Kategoriarkiv: Kategorier

Liberala världsförbättrare och villfarelser

Att vilja göra gott är lovvärt men denna vilja kan inte få råda till vilket pris som helst. En alltför omfattande och orealistisk samhällsförändring utifrån förhoppningar och fina ideal kan tvärtom skapa mer problem. Det goda idealet blir därmed det möjligas fiende om idealismen är utopisk, drömsk, overklig.

Liberaler och socialister delar en ambition att förbättra världen. De leder ofta internationella organisationer, delar ut bistånd, står för ideellt engagemang lokalt och försöker därigenom påverka opinioner för utsatta folk, djur, naturvärden, minoriteter och så vidare. Detta engagemang är berömvärt.

Får dessa världförbättrare makt att leda valda församlingar och stater måste emellertid medborgare se upp med deras framfart. Eftersom de i grunden vill förbättra själva människosläktet, utradera historiska spår och skapa nya ideala institutioner byggda på sina egna optimistiska men ofta opraktiska förslag bör dessa liberaler, sociala såväl som klassiska, och socialister, kommunistiska såväl som socialdemokratiska, tyglas. Deras intoleranta beteende är snarlikt den kinesiska kulturrevolutionen.

Här ges tre exempel på liberala världsförbättrare och villfarelser; liberalt försvar för vänsterextremism, liberalt oförstånd inför migrationsmarknaden och liberalt missförstånd inför tiggeriet.

1.
Poeten och debattören Athena Farrokhzads uppseendeväckande Sommarprogram (21/7) i radions P1 innehöll så mycket vänsterextrem propaganda att en hel julivecka har gått åt att bara tala om detta program i medierna. Hon fick välförtjänt kritik i borgerlig press och av sansade politiker. Men miljöpartisten, ärkeliberalen och NEO -redaktören Mattias Svensson avvek i sitt debattinlägg i Expressen (24/8) genom att försvara hennes angrepp på det svenska samhället:

”Jag älskade första halvan av Athena Farrokhzads sommarprat. Lyssna igen ni som rasat och skrikit. Lyssna på någon som förbannar rasismen, gränskontrollerna, ojämlikheten. Som mött allt från vardagsfördomar till hot om våld och som hatar det. Sätter ord på en högst rättfärdig vrede. Nej, Sverige är varken genomrasistiskt, utan välfärd eller odemokratiskt. Men heller inte bra nog.”

Likt den dogmatiska marxisten Farrokhzad vill Svensson bryta ned välfärden genom massinvandring, förstöra samhällsgemenskap med anklagande antirasistisk mångkulturalism och göra västvärldens minst ojämlika nation än mer konform. En marknadsliberal som Svensson inser att kommunismen inte förmår att skapa välstånd som kan omfördelas via skattsedeln, men han delar hennes bisarra analys av Sverige.

”Inte bra nog” för liberaler som Svensson innebär att svenskar än en gång ska utsättas för social ingenjörskonst med mångfalds- och jämställdhetsplaner i näringsliv och stat, att förskolebarn ska tvingas in i den onaturliga genuspedagogikens fållor och att staten alltid vet bättre än medborgarna. Annars kommer Diskrimineringsombudsmannen och domstolarna för att tvinga oss att tala och skriva korrekt. Ett sådant liberalt överhetssamhälle är inte bättre än ett socialistiskt, Reinfeldt inte bättre än Löfvén. Svenssons illiberala Miljöparti passar väl med det lika illiberala folkfostrarpartiet Folkpartiet i denna ambition som ledarskribenten Marika Formgren påpekat

2.
Det andra exemplet på liberala irrgångar gäller migrationen till västvärlden. För marknadsekonomi gäller utbud och efterfrågan på en marknad. Det vet varje liberal person, företagare och kund inklusive nyliberala redaktörer.

Men plötsligt så förstår de inte marknadsekonomiska mekanismer när marknaden består av migranter som flyr till välstånd och trygghet i länder som Sverige. Då verkar alla liberaler ha tappat alla begrepp om incitament och om hinder på denna ganska väl fungerande marknad av pass, smugglare, flyktvägar, asylpolitik och diasporagrupper.

Om ett land som Sverige utfäster i september 2013 att alla syrier får uppehållstillstånd oavsett skäl så kommer fler syrier. Om vissa asylhistorier visar sig framgångsrika skickas de via sms och nätet till strids- och katastrofområden på några sekunder. Om mottagarlandet Sverige gör allt vad man kan, och lite mer, för de asylsökande och de invandrade, så kommer fler. Mer miljarder leder till fler asylsökande. Märk väl, asylsökande – inte kvot- eller konventionsflyktingar vilka utgör 10 procent av migranterna.

Liberaler inser ibland denna marknadslogik, men vägrar tala om migrationsmarknaden i andra termer än humanitet, mångkultur, generositet. Ändå är det tydligt för varje väntande irakisk familj på flykt att vissa länder är att föredra framför andra som Grekland, Italien och Rumänien.

3.
Över till det sista exemplet på liberal världsfrånvändhet, tiggarnas villkor i Sverige. Danmark och Norge överväger att förbjuda tiggare från andra EU lände.

I Sverige råder ingen öppen diskussion om detta trots att över hälften av tillfrågade svenskar vill förbjuda tiggeri, liksom den rumänska ambassadören. Ledande före detta liberala ministrar som Birgitta Ohlsson och Erik Ullenhag ville före valet tvärtom öppna upp gränserna än mer för tiggare och skapa bättre villkor för dem vilket kommer leda till fler, se det marknadsekonomiska resonemanget ovan. Deras osynliga efterträdare i regeringen Löfvén I vill säkert samma sak, minst, men vi har inte sett vilka statsråd som tagit sig an tiggarna från EU.

Dessa svenska politiker från Alliansen och nu från de rödgröna vill göra upp med hundratals år av förtyck på Balkan av romer genom att läxa upp deras regeringar, främst Bukarest. Att införa tiggeriförbud är inhumant så länge som ett systematiskt förtryck av romer sker i Rumänien menar svenskarna. Därmed vill de svenska liberalerna inte skydda vårt land såsom andra nordiska länder gör, inklusive Finland, och heller inte inse vad ett avlägset nordeuropeiskt land kan åstadkomma i Östeuropa.

En storsvensk liberal beskäftighet dominerar som vore vi en ny moralistisk kolonialmakt. Kommer en förändring för de romska familjerna och andra utsatta EU – medborgare inte till stånd i sina hemländer på en generation kan Sverige se fram emot 20 år till av tiggare vid gator och torg, butiker och tågstationer. Det är inte rimligt och vårt land berikas inte, tvärtom.

Ja, det finns rasism vilket Mattias Svensson och Athena Farrokhzad påpekat, men Sverige utmärker inte något sätt. Tvärtom är vi ett osedvanligt lite rasistiskt land. Ja, människor lider och tvingas fly och Sverige ska ta ett ansvar, men inte därmed gå under som land. Ja, tiggare vill komma hit men de får i så fall respektera tremånadersregeln för fri rörlighet som EU införde 2004: Ordna jobb eller varaktig försörjning på utsatt tid, annars åker du ut.

Liberaler vill väl och behövs för att hålla upp blicken men se upp när de far upp i skyn, likt den grekiske hjälten Ikaros som brände sina vingar när han flög för nära solen.

