Kategoriarkiv: Politik

Skandinavisk kulturkamp, Sverige del 1 på Katerina Magasin

http://katerinamagasin.se/skandinavisk-kulturkamp-sverige-del-1-sa-borjade-man-bygga-asiktskorridoren/

Annonser

När maktens undanflykter blir nostalgiska minnen

https://www.lt.se/artikel/debatt/regeringen-verkar-vara-uppgiven

Innan valet i september 2014 skanderade vänstern slagord om att “något gått sönder i Sverige” men efter valet bedyrade de att “inget gått sönder i Sverige”.  Vad skedde? Jo, de fick regeringsmakten trots ett uselt val eftersom Alliansen inte ville ta makten med SDs hjälp.

Vi kan lämna partitaktiken därhän och koncentrera oss på det faktum att ett vänsteretablissemang nu bitit sig fast vid landets styre, igen. Har man den makten är det samtidigt svårt att erkänna att med makt kommer ansvar och med ansvar en beredskap för att erkänna de samhällsproblem som kan existera.

En regering måste dock klara av att diskutera samhällsproblem och utmaningar utan att beskylla kritiker och meningsmotståndare för rasism, högerextremism, antisemitism, extremnationalism och därmed bidra till den polarisering av debatten de själva vill undvika (Jessica Stegruds inlägg).

Socialister, vilket inbegriper ljus- och mörkröda partier (S och V), rödgröna (MP och C), och den socialdemokratiska delen av socialliberalerna (L), har sedan 2014 ideligen viftat bort kritik mot deras samhällsbygge. Att Trump undrade “What happened in Sweden, Sweden?” i januari 2017 och att en författare, Katerina Janouch, några veckor senare fick skäll av statsministern och hela kulturvärlden med DN Kultur i spetsen, visar att makten är inte alls beredd att erkänna fel, än mindre ta ansvar för deras fögderi.

Man kan instämma i Putins man i Stockholm om att svenskarna tycker de är så perfekta.

EN RÅ OCH GRÅ SOCIALISM

Kronan rasar, brottsligheten ökar, kvinnor mer otrygga, våldet i skolan ökar, skolbränder ökar, ungas psykiska hälsa ökar (särskilt pojkar), demografin skenar i fel riktning, bostadsområden förslummas,  ekonomin går nedåt, tjänstemän är aktivister,  sjukvården krisar,  försvaret oförsvarbart, järnvägar underhålls inte, judar förföljs alltmer med flera fall och analyser som nästan dagligen förmedlar via sociala medier, utländska medier, alternativmedier och i tillrättalagd form, även i gammelmedia.

Vad som slår en är hur ett socialistiskt etablissemang så bryskt skakar av sig all kritik som riktas mot dem. En polsk kommentator, Maciej Dobrzynski, på Det Goda Samhället fångade nyligen den svenska makten väl:

De senaste årens brunstämpling av alla som ifrågasätter den svenska modellen är ett exempel på att den svenska socialismen nått vägs ände. Nu pratar makten inte längre sakargument, nu smutskastar den de som ifrågasätter välfärdspolitiken. Den svenska socialismens mänskliga ansikte är bortblåst, vi är på väg mot en rå och grå socialism.”

Han ser den svenska borgerlighetens omfamnande av högskattesamhället som en form av socialism, vilket givetvis är rätt med tanke på det enorma skattetrycket (där de osynliga delarna är okända för de flesta medborgare):

“Svensk Välfärd är en form av socialism. Svenskarna avstår (allt mindre frivilligt) från en del av sin frihet och inkomst och låter statens och kommunens politiker administrera en stor del av deras liv. Det har fungerat så länge resurserna som tillförts systemet varit större än kostnaderna. Och så länge administratören varit en hederlig tjänsteman/kvinna. Och så länge medborgarna varit nöjda med servicen. Men nu börjar pengarna ta slut och politiker som administrerar systemet bortförklarar problem istället för att ta itu med dem”.

MONOLITISKT BLOCK

Jag skrev en historisk tillbakablick 2015  på de rörelser från höger, vänster och mitten som vänt sig mot socialdemokratins maktinnehav, vilket idag är omöjlighet med tanke på avtalet med C och L. Dessa partier kan i sin tur inte opponera sig mot S/MP regeringen med mindre än att de tar stöd från SD för att fälla odugliga ministrar eller hela regeringen. Det kommer inte hända.

Istället har vi den märkliga situationen att det monolitiska blocket V/S/MP/C/L till varje pris vill undvika att ta itu med landets akuta problem. Den viktiga debatt som fanns i Tjeckoslovakien på 1970-talet och  Polen under 1980-talet och som till sist ledde fram till Östblockets fall 1989 ter sig ännu inte här.  De dissidenter som kan formulera sig exakt och kunnigt marginaliseras och får betala ett högt pris.

