltning, utbildning och i många sociala sammanhang. Rik nog att ha en bostadsrätt på Södermalm eller en villa i Söderort (Enskede, Stureby…), medan man gärna visar öppet och i medier hur man hjälper andra i nöd. Så fint, så praktiskt. Så småborgerligt, medelklassradikalt rentav. Men rätt.

Annat än de onda högermännen som dessutom saknar alla förutsättningar att leva på sina eventuella förmågor. De blir utan jobb, karriär ska vi inte tala om och de anses onda, illvilliga, snåla och omänskliga. Så opraktiskt att vara sådan när man kan vara vänster och ha ett gott liv. Som i Östblocket fram till 1989.

Jag är gammal nog att ha varit fattig vänsteraktivist. Idag är jag fattig till höger. Det känns bra och jag avundas inte de goda vänstermännen när deras 1989 kommer.

Jan Sjunnesson

Johan Movingers Gymnasium

Tomtebodav 3 A

171 65 Solna

08/ 618 0503

Alt right analys i ny podd

I en ny podd på Det Goda Samhället med Eddie Råbock fd Omar diskuterar jag en färsk studie av den amerikanska alt right rörelsen.

Den antisemitism som igår 27 okt ledde till 11 döda i Pittsburgh finns även i delar av alt right, vilket jag givetvis tar avstånd från. Professor Kevin MacDonald, som är central i denna akademiska antisemitism, kan inte skylla ifrån sig mer på att dårar missförstår honom och hans gelikar, däribland Richard Spencer.

Alt right i USA har efter Charlottesville 2017 nu flera döda på sitt samvete. Det är dags att fortsätta studera fenomenet och ta det på allvar. Nyanserat och kritiskt.

Annie Lööf statsminister

Mina tankar om Centerpartiets partiledare som landets ledare handlar inte om vem jag hellre skulle se (Åkesson, Busch Thor eller Kristersson) utan om vad som nu sker i regeringssonderingarna i Löfvens andra vecka.

Kristersson misslyckades med att få stöd för Alliansen och försökte med tre ytterligare alternativ, 3-2-1. En Moderatregering med stöd av SD ratades av C och L, så turen gick till S och övergångsstatsministern. En roll Löfven tycks gilla eftersom hans förhandlingsvana kommer fram, dock inte med något resultat ännu (23 okt).

Han kommer att misslyckas. Allt tyder på att Annie Lööf får uppdraget nästa vecka.

Hon har bidat sin tid med att se på medan Allianskollegan Ulf Kristersson och en tveksam regeringspartner Stefan Löfven misslyckas. Hon har allt att vinna på att dra ut på regeringsförhandlingar för att sent på dagen dra upp ett par ess ur rockärmen.

Och varken S eller M är så sugna på att ta hand om ett Sverige på väg in i en lågkonjunktur och med stora problem att lösa (kaos i brottsbekämpning, försvar, bostäder, integration, vården, skolor. . .)

Vilka kan då möjliga regeringsalternativ med Annie Lööf vara?

Kanske en regering som består av C + L eller C+L+MP. Den skulle kunna släppas fram av KD, M och S men röstas ned av V och SD, dvs. de sk ytterkantpartier som många i mitten ratar. S kan få besvär med att godta Annie Lööf men alternativet med nyval är värre. M å sin sida kan nog lägga ned sina röster och anse att man försökte med att hålla ihop Alliansen.

För många SDare och invandringskritiker som resonerar som jag är Centerns migrationspolitik ett rosa skynke av öppna gränser och humanitära floskler, men de har en del annat:

Centern har lika tuff migrationspolitik som M

Centern vill minska på tillgången till våra bidrag och vård för de som inte betalat in skatt och kvalificerat sig in i vårt välfärdssystem

Centerns vilja att ha kvar öppenhet men till mindre kostnad har stort stöd

Jag är ingen vän av denna tokliberala politik som tidigare torgfördes av Johan Norberg och Fredrik Segerfeldt i boken Migrationens kraft (jo, jag var med på bokreleasen och såg TIno Sanandaji såga deras ekonomiska beräkningar).

Den låter bra i teorin men bortser från att invandrare som kan vilja leva på 1000 kr/mån ändå skapar problem för oss som bor här. Deras medeltida livssituation är inget vi vill återskapa idag med fattighjon och välgörenhetsmadamer.

Men SD och deras eventuella partivänner i KD och M är ännu inte så populära att svenskarna kan acceptera en regering med dem i eller utanför som stödpartier. Vi har inte nått dig Dansk Folkeparti var för knappt 20 år sedan. Vi kan inte bättre och vad vi förmår är att rösta fram S och M än en gång för att lösa allt åt oss men just dessa partier kan passa i år.

Centern och Liberalerna kan då ta åt sig makten och försöka hålla ned migrationen och lösa de problem den ställt till med. Det är inte bra. Det är åt fanders men vi kan inte bättre och förtjänar Annie Lööf i fyra år.

Vi är världens mesigaste land och jag tror att statsminister Lööf får äta skor varje dag oavsett Stefan Löfvens inviter nu eller senare.

Björklund kommer bytas ut till Nyamko Sabuni som kommer driva igen det förslag som Liberalerna vann på 2002, ett språktest för medborgarskap, ett förslag de inte vågade lägga i riksdagen under de 8 år de hade integrationsministerposten.

Vem som ersätter Annie Lööf vet jag inte men hon kanske kan visa sig motsvara folkets höga förtroende av någon för mig okänd anledning. Vi vill vara snälla (mot vuxna afghaner) och samtidigt lite förnuftiga (lägre bidrag). Då är Annie Lööf rätt. I fyra år.

Kanske vi lär oss att rösta mer på andra partier tills dess. Eller så visar sig Annie Lööf vara den valkyria som ser till att lotsa igenom ganska vettiga sakpolitiska förslag med stöd av M och S i riksdagen. Jag är beredd att tänka tanken nu när M och S verkar ha kört slut på talmannen.