Skandaler, eftergifter och brott bland partier och politiker

Lennart Geijer, justitieminister (S) och bordellkund
Lennart Geijer, justitieminister (S) och bordellkund

Här finns länkar till uppgifter om dömda politiker och skandaler:

Brottsdömda politiker i S, V, MP, C, KD, M och FP

Socialdemokratiska skandaler I

Socialdemokratiska skandaler II

Socialdemokratiska skandaler III

Ebbe Carlsson affären

Socialdemokratins och vänsterns underdånighet inför Sovjetunionen och kommunismen

Vänstern och tyranniet

Samlingsregeringens (alla partier utom kommunisterna) eftergifter under andra världskriget

Jag, en landsförrädare

Ta ifrån mig mitt medborgarskap eller låt mig åtminstone fly utomlands. Jag är en landsförrädare som lever i exil i detta Sverige, ett land jag älskar att hata och hatar att säga att jag älskar.

Som en Ulf Lundell när han rastlöst kör från Österlen till Stockholm och vänder efter en natt på hotell Clarion vid Skanstull tillbaka till Skåne, liksom hans romanfigurer i de pladdriga 1900-talsromanerna när de kör sina Trailblazers från Sverige till Italien för att vända tillbaka på Autobahn när de sett Medelhavets vågor, så är landsförrädaren aldrig nöjd. Jag vet.

1979 packade jag en ryggsäck, liftade från New York till Kalifornien för att resa jorden runt men vände på Hawaii; 1982 flyttade jag till Köpenhamn ett halvår men gav upp;

1984 ryggsäcksluff genom Mellanöstern till Indien med sikte på jordenruntresa igen men återvände;

1989 till Schweiz med familj och barn ett knappt år;

1993 till New York som forskarstudent i filosofi; 2007, 2009, 2010 till Indien med ny indisk familj.

Förra sommaren i New Delhi 2013 skrev jag till och med en bok på engelska om mitt hatälskade Sverige, The Swedish Story: from extreme experiment to normal nation/ Sverige 2020 , för att förklara för indierna och andra engelsktalande varför ingen bör åka dit om man inte var självmordsbenägen och vill delta i ett experiment.

Sverige efter 1970 är ett experiment i full skala med en hel befolkning skrev Assar Lindbeck, professor i nationalekonomi och före detta socialdemokrat. Han hade så rätt vilket jag redan hade på känn 1979 när jag valde bort den trygga folkhemsfamnen för att lifta runt på vägar i den amerikanska södern.

En landsförrädare som vägrar lämna sitt land är mer outhärdlig än de som likt polacken Witold Gombrowicz och vår egen August Strindberg for iväg, förbannandes sina hemländer. August skrev hem till sina vänner om varför han måste iväg, minst vartannat år:

”Jag behöver resa för att laxera Sverige och svensk dumhet ur mig”.

Blir man å andra sidan kvar som jag och andra sura Sverigekritiker som författaren Anderz Harning till exempel är risken stor att man inte bara marginaliseras som en förtida gubbe och samtida knök utan marginaliserar sig själv från de vettiga människor som trots allt finns kvar.

För landet består sannerligen inte av nio miljoner fårskallar, bara en stat som behandlar oss som dumma får.

Som landsförrädaren Gunnar Ekelöf skrev i diktsamlingen Non serviam (”Jag tjänar inte” eller ”Jag underordnar mig inte” på latin):

Jag är en främling i detta land, men detta land är ingen främling i mig!
Jag är inte hemma i detta land, men detta land beter sig som hemma i mig!

Som varje svensk löntagare lämnare jag varje månad två tredjedelar av mina intjänade pengar till staten som skatt, moms, sociala avgifter.

När vi svenskar sist gjorde uppror mot skattmasar och herrar var Dackeupproret 1543 och Dalaupproret 1743. Vartannat sekel alltså. De mest upproriska försvann nog med emigrationen till Nordamerika. Sedan dess har vi stått med mössan i hand och bockat och nigit.

Hade jag levat på 1800-talet hade jag gjort som Strindberg och flytt landet med jämna mellanrum men återvänt, precis som jag nu gjort.

Men vissa orkar inte vara kvar för att de förföljs av myndigheter och medier. Ett 15-tal svenska familjer har flytt till Åland för att deras hemkommuner bötfällt dem för brott mot lagen om hemundervisning, se SvD 2012 .

Journalisterna Ingrid Carlqvist och Roger Sahlström tvingas lämna sin hemstad Malmö för att de förföljs av politiska meningsmotståndare. Den kloke liberalen Mauricio Rojas tvingades till Spanien av Folkpartiet 2006 och övervakning av medborgare görs numera av separata bolag och medier utan statens kontroll .

Det är inte vackert, Sverige och du kan bättre. Jag ska stanna kvar för denna gång men en landsförrädare är jag likväl tills en av oss ger sig. Och det lär inte bli jag.

Intervjuad i Jyllands-Posten

JS

Jyllands-Postens krönikör Mikael Jalving talade med mig om boken Framtidsmannen


http://www.jyllands-posten.dk/premium/kommentar/fredagsforhoer/ECE7118567/Fremtidsmanden/

Texten finns också på danska Snaphanen
http://snaphanen.dk/2014/10/18/jan-sjunneson-fremtidsmanden/

och svenska Avpixlat
http://avpixlat.info/2014/10/20/det-som-skrammer-mig-mest-ar-det-omfattande-systematiska-fornekandet/

Gilla boken på Facebook
https://www.facebook.com/Framtidsmannen

Utred den nya svenska rättsrötan

RG1

RG2

Vad händer med uppgifter på internet när de används i politiska och tveksamma syften? Vilka samarbeten finns mellan etablerade medier, extrema vänstergrupper, forskare och politiska grupperingar? Jag ska försöka kartlägga några spår som leder tillbaka ett par decennier men först berätta om de senaste dagarnas händelser av betydelse för landet. Denna bloggpost har redan fått en reaktion från Henrik Alexandersson.

Som webbtidningen Samtiden berättade förra veckan så uppstod en diskussion om avslöjandet av Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkessons spelande på nätkasino. Vissa av Åkessons meningsmotståndare som Carl Bildt och Maria Wetterstrand ansåg det vara en privatsak och att Ekots tillgång till uppgifter om riksdagsledamöters kontoutdrag var tveksam. Att uppgifterna släpptes till Sveriges Radios Dagens Eko två timmar innan den sista och avgörande debatten i SVT var ingen slump är nog alla överens om. Men vilka låg bakom?

TWITTER

På måndagen 15 september ringde en reporter från Eko-redaktionen mig och undrade om jag visste något om källorna bakom uppgifterna om Jimmie Åkessons spelande. Jag hade skrivit på twitter att möjligen fanns förbindelser mellan det Maltabaserade och Bonnierägda spelbolaget Bertil.com och Bonnierägda Expressens etablerade samarbete med vänsteraktivisterna Researchgruppen, vilka kanske läckt till Sverige Radios Eko-redaktion. Mitt obetydliga medieskvaller föranledde alltså efterforskning från landets ledande nyhetsredaktion och ned till minsta twittrande redaktör. Jag blev så paff när Ekot ringde att jag inte kom för mig att undra vad i hela friden de hade att göra med mina privata funderingar på twitter.

Men det räckte inte med det.

Dagen efter, tisdag 16 september, får jag ett Facebook – meddelande från en god och pålitlig vän som jag träffat många gånger i verkligheten. Han har en chefsposition inom medier och kommunikation i huvudstaden och skriver:

”Jag har andrahandsinformation på att SR just nu ringer runt och försöker få tag på information ifrån ett spelbolag om Jimmys spelande. De vill ha detaljer ifrån någon på insidan. Min gamla kollega har blivit uppringd och erbjudits pengar för att läcka information.”

Jag frågade häpet om det är fråga om mutor vilket han bekräftar.