Svenska Dagbladets kulturredaktion berömmer sig för att tala med kritiker av etablissemanget och gör ett reportage om Navid Modiris samtalsserie “Hur kan vi?”. Katerina Janouch kommenterade SvDs intervju med henne där hon hävdar att ansvaret läggs på kritikerna, som om de ville förstöra samhället och sänka debattläget.

FRAMTIDEN

Valen 2022 och 2026 blir ödesval. Stoppas inte den muslimska invandringen och islamiseringen av det offentliga och kommersiella rummet är vi ett halvmuslimskt land 2050 med en majoritet invånare med utrikes bakgrund. Då kan problem med infrastruktur, vård, försvar och ekonomi vara sådant varje svensk nostalgiskt ser tillbaka på, ja, kanske även på undanflykterna från makthavarna.  

 

 

Expo, staten och personkontrollerna – inlägg på Katerina Magasin

I mitt andra inlägg på Katerina Magasin (24/2, 2019) går jag igenom stiftelsen Expos styrelsemedlemmar, deras statliga lojaliteter och deras historia av personförföljelser.

För en vecka sedan granskade jag, också på Katerina Magasin, deras metodik med personregister och för fem år sedan samma rättsröta. Statens roll i Expo är outforskad men inga regimlojala journalister, med undantag för Ola Sandstig  i Dagens Samhälle 2016, har gjort någon kartläggning av Expos makt och historia i extremvänstern.

Bloggen Expomakt hade mer bakgrundmaterial om Mattias Wåg, Martin Fredriksson m fl, men stängdes ned 2017 på uppmaning av Expo. Som tur är finns Wayback Machine via Petterssons.

Douglas Murray i Stockholm -igen

DM1

Att den kvicke brittiske debattören Douglas Murray till sist skulle komma till tals i svensk mainstream media var oundvikligt men det tog sina långa år. Hans position som islamkritisk neokonservativ skribent hade medvetet undvikits av svenska medier sedan vi i alternativmedier och danska Tryckfrihetssällskapet lyft fram honom

Igår (11 feb, 2019) lyssnade jag på honom i ett arrangemang på KTH med Högerteknologerna, Fria Moderata Studentförbundet och Ayn Rand Institute. Rubriken var ”What is killing Western Civilisation?” och utgick från hans bestseller The Strange Death of Europa (2017).

Se mina två Facebook filmer (ett och två) och tidigare diskussion på Ayn Rand Institutes YouTube kanal där gårdagens inspelning kommer läggas upp. Men det finna nu på FMSFs kanal

Per Gudmundson sammanfattade diskussionen i SvD

Tidigare på dagen intervjuades Murray i Sveriges Radios Studio Ett ett taffligt samtal som försökte brunsmeta hans tankar och person i sedvanlig ordning, men han fick in några poänger. Murray är en oerhört skicklig debattör och medievan sedan många års medverkan i BBC, och i teve- och radiodebatter världen över.

Ändå lyckades den svenska radions fotograf och webbsidans redigerare framställa honom till en högerextrem tankebrottsling, en alarmist och domedagsprofet, genom bilden nedan. Per Wirténs sura kommentarer efteråt som visade att han inget förstått lade ytterligare lax på radions lök.

Douglas Murray, Paulina Neuding och Per Wirtén

Murray som talat i det brittiska parlamentet, i Bryssel och för Vita Huset, skrivit i The Sunday Times och Wall Street Journal, är märkligt nog fortfarande behandlad som en högerextrem tänkare som rört sig i fel medier enligt våra svenska MSM.

Det beror som sagt nog på att våra ängsliga journalister sett hans namn i sammanhang där sådana orosandar som jag rört mig.

MURRAY I ALTERNATIVMEDIER

Dispatch International publicerade en kommentar av honom 2013 efter att en engelsk soldat huggits ihjäl på gatan av en uppretad muslim från Afrika. Murray menade att brittiska medier var mer intresserade av att skriva om en sk anti-muslimska backlash än av det faktum att en oskyldig person huggits ned på gatan. Dessutom av de flesta av de hatiska inläggen lögner och gjorda av en grupp som kallade sig Tell Mama som ville visa på sk näthat och intolerans.

Jag skrev sedan en recension av hans bok Islamophila (2013) i just Dispatch. Den tunna e-boken är en analys av västvärldens välvilliga inställning till islam, en total motsats till islamofobi alltså.

2014 tog jag in en krönika av honom i Samtiden, den SD ägda webbtidningen.

Murray och jag i Köpenhamn 2015 vid Trykkefrihedsselskabet

Två år senare, 2015, talade Murray i Köpenhamn på en konferens för att hylla det danska Trykkefrihedsselskabets tio årsjubileum, en begivenhet jag rapporterade om i Avpixlat (se även min recension av jubileumsboken).