Samma dag tisdag 16 september uppstod en diskussion på Flashback där någon hävdade att Researchgruppens egen databas har hackats, en bitvis surrig diskussion som jag inte följde och inte satte i samband med Ekots märkliga efterforskningar, muterbjudande och samtal med mig.

Så onsdag 17 september fick jag ett twitter meddelande som verkligen satte igång funderingar om vilka som ligger bakom hemliga aktivistnätverk och staten. Mathias Wåg som arbetar på Researchgruppen, skriver angående deras arbetsmetoder:

”Dessutom har ju vid flera tillfällen polisen vänt sig till oss och bett oss identifiera hatare som de gått bet på ; ) ”

Se skärmdump ovan

Polisen vänder sig alltså enligt Wåg till en grupp individer som tagit till sin uppgift att publicera uppgifter om de privatpersoner vars uttalanden man ogillar. Om man som nätanvändare och ansvarsfull medborgare stöter på kränkande uttalanden i skrift så ska dessa uppgifter vidarebefordras till polisen och ansvariga myndigheter, men nu verkar kommunikationen ske i omvänd riktning.

Om polisen vänder sig till Researchgruppen för att få stöd betyder detta att dessa aktivister fått stort förtroende från myndigheter efter sina avslöjanden tillsammans med Expressen förra året. En digital tuppkam verkade ha rest sig än högre på grund av Researchgruppens händelser den senaste veckan och ledde kanske till att den twittrande Mathias Wåg inte tänkte sig för utan skröt för hela Sverige, nåja mina 1198 följare, vilka samarbeten Researchgruppen har med polisen.

HACK

De senaste veckornas mediehändelse som jag syftar på var att Researchgruppen hade gått ut med att de hade hackat det fria nätforumet Flashbacks hela databas. Researchgruppen skrev:

”Folk som ägnar sig åt att kränka andra kan ha rimlig anledning att känna oro, det medges”.
Se skärmdump ovan

Detta anonyma hot mot Flashbacks 100 000-tals anonyma användare tillbakavisades av Flashback i Dagens Media , men då hade flera medier hakat på och börjat kritisera den uppburna Researchgruppen, vilket var lite märkligt eftersom de hade belönats med föreningen Grävande Journalisters pris Guldspaden i mars 2014.

Nu några månader senare var inte alla journalister lika glada åt ett nytt iscensatt drev mot oliktänkande från kvällstidningar som samarbetade med dömda våldsbrottslingar som Researchgruppens Martin Fredriksson , styrelseledamot i Piscatus och ansvarig utgivare för Researchgruppens hemsida http://www.research.nu . Gruppen består av vänsteraktivister med kontakter såväl med Robert Aschbergs bolag Piscatus som Expressen och det våldsamma vänsternätverket AFA (Anti-Fascistisk Aktion), vilket Mathias Wåg har berättat öppet i ett debattinlägg i SVT Opinion.

Ledarskribenten Susanna Birgersson skrev nyligen i Dagens Nyheter apropå Researchgruppens intrång i Flashback i att detta tilltag verkligen var tveksamt, medan Piratpartisten Anna Troberg gick vidare och kallade Researchgruppen för ett ”glorifierat medborgargarde”.

Tonen mot Researchgruppen denna gång var alltså betydligt skarpare än när de hängde ut privatpersoner i Expressen hösten 2013. Ledarskribenten Marika Formgren var då en ganska ensam kritiker. En uthängd person, docent Jim Olsson, försökte i mars 2014 få Justitiekanslern att ta upp Expressens behandling av honom men förgäves. Inte tillräckligt angeläget för allmänheten ansåg JK.

REVOLUTIONÄRA JOURNALISTER

Anledningen till att grupper som Researchgruppen och liknande vänsteraktivistiska nätverk har sådant inflytande i medier och myndigheter är att svenska journalister och forskare hellre ser sig som aktivister och ideologer än neutrala granskare och objektiva vetenskapsmän. Aktivisterna kan regera utan kontroll.

På senare år har ett par ledande journalister försökt diskutera den övervikt den svenska journalistkåren har för åsikter ganska långt till vänster. Expressens Niklas Svensson och SVT:s Magnus Sandelin debatterade detta i TV4 2009, men den stora interna kritiken kom efter SVT:s Uppdrag Gransknings inslag om vänstervåldet i maj 2014.

I den chatt som SVT anordnade på sin hemsida efter sändningen svarar programledarna Janne Josefsson och Ola Sandstig på tittarnas frågor. Här är några axplock:

(UG = Uppdrag Granskning, RF= Revolutionära Fronten)

” Lasse: Utmärkt nyanserat reportage i dagens UG. Samtidigt väldigt skrämmande att se hur bred acceptans det verkar finnas för dessa värderingar att det vänsterextrema våldet är accepterat eftersom det riktar sig mot högerextremismen.

UG – Janne Josefsson, SVT: Jo, det är ju ingen tvekan att bland ett visst etablissemang finns en stor förståelse för dessa politiska grupper på vänsterkanten. Just därför är det inte mindre viktigt för oss att granska den autonoma vänstern.”

”Steve: Har ni fått några beska kommentarer från journalister om att ni skulle visa ”Det goda våldet”?
UG – Janne Josefsson, SVT: Ja, bland journalister jag mött även inom SVT finns det dom som tycker att vi är fel ute och som har stor förståelse för att RF står för något gott.”

”Dan: Stämmer det att det finns kopplingar mellan Robert Aschberg, Expo, Researchgruppen och Revolutionära Fronten/AFA?
UG – Ola Sandstig, SVT: Inte RF vad jag vet. Däremot är Researchgruppen sprungen ur AFA och de är gamla AFAiter som jobbar där. Det verkar som en av dem fortfarande stödjer AFA”

”Tybbe: Du säger att journalister ser mellan fingrarna när det gäller vänstervåld. Är media då en del av problemet med vänstervåld.
UG – Janne Josefsson, SVT : Det är klart att medias bild av vad som händer i Sverige är helt avgörande av vilken bild allmänheten får av det som händer. Min uppfattning är att media alltför lite har uppmärksammat våldet vänsterifrån. ”

Vänstergruppen Revolutionära Fronten är våldsamma vilket visades i SVT:s inslag, men likväl kan ledande lokala socialdemokrater som Jonathan Nilsson, ordförande i SSU Hofors och ledamot i kommunens socialnämnd, visa sitt gillande av våldsverkarna i RF på Facebook.

Andra autonoma vänstergrupper som ”365 dagar” har under de senaste åren hotat flera politiker inklusive socialdemokrater, vilket rapporterades i Svenska Dagbladet nyligen. Vilka kopplingar som finns mellan AFA, RF, Researchgruppen, och kanske även den välrenommerade stiftelsen Expo dit före detta vänsteraktivister sökt sig, är inget medierna vill gräva i. Bloggare som Expomakt försökte men verkar ha gett upp. Researchgruppen har fri lejd in i alla medier, myndigheter, maktcentra.

REVOLUTIONÄRA AKADEMIKER

En av de som intervjuades i Uppdrag Gransknings inslag om det ”goda vänstervåldet” av Janne Josefsson var sociologen Magnus Wennerhag vid Södertörns Högskola. Han hade samma vår 2014 skrivit ett debattinlägg i Dagens Nyheter tillsammans med likasinnade vänsterinriktade kollegor och forskare från Göteborgs universitet om att se mellan fingrarna med våldsvänstern eftersom dessa ville ha mer demokrati. De skrev:

”Detta gäller främst den i utredningen utpekade ’autonoma vänstern’, vars ideologi präglas av krav på mer demokrati och bättre villkor för underordnade grupper som invandrare, kvinnor och HBTQ-personer. Vari ligger det demokratipedagogiska att myndighetspersoner behandlar ungdomar som vill ha stärkta rättigheter för dessa grupper, eller vill att fler samhällssfärer ska demokratiseras, som ett potentiellt extremisthot?”

Ja, det ”demokratipedagogiska” kan vara att inte störa andras mötesfrihet, att inte hänga ut personers privatliv, besöka dem vid arbetsplatser och deras barn på daghem och skola, kasta in brinnande föremål i brevinkast och så vidare. Min bloggpost om detta.

I samtalet med Janne Josefsson kunde inte Magnus Wennerhag förklara sitt försvar för våldshandlingar, men han försökte framstå som en god vänsterakademiker, filosofie doktor vid Södertörns högskola.

Det var ingen slump att Janne Josefsson fick bege sig till denna relativt nya och så kallat ”spännande” mångkulturella högskola söder om Stockholm. Där finns sedan länge en förståelse för extrema vänsterhållningar.

I maj 2008 bjöds den italienske autonome marxisten och före detta fången Toni Negri till Stockholm för ett öppet samtal med Fredrika Spindler, filosof vid Södertörns högskola, och Stefan Jonsson, tidigare kulturredaktör vid DN och numera professor. Den politiske filosofen Negri som var aktiv på 1970-talet i Autonomia rörelsen i Italien dömdes 1979 till 30 års fängelse för att ha stött vänsterterrorism. Hans verk studeras i Sverige främst vid Södertörn och Fredrika Spindler med flera vänsterakademiker som Stefan Jonsson är hans många propagandister.

Några år senare, 2011, var det dags igen för ännu ett besök vid Södertörn av en dömd revolutionär, den palestinska flygkaparen Leila Khaled. Hon talade då förutom vid Södertörns Högskola även vid statsunderstödda Konsthall C , statliga Konstnärsnämndens enhet IASPIS, vid syndikalisternas och det stalinistiska Kommunistiska Partiets torgmöten samt en helkväll på socialdemokraternas ABF-hus tillsammans med, givetvis, Dror Feiler!

Kulturdebattören Johan Lundberg skrev i Expressen och redaktören och riksdagsledamoten (V) Ali Esbati på sin blogg utifrån var sitt perspektiv om besöket av denna kapare som dödat en oskyldig israel 1970 vilket hon inte ångrade.

Förutom ett öppet stöd för politiskt motiverat våld bland akademiker vid Södertörns högskola finns liknande nätverk vid Göteborgs universitet. Lektor Stellan Vinthagen är en vänsteraktivistisk akademiker som ligger bakom forskargruppen, eller ska man kalla det aktivistnätverket, Resistance Studies. Vid Göteborgs universitet finns även professor Ove Sernhede som hade full förståelse för upploppet i Husby våren 2013 i ett inlägg i SvD och så vidare och vidare vid landets humanistiska och samhällsvetenskapliga fakulteter och redaktioner som Johan Lundberg visade i sin fina bok Ljusets fiender 2013.

KOMISKA FIGURER

Möjligen är de svenska revolutionära journalisterna och akademikerna mer komiska i sin sammanblandning av sina roller som nyktra rapportörer från fältet å ena sidan, och som engagerade godhjärtade aktivister å den andra.

Reportern som privatdetektiv är en klassisk figur i populärkulturen. Han, för det är nästan alltid en ung man, avslöjar skumrask och lämnar rapporter till sin tidning samtidigt som han ger dem till polisen. Han är inte anställd av polisen men samarbetar. Förr fanns de exemplariska seriefigurerna Tintin och Stålmannen som ryckte ut för att göra stordåd och upprätthålla heder och rättvisa när han inte var den blyge reportern Clark Kent.

Dessa mer oskyldiga litterära sammanblandningar har idag ersatts av självutnämnda ideologiskt drivna aktivist-journalister som Millenium-trilogins världsberömda Lisbeth Sallander och ikael Blomkvist, redaktionsmedlemmar på Millenium, tidskrift för grävande journalistik (vars förebild är deckarförfattaren Stieg Larssons arbetsplats, den antirasistiska tidningen Expos redaktion). ”Alla tjejer vill var som Lisbeth, alla killar som Mikael” – verkar de infantila aktivistjournalisterna intala sig och varann. Fienden är alltid höger, de goda vänster.

De är våldsamma mot sina motståndare, använder digitala och olagliga metoder för att avslöja sina fiender, liksom de aktivistnätverk som nämnts i denna artikel. Dessa fiktiva vänsterpolitiska aktivist-journalister liksom antagligen Stieg Larsson själv har hämtat inspiration från de grånade vänsterhjältarna från 1970-talets journalistik, i första hand Jan Guillou. Som anställd reporter på den maoistiska tidningen Folket i Bild/Kulturfront avslöjade han och Peter Bratt den hemliga säkerhetsenheten IB. Han sågs som ett ideal av aktivist och journalist, socialist och jurist (utan examen dock). Med tiden skulle även hans livs största scoop ifrågasättas, se Lena Breitners blogg, men för majoriteten av dagens journalistaktivister är den aristokratiske socialisten Jan Guillou ett föredöme. Guillou finns på riktigt så vi återvänder till verkligheten för en avslutande reflexion.

FÖRSLAG

För att komma tillrätta med vilka uppgifter som cirkulerar mellan redaktioner, myndigheter, polisväsendet och forskning bör en utredning tillsättas av riksdagen, så snart den har samlats. I dess direktiv måste framgå hur demokratin ska säkras mot självutnämnda redaktionella och internetbaserade politiskt drivna frikårer. De uppgifter om samröre mellan polisen och Researchgruppen som Mathias Wåg twittrade om igår borde vara första nyhet i alla medier och leda till en utredning av det slag jag föreslår. Medan man tar sig an detta kan även Ekots luskande efter källor och erbjudande av mutor undersökas närmare. Något är ruttet i det svenska samhället och vi har nog bara känt den första lukten av vad som kan vara en ny odemokratisk vänster med annan stil och nya metoder men annars samma gamla vänstervåld som tidigare. Öppna och vädra den nya svenska rättsrötan !

Jan Sjunnesson

Boken Framtidsmannen ute – om Sverige 2013- 2023

Framtidsmannen omslag

Min framtidsroman om Sverige åren 2013- 2023 är nu klar. Beställ på Adlibris. Gilla Framtidsmannen på Facebook. Kort recension av Gunnar Sandelin.

Boken handlar om ett attentat mot en svensk framtidsforskare år 2020, hans familj och vänner i Sverige åren 2013-2023 med utblickar mot Indien och Kurdistan samt svenska medier, tankesmedjor, Arbetsförmedlingen och Regeringskansliet.Jag skriver att Sverige får en kvinnlig kurdiskfödd statsminister (SD) i en koalitionsregering med M och S år 2022

En ebokupplaga finns på Bokus och Adlibris. Eboken kommer också kunna lånas via svenska bibliotek.

Den tryckta boken kan beställas från de svenska internetbokhandlarna Adlibris eller Bokus.

Välkommen på min bokrelease fre 17 oktober, Pressklubben, Vasagatan 50, Stockholm. FB evenemang, men alla är välkomna utan föranmälan.