2016 blev det då dags för Douglas Murray att för första gången tala i Stockholm. Det var på den internationella tryckfrihetskonferens jag anordnade i samarbete med Middle East Forum och Trykkefrihedsselkapet, DangerousWords250.

Inga svenska medier rapporterade om denna unika konferens som tog upp tryckfriheten idag utifrån den svenska tryckfrihetens 250-årsjubileum. Aftonbladets Lisa Röstlund satt på andra raden och bakom henne två från Expo. Danskarna var där och skrev så klart, men här i Stockholm tegs detta första framträdande av Murray ihjäl.

Den enda intervjun med Murray vid konferensen i oktober 2016 gjordes av Anna-Maria Sörberg som skrev på sin bok Homonationalism. Jag ordnade så att hon fick tid med Murray om ett väsenskilt ämne (ja, han är gay och skrev som första bok om Oscar Wildes älskare Bosie), men i övrigt var ingen intresserad.

Murrays sågning i BBC av den socialdemokratiska riksdagsledamoten Laila Naraghi 2017 kunde ha lett till att någon tidning bett honom att skriva om vår invandringspolitik men icke.

Det är desto märkligare eftersom Douglas Murray skriver för The Spectator (som vår tidskrift Axess men med bett), vars chefredaktör Fraser Nelson skriver i Svenska Dagbladet (och är fö gift med en svenska). Det är obegripligt att Murray inte fått erbjudande att skriva gästkrönikor i SvD, Axess, Fokus, Respons m fl men även här kan hans inblandning i alternativmedier ligga honom i fatet.

Ute på danska Ellekaers förlag 2018

THE STRANGE DEATH OF EUROPE

Denna innehållsrika bok kom alltså ut för två år sedan och är översatt till de flesta större europeiska språken. En svensk upplaga är på väg, sist av alla, anmärkte författaren syrligt igår.

Jag och Eddie Råbock (fd Mohamed Omar) pratade om boken i en podd på Det Goda Samhället förra året.

Den är en bred studie i vad massinvandringen gjort med Europa sedan 1900-talets mitt. Murray läser inte bara om verkligheten för oss européer och de som vill hit, utan han besökte Lampedusa, Calais, Malmö, ja även en SD konferens i Västerås 2017 (där vi sågs sist).

Intervjun i Studio Ett visar hans sympatiska men ändå skarpa sida. Hans formuleringskonst är alltid artig men han viker inte en tum. Skavlan skulle inte ha en chans. Kanske ett uppslag för SVT att ta till sig.

Utländska terrorsympatisörer demonstrerar i Stockholm, fredliga svenskar förföljs

När jag cyklade längs Strandvägen på söndagen 10 februari 2019 fick jag se ett välorganiserat demonstrationståg med musik, högtalarutrop och västar, komma marscherande på andra sidan.

Jag kände igen mannen på deras banderoller, den sedan 1999 fängslade ledaren Abdullah Öcalan för den terrorklassade våldsamma kurdiska gerillan PKK, som mördat civila för att nå sitt politiska mål – ett fritt Kurdistan.

Vi har mötes-, tryck- och yttrandefrihet i Sverige men vi fredliga svenskar får våra lokaler avbokade gång på gång och våra arrangemang störs och talare uthängda (I, II, II, IV, V och VI).

I december 2018 fick Katerina Janouch vederfara samma behandling som vi andra dissidenter fått, att offentligt hängas ut i Expressen för att ha talat mot makten i landet.

När jag och andra talare fick tala på Folkets Demonstration 2016 kallade fd statsminister Mona Sahlin oss för uslingar i Expressen:

”Det är ideologiskt drivna extremister. Det är nazister. Det är män som hatar kvinnor och invandrare. Det är de som gillar våld och hatar demokrati. De är fega uslingar.

Men de sympatisörer som jag nyss filmade där de gick med bilder på en ledare för en av – EU, USA, Tyskland, Österrike, Australien, USA, Storbritannien, Danmark, Japan, Nya Zeeland, Azerbadjan, Kanada, Tjeckien, Iran, Khazakstan, Kirgisien, Nederländerna, Spanien, Syrien, Schweiz, Frankrike och Nato – terrorklassad organisation, kan nog klara sig från kritik från medier, opinionsbildare och politiker.

Eller kommer Expressen skriva om dessa bejakare av våldsam extremism, vars föreningar dessutom tar emot bidrag från det offentliga Sverige? Jag tvivlar.

PS- min aversion mot PKK härrör bl a från ställningstagande i Vänsterpartiet Uppsalas 1 maj demo 1999. Då bad mig några kurdiska medlemmar att inte låta PKK anhängare hålla upp foton av Öcalan. Jag var ordförande och stödde förslaget, men vi förlorade 1/3 av tågets storlek.