____________

Här är baksidestexten för boken som låtsas vara utgiven 2023:

”Ur förläggarens förord:

”Stockholm, december 2023

Den omstridde framtidsforskaren Paul-Krister Matthiassons livsgärning (1960 – 2020) har med utgivningen av denna bok kallad Framtidsmannen fått ny betydelse i Sverige. Vi tror att dessa bidrag från de tre personer som stod honom nära, vännen Jack Råstedt, hustrun och partikollegan i SD, statsminister Lena Barsson, och hans svensk-indiska dotter Sara Matthiasson Pillay, tillsammans kan förklara det sista decenniets omtumlande händelser i Sverige, och samtidigt ge personliga perspektiv på vad alla vi medborgare gick igenom.

I Framtidsmannen möter berättelser om det framtida Sverige verkligheten i Stockholm, Arbil och New Delhi. Ett spionage uppdagas som leder via Oslo till Mellanöstern, Indien och USA. Endast en kvinnlig peshmerg, en kurdisk frihetskämpe och svensk patriot född Barzani i norra Irak som vår statsminister Lena Barsson, förstod vad Paul-Krister Matthiassons kontroversiella framtidforskning egentligen betydde för landet. Han offrades men Sverige vann.

Boken ges ut av fonden Paul-Krister Matthiassons minne till vilken allt överskott tillfaller ”.

ISIS och islamism i Sverige och Europa

ISIS

En person som kallas Sheikh Achmed intervjuas av en korrekt arabisk programledare. Achmed är bosatt i Sverige, ett land han vill göra muslimskt, med våld om så krävs. Han hyllar ISIS och våld, men blir emotsagd av programledaren vid tv-kanalen Al-Hayat.

Här är klippet, ISIS i Sverige med svensk översättning.

Här är en ordagrann översättning från arabiska, ISIS i Sverige

Mer om ISIS och islamism i Europa:

Demonstration för ISIS i Holland, slagsmål mellan ISIS supporters och kurder i Tyskland, svensk fd socialdemokrat flaggar för ISIS på sin FB sida, TV4 inslag, ISIS propagandacentral i Malmö och det islamistiska partiet Hizb ut-tharir i Sverige. Kommentar från journalisten Gunnar Sandelin och terrorexperten Magnus Norell på bloggen www.morklaggning.wordpress.com och från Ilan Sadé.

***

Varför man bör oroa sig om mellan 15 och 25 % enligt västerländska säkerhetstjänster och opinionsundersökningar av världens 1, 2 miljarder muslimer är vad som betecknas fredliga eller våldsamma islamister framgår av denna video, Brigitte Gabriel at Benghazi hearings. Den amerikanska utredaren Brigitte Gabriel besvarar en fråga från publiken om varför muslimer skildras som så våldsamma i medier. En utförligt svar ges som kan ses här.

20 % av 1,2 miljarder blir 240 miljoner. Av dem kanske bara några realiserar sina planer men det är alldeles för många. Fler moderata muslimer behöver göra som programledaren i Al-Hayat tv, konfrontera våldsretoriken och predika frihet och tolerans.

Flygblad till stöd för ISIS utdelat i London 12 aug 2014:
ISIS london

Flygbladsutdelare i London:

ISIS i lOnd 2

Den nya webbtidningen Samtiden igång

samtiden s

Mitt redaktionella arbete med den nya webbtidningen Samtiden som startade vid midsommar 2014 är nu igång och webbsidan kommer växa alltmer.

Mina ledare och kulturinlägg har handlat om

åsiktsfrihet, Socialdemokratins Palestinavurm, förutsättningar för en svensk konservatism, yttrandefrihet, svensk extremism, kurdiska fascister, rasifieringsdebatten, hedersvåld, förskola, Vänsterpartiet, fackföreningsrörelser, andra världskriget och andra ämnen.

Titta gärna in på www.samtiden.nu

15 juli, 2014
Jan Sjunnesson

25 juni kvällssamtal om min Sverigebok på Söder

Twang 25 juni kl 18. Katarina Bang 25

Kulturentreprenören Boris Benulic och jag ska prata om svenskhet utifrån min Sverigebok.

Ons 25 juni kl 18 på Twang, Katarina Bangata 25 på Södermalm i Stockholm.

Detta är starten på en återkommande samtalserie i sommar med Lennart Vretlind 2/7, Torbjörn Elensky 9/7, Daniel Suhonen 16/7, Fredrik Federley 23/7 och Stanley Sjöberg 30/7.

God mat och dryck finns att handla liksom min bok på svenska och engelska

Välkomna !

/JSj

Gärna sex men betala själv

doll-parts

Folk kan få ägna sig åt var de vill i sängen eller som hobby. Vissa av er kanske var på Stockholm Fetish Weekend i helgen, medan andra kanske läste författaren Bengt Ohlssons Swing om partnerbyte. Båda privatfinansierade sexualintressen.

Men ska skattemedel till bör ansvariga vara mer försiktiga. Här kommer några länkar om menstruation, post-humanistisk genusteori, fittsemininarier med mera som nu blivit nästa område för konst, aktivism, forskning – allt betalat med skattemedel och med liten vetenskaplig trovärdighet:

1.
Vid Göteborgs universitet forskar Josefin Persdotter med skattemedel om menstruation vilket hon kan göra men frågan är om inte detta mer är en slags genus/queer aktivism. Hur tänkte egentligen hennes handledare som godkände förslaget:


http://www.socav.gu.se/kontaktaoss/Personal+A-Ö/persdotter-josefin/

2.
Liknande omdömeslöshet bjöd nyligen ABF Stockholm på genom att arrangera samma märkliga aktivism om mens. Även detta skattefinansierat via studieförbundets folkbildningsanslag från statsbudgeten:


http://abfstockholm.se/event/2014/04/feministbar/

3.
Att media hänger på mensflödet förvånar inte alls


http://www.expressen.se/gt/blodigt-allvar-nar-mens-intar-goteborg/

liksom våra hippa skattefinansierade statsmedier, givetvis.


http://www.svt.se/opinion/dags-att-krossa-tabun-om-mens

4.
Att doktoranden Persdotter ägnar sig åt ren aktivism råder ingen tvekan om men varför ska vi skattebetalare stödja detta?


http://syltitratten.blogspot.se/2014/03/konst-pa-blodigt-allvar.html

5.
Den teoribildning hon ska använda i sin forskning kallas post-humanism och är synnerligen ovetenskaplig blandning av kvantfysik, dekonstruktion, diskursteori, vänsteraktivism från franskt 1970-tal och queerfeminism. Den feministiska fysikern Karen Barad i USA och forskare vid Stockholms och Linköpings universitet försöker föra in detta i genuspedagogik 1 pedagogik 2pedagogik 3– sociologi-kulturstudier- och fysik (!),

http://en.wikipedia.org/wiki/Karen_Barad

Tyvärr har avhandlingar och böcker vid svenska universitet med denna ovetenskapliga inriktning men de bör inte bli fler. Man kan gärna vara teoretiskt surrrig och kladda med sina kroppsvätskor men inte på andras bekostnad.

6. Matematikern Tanja Bergkvist är vad jag vet den enda forskare som öppet tagit avstånd från dessa märkliga teorier men vore bra om fler gjorde som hon.

http://tanjabergkvist.wordpress.com/tag/queera-perspektiv-pa-fiittan/

/Sjunne, fil mag i pedagogik (Uppsala) och fil mag i filosofi (Södertörn) och fd projektledare/ universitetsadjunkt vid Uppsala och Stockholms universitet (1998- 2012).

PS- Vissa kan inte låta bli att skämta om detta

http://toklandet.wordpress.com/2014/05/30/akta-eller-satir/


http://feministiskgryning.files.wordpress.com/2013/01/femlog2.pdf

https://www.facebook.com/feministiskironi?fref=ts

Normala invandrare, extrema svenskar

SJS

I några artiklar runt 2008 började jag formulera tankar kring en värdeorienterad liberal-konservatism, det extrema landet Sverige och de normala länderna utanför mitt hemland. Mitt internationella liv hade satt sina spår som jag ville formulera i skrift.

Jag började sedan skriva på boken The Swedish story i Indien 2011 och översatte den till svenska 2013 som Sverige 2020.

Här är den första längre artikeln på temat det extrema Sverige som publicerades i numera nedlagda Newsmill 2011. Tack vare duktiga smarta internetvänner har jag lyckats få tag i ursprungstexten som jag hittills trott varit försvunnen.


Newsmillstexten på ett arkiv
 2011

Kortversion i Dagen 2008

Långversion på gammal blogg 2008

——

EXTREMA SVENSKAR KAN LÄRA AV NORMALA INVANDRARE

INTRO AV NEWSMILLS SAKINE MADON
Sveriges extrema position som världens mest sekulära och indivdualistiska land är inte oproblematisk. Ingen lever som vi. Det är invandrarna som besitter världens mest utbredda värderingar. De kanske kan lära oss något. Det skriver Jan Sjunnesson, som drivit flera integrationsprojekt.

Om författaren Skolledare i Tensta, drivit integrationsprojekt i Rinkeby, Akalla m fl. Fd chef vid Internationellt Kulturcentrum, Vuxenskolan, Stockholm (2007- 2009).

——

Den moderna sekulära välfärdsstaten bygger på individuella fri- och rättigheter där kollektiva värderingar och moralsystem öppet kritiseras. Men en grund behövs för tillit och gemensamma åtaganden. Avvägningen mellan individens frihet och kollektivets krav ser helt naturligtvis annorlunda ut i väst än annorstädes.

Ett liberalt försvar för tolerans måste samtidigt respektera och tolerera åsikter som är konservativa och tom anti-liberala hävdar jag. Sveriges extrema position som världens mest sekulära och individualistiska land är inte oproblematiskt. Ingen lever som vi. Det är invandrarna som besitter världens mest utbredda värderingar, inte vi. Detta är skäl nog att fundera vad vi svenskar står för, inte att avvisa alla med sk annorlunda värderingar som konservativa, fundamentalistiska och fientliga mot modernitet. De kanske kan lära oss något.

När min indiska hustru och jag sätter oss i tunnelbanevagnen mot Kungsholmen dråsar två tonårstjejer in och börjar babbla i mobiler tätt intill oss. Kläderna skyler det mest nödvändiga. Tuttarna tittar fram. Klockan är över midnatt och båda är berusade. De visar tydligt att de skiter i alla medpassagerare. Min vännina kniper ihop munnen och skakar långsamt på huvudet. Inte den vänliga cirkelgående skakningen man gör hemma i New Delhi som visar samförstånd utan hon visar öppet att de unga damernas uppförande och klädsel inte är ok. Not civilized.

Jag vet vad hon tycker. Hon är uppfostrad i indisk vänsterintellektuell medelklass, sociolog och västerländskt orienterad. Trots sin vana vid vår modernitet är hon kritisk till västerländsk individualism och slapp moral. Vad tycker jag om ungdomarnas slafs och sexanspelningar? Frihetlig svensk man född 1958, uppvuxen under anti-auktoritärt och sexliberalt 1970-tal, vad har jag med andras värderingar och livsval att göra som dessutom utspelar sig i det offentliga rummet? Kanske inget alls men min frus min går inte att tvätta bort. Jag ska försöka reda ut några tanketrådar bakom den svenska oviljan att svara alla de som flyttat hit och som gillar alla våra fina vägar och sjukhus, men inte kan förlika sig med vår tystnad och tonåringarnas bröl.

VÄLFÄRDSSTATENS GRUND
Den moderna sekulära välfärdsstaten bygger på individuella fri- och rättigheter där kollektiva värderingar och moralsystem öppet kritiseras. Men en grund behövs för tillit och gemensamma åtaganden. Avvägningen mellan individens frihet och kollektivets krav ser helt naturligtvis annorlunda ut i väst än i öst, i Sverige än i Indien. Ett liberalt försvar för tolerans måste samtidigt respektera och tolerera åsikter som är konservativa och t o m anti-liberala hävdar jag i fyra teser.

FYRA TESER
1. Majoriteten av världens befolkning lever mer traditionella liv utifrån etniska, kulturella eller geografiska gemenskaper snarare än utifrån individers rättigheter i en sekulär välfärdsstat.

2. Invandrare i Sverige kategoriseras ibland som fördomsfulla när de bemöter svensk mentalitet vad gäller barnuppfostran, ungdomar, klädstil, sexuella val, familjebildning, arbete och äldreomsorg.

3. Vad som bör ingå i mångfaldsbegreppet är en dialog och respekt. Denna dialog ska bygga på FN: s deklaration för mänskliga rättigheter, barnkonventionen och svensk lag – principer som så gott som alla som befinner sig i Sverige kan enas om.

4. Om svenska myndigheter någonsin ska kunna integrera invandrare måste de inse att man inte kan uppfostra vuxna människor som valt att komma hit men lyssna på dem och respektera deras åsikter så länge inga lagbrott begås.

HEDERSVÅLDSDEBATTEN
Vad som gör diskussionen svår är att svenska välmenande myndigheter och individer riskerar att marginalisera de invandrare som har traditionella konservativa värderingar från majoriteten svenskar. Farligast blir detta i diskussioner om hedersvåld och hederskulturer. En irakisk far som bestämmer att dottern inte alltid får gå vart som helst på kvällarna eller klä sig som svenska tonåringar och som inte respekteras i sin föräldraroll kan tvingas in i ett hörn.

Där kan han med familjens och släktens hjälp låsa in, misshandla och i värsta fall även ta till vapen för att skydda sin heder, sharaf. Han kan ha åkt samma tunnelbana som vi gjorde och tvingats åse de ungas damernas dekolletage och undrat över de ungas brist på respekt för vuxna . Han kan ha kommit fram till slutsatsen att hans dotter inte ska stappla berusad runt i innerstan med stringtrosan synlig upp på ryggen utan någon bestämd tid att vara hemma.

Även svenska fäder och familjer kan komma fram till samma slutsats men de misstänkliggörs inte. Dessa stabila svenska hem har den isolerade invandrarfamiljen ha alltför svaga kontakter med. Vad invandrarfamiljen ser är unga på glid på stan, reklam med mycket naken hud, bimbon Paris Hilton och kopulerande dokusåpastjärnor. De drar slutsatsen att all svensk uppfostran är tygellös och därför behövs egna starka kulturella gränser. Den dialog som hade kunnat uppstå mellan svenska och utländska hem förbytts i två extrempositioner; olagligt hedersvåld hos invandrarna och tygellös hedonism hos svenskarna. Den utländska familjen får sällan reda på att även svenska familjer sätter gränser, tar fighter och har koll.

TVÅ LÄGER
I debatten om Fadimes död uppstod snabbt två läger; kulturförespråkare och kulturkritiker. De förra ansåg att det i vissa kulturer, t ex isolerade kurdiska byar, fanns en tradition av hedersvåld som förklarade Fadimes tragiska bortgång. Svenska mesiga myndigheter hade blundat för detta pga. misstanke om rasism. De hade låtit invandrarna själva lösa sina problem. Pela, Fadime m fl betalade priset för denna kulturrelativism. De senare kritiserade detta resonemang för rasism. De menade att individers handlande inte kan förklaras utifrån etniskt förenklade resonemang. Massoud Kamalis stolligheter blev i denna diskussion än värre än i hans avförda integrationsutredning. Men han hade en poäng.

Jag sträcker mig aldrig så långt som Kamali som menar att hedersvåld bara är tjafs bland några få tjejer. Men att han har rätt i att vi alltför lätt tar till misstankar om hedersvåld när moral hos familjefäder från Mellanöstern förs på tal. Denna moral bejakar demokrati och individuella rättigheter, men förbehåller sig rätten att ha synpunkter på familjemedlemmarnas beteende och ibland även utdela sanktioner.

I enlighet med Barnkonventionens artiklar 5 och 12 har föräldrar rätt att fostra sina barn liksom barnen har också rätt att uttrycka ”åsikter /…/ i förhållande till barnets ålder och mognad. Det finns alltså inget svart eller vitt utan en bedömning måste göras utifrån klokskap, kultur och erfarenhet.

Aga för barn och unga är naturligtvis uteslutet liksom alla olagliga frihetsinskränkningar. Vad som återstår är dialog och förhandlingar. Något som nyanlända föräldrar måste tränas i. Att de missinformeras av sina barn som talar bättre svenska är tyvärr inte ovanligt. Barnen kan säga till Bapu och Amma hemma i Fittja att i Sverige får barnen bestämma – annars kommer soc, skolkuratorn, Bris, BO och barnen kan tas ifrån dem. Familjens sanktionsbeslut om utegångsförbud, mobilbeslag och andra regler kan då väga lätt. Våldet kan då ligga nära om föräldrarna känner sig maktlösa.

LIBERALT TVÅNG
Min ingång i hedersdiskussionen är att det finns goda sidor av heder, familjer och kollektiva värderingar. Den ovilja att ingripa som svenska myndigheter anklagades 2001 efter Fadime för är i grunden rätt. Familjer får och ska uppfostra sina barn och så länge inte barnen far illa är de familjens ansvar. Tyvärr har hedersvåldsdebatten lett till en motsatt reaktion som i grunden tvingar invandrarfamiljer in i en svensk förment universell värdegemenskap på ett respektlöst sätt.

Denna liberala universalism är alltför omfattande enligt mig.
Att tvinga på någon liberala värderingar är en paradox. Obligatoriska gynundersökningar av alla högstadieflickor och förbud mot slöja för 15 års ålder är förslag från vår integrationsminister Nyamko Sabuni. Den ”Dialog om förstärkt gemensam värdegrund” (Regeringskansliet 2009) som hon initierat syftar också till att finna en väg till de i hennes termer ”intoleranta fundamentalisterna” men hon verkar ha lösningen klar utan särskilt mycket dialog med de hon vill samtala:

”Kamp mot intolerans Min vision är ett tolerant och humant samhälle. Ett samhälle präglat av mångfald och respekt för olikheter. Där människor möts med respekt för sin särart, inte med misstroende och fientlighet. För att detta ska uppnås är det viktigt med en gemensam förståelse för värdegrunden. Om vi värnar mångfalden som ett av de värden vi har att försvara så blir det oundvikligt att vi också måste föra samtal om den gemensamma värdegrunden. Mångfald är bra, men all mångfald är inte bra och det måste sägas. Det handlar inte om en civilisationernas eller religionernas kamp. Det handlar om en gemensam kamp mot fundamentalism och intolerans, för demokrati och mänskliga rättigheter. För en gemensam värdegrund, för vår gemensamma framtid”.

Detta är en minister som säger – Anpassa er eller stick. Hennes kollega Jan Björklund vill förstärka simundervisningen särskilt för muslimska flickor. Detta innebär att pådyvla universella politiskt motiverade värderingar inom det privata området. Att kunna simma kan ses en privatsak och simtvång kan inte vara ett kriterium på grundskoleexamen.

MULTIKULTURALISMENS TILLBAKAGÅNG
Vi kan idag se en offensiv i väst för att hårdare införa liberala värderingar och livsmönster. Väst vill tydligare hävda öppenhet, tolerans och individualism. Problemet är att denna öppenhet och tolerans inte tillåter avvikelser och åsikter som öppet ifrågasätter liberalismen. Frågan om den tolerante ska tolerera den intolerante handlar om hur välfärdsstatens sekulära universalism ska hantera etniskt kollektiva och/ eller religiöst traditionella värderingar som står i strid med liberal individualism. Detta bör göras utan att toleransens metoder slår över i en intolerant repression som kan uppfattas som majoritetskulturens ”kulturella dominans”, eller rakare sagt på engelska, ”cultural imperialism” (i Ekström och Gerholm, s.134).

Vi måste finna en ny moralisk diplomati som inte väjer för det svåra:

”Först när vi hittat eller konstruerat en gemensam normativ grund kan vi också på allvar börja kritisera varandra. Och det kan man säga är förutsättningen för moralisk diplomati. Men det är på sätt och vis en speciell diplomati, eftersom vad den strävar efter är möjligheten till oenighet och genuin konflikt. Vi vill med hela vårt känsloliv kunna kritisera andra kulturers moral, åtminstone i särskilt allvarliga fall, samtidigt som vi förstår att vi inte kan rättfärdiga sådan kritik om vi inte hittar eller skapar en gemensam normativ grund ” (Egonsson, s. 221).

Multikulturalismen är på tillbakagång i Storbritannien, Holland och Frankrike. Slapphänthet och kulturrelativism ska bort. Skälet är att europeiska muslimer med sina ofta traditionella värderingar utmanar västerländsk liberalism och ses som hotfulla.
Filosofen Will Kymlicka som stått upp för multikulturalismen sedan 1980-talet inser problemen men säger:

”It is precisely when immigrants are percieved as illegitimate, illiberal and burdensome that multiculturalism may be most needed. Without some pro-active policies to promote mutual understanding and respect, and to make immigrants feel comfortable within mainstream institutions, these factors could quickly lead to a situation of a racialiszed underclass. Standning in permanent opposition to the larger society ” (i Laden och Owen, s. 58).

Hur enkelt vore det inte att säga att man ska ta sedan dit man kommer. Men om seden är att vi svenskar inte bryr oss om hur grannen uppfostrar sina barn eller hur våra tonåringar klär sig och låter på natten i tunnelbanan, utan alla får göra ungefär som de vill kan ju den nyanlända invandrarfamiljen göra som den vill. Den första generationen väljer då en konservativ försiktig linje i det nya landet innan man vet mer om vilka konsekvenser de nya livsstilarna leder till. De gör de rätt i för det är ett märkligt land de kommit till. Det som är normalt i resten av världen är extremt i Sverige och det som är normalt i Sverige är extremt i världen.

SVERIGE UNIKT LAND
I den globala undersökningen World Values Survey (WVS) finns en karta med två axlar; en som mäter traditionella visavi sekulära värden, en som mäter överlevnadsvärden visavi emancipatoriska frihetsvärden.

WVS

Längst upp i det övre högra hörnet finns Sverige. ”Svenskarna kännetecknas av den mest atypiska och avvikande värderingsprofilen av alla. Inget annat folk visar så långt avstånd till vad som kan sägas vara ett medelvärde för samtliga av de länder som beskrivs på kulturatlasen ” (Pettersson och Esmer, s. 18). Undersökningen visar att vår extremposition samvarierar med hög levnadsstandard och på sjätte plats inom FN:s Human Development index.

Vår unika position är naturlig för oss men märklig för större delen av jordens befolkning, inklusive f.d. jugoslaver, greker och italienare. Kan ett liberalt land tillåta konservativa värderingar utan att standard och höga position inom FN:s mätning riskeras ? Måste vi ha en total uppslutning kring individuella frihetssträvanden för att hålla oss kvar? Det är en öppen fråga.

Möjligen skulle staden New York och Israel vara ett bra exempel på hög levnadsstandard och stor individuell frihet inklusive tolerans för religiöst konservativa grupper men ligger utanför denna essä. Vad undersökningen dock visar oss är att vi svenskar kan vinna på att vara mindre självsäkra och dogmatiska i vår sekulära fundamentalism och inse att vi kan ha något att lära av andra befolkningsgrupper. Visst ska svenska lagar gälla i Sverige men vad kulturmönster och moral i detta land kan vara är en sak för diskussion, förhandlingar och privatmoral.

VITA KVINNOR RÄDDAR BRUNA FLICKOR
Den svenska grundskolans läroplan (Lpo94) hävdar att ”elever ska utveckla förståelse för den kulturella mångfalden inom landet” samtidigt som värden som individens frihet, solidaritet med svaga, jämställdhet osv. ska respekteras. Lärarna ges ingen vägledning i prioritering mellan de universella individuella värdena och att respektera kulturell mångfald. Men om ingen hjälper förmodat stackars hunsade invandrarflickor så finns ofta engagerade svenska kvinnliga lärare som självutnämnda feministiska räddare. De sätter igång med att värna om flickornas frihet. Gör de rätt? Sakligt sätt har de all rätt att ha synpunkter på hur sina elever behandlas men det är inte deras sak att ingripa.

De indiska feministiska post-koloniala kulturteoretikerna Uma Narayan och Gayatri Spivak betecknar processen i termer av ” white (wo)men rescuing brown women from brown men”- en slags feministisk imperialism. I likhet med de indiska feministerna så anser jag att invandrarkvinnors och männens frigörelse måste vara deras eget verk. Det finns många sådana välvilliga nätverk av invandrarkvinnor – ocn några få manliga – som ärligt vill stödja invandrarflickors frigörelsesträvanden – Glöm aldrig Fadime och Pela, Elektra, Sharafs hjältar, Terrafem osv – och mitt inlägg syftar inte till att raljera över deras arbete. Jag har själv arbetar på Fryshuset som driver Elektra och Sharafs hjältar. Andra goda exempel ges av i sociologen Hedvig Ekerwalds intervjubok.

FOSTRA GODA DYGDER GEMENSAMT
Som skolledare i Tensta 2004- 2005 blev jag både bespottad och fick mat kastad på mig. Enligt resonemanget ovan skulle detta bero på den svenska skolans ovilja att uppfostra elever utifrån en slags neutral universell moral, och frånvaron av resurser att göra det hos de föräldrar som inte orkat hävda sin egen oftare konservativare uppfostran, i dessa fall utifrån en betydligt tuffare somalisk och turkisk moral. Främst är naturligtvis elevernas uppförande ett ansvar för dem själva – något som varken skola eller familj kan rå för.

Att fostra odågor som dessa kräver att respekt för andra inövas tidigt, ofta och med fast hand. Respekt, tolerans, omdöme etc är individuella dygder som även ett liberalt samhälle måste skapa hos sina medborgare. En öppen välfungerande liberal stat beror enligt såväl liberalismens lärofader JS Mill som svensken J. A. Gripenstedt på att medborgerliga dygder finns och utvecklas hos befolkningen. Individer befinner sig alltid i ett socialt sammanhang och utifrån dem kan fri- och rättigheter fostras och blomstra.

Vår integrationsminister Sabuni tillstår detta till skillnad från tygellösa tonåringar och tyvärr deras föräldrar. Men hon vill inte respektera den privata sfären för familjeangelägenheter utan vill till priset av ett tvång till frihet göra alla utlandsfödda till supportrar för en unik postmodern individualism. Inte konstigt att svenska muslimer uppmanas rösta på kristdemokraterna. Att vinna över moderata muslimer är inte så svårt för de är redan för demokrati och mänskliga rättigheter.

MODERATA MUSLIMER
Mohammad Fazlhashemi, idéhistoriker i Umeå, hävdar att det finns inget samband mellan stöd för demokrati och mänskliga rättigheter å ena sidan, och stark religiositet å den andra. En annan undersökning inom WVS visar att stora grupper av muslimer stödjer demokrati. Störst stöd för demokrati finns i Egypten och Bangladesh (98 % ) följt av Marocko (96), Jordanien och Turkiet (90), Algeriet (88), Irak (85), Saudiarabien (74), Indonesien (71) och Iran (70). Jämförande stöd för demokrati i Sverige är 94 %. Detta stöd finns alltså i muslimska länder där 90 % anser att religionen är mycket viktig. I Sverige hyser cirka 11 % samma uppfattning.

Att även sharialagar måste reformeras för att inte kränka mänskliga rättigheter anser en grupp nytänkande islamska lärda enligt Fazlhashemi. ”De muslimska nytänkarna väljer harmonisering i stället för avvisande. De anser att muslimer kan ta del av Västerlandets tankegods, demokrati och respekten för mänskliga rättigheter. De vill framställa islam som en progressiv, dynamisk och rationell religion som är relevant för ett modernt liv som kan ligga till grund för en modern muslimsk identitet”. Det går alltså att föra en respektfull dialog med muslimer och andra nya svenskar även om det finns motsättningar vilket en historia från Pakistan 1984 avslutningsvis bekräftar.

Jag reste då med ett ånglok från brittisk kolonialtid från den iranska gränsstaden Zahedan till Quetta i Pakistan. Jag och min kvinnliga reskamrat lade oss tillrätta bland britsarna. Snart var diskussionen igång mellan oss och alla skäggiga och beslöjade medresenärer om öst och väst, för- och nackdelar. De bjöd på te och kakor, trugade på oss dadlar och beundrade vårt mod att bege oss som turister via Iran till Indien i krigstid och efter politikerattentat.

Men vårt samtal hamnade sist till något de hört talas om: Ålderdomshem.

– Det kan väl ändå inte vara sant att ni lämnar era föräldrar att dö ensamma på institutioner? Vi hävdade att det var frivilligt att hamna där och att individer befriades på detta sätt. Barn som gamla. De skakade misstroget på huvudet. Vår västerländska överlägsenhet verkade plötsligt bortblåst. Min väninna i tunnelbanan är från samma kulturkrets bor nu här i Stockholm och även hon ruskar på skallen. Vad säger vi till dem ? Vad säger liberalismen ?

Källor:
Svenska tabun. KO. Arnstberg. 2007
Medborgaren, liberalismen och det öppna välfärdssamhället. H. Bergquist, Liberal debatt, 5-6/2007
Om det politiskt korrekta. D. Egonsson, 2007
Leva sitt liv med familjen i behåll. H. Ekerwald. 2004
Orienten i Sverige, Red S. Ekström och L. Gerholm 2006
Koranen i vår tid. M. Fazlhashemi, Dagens Nyheter 020707
Mångkulturellt medborgarskap. W. Kymlicka. 1999
Multiculturalism and political theory. Red. A.S. Laden och D. Owen Mångkulturalism- kvinnor i kläm ? Red. S. Moller Okin. 2002 Dislocating cultures. Identities, traditions and third-world feminism. U. Narayan 1997
Varning för sekulär fundamentalism. M. Nordfors, Liberal debatt 2/2008
Vilka är annorlunda ? Om invandrares möte med svensk kultur. T. Pettersson och Y. Esmer. 2005
Regeringen initierar dialog om förstärkt värdegrund. N. Sabuni, Regeringskansliet, http://www.regeringen.se/sb/d/10100/a/95861 http://www.worldvaluessurvey.org