Kategoriarkiv: Kategorier

Mobbade lärare på grund av SD vänliga åsikter-mitt inlägg i Skolvärlden

https://skolvarlden.se/artiklar/ar-det-okej-att-mobba-en-larare-pa-grund-av-politiska-asikter

Lärarnas diskussion på Facebook

Mina inlägg om skola och pedagogik

Annonser

Tjecken Milan Kundera uppmanade oss redan 1983 att stå upp för Europa – mitt andra inlägg på Det Goda Samhället

A Kidnapped West or Culture bows out, samma essä i Granta 1984

Jag skriver idag 10 juni 2019 om det tjeckiske författaren Milan Kunderas visionära essä om Europa i Det Goda Samhället II . Tankesmedjan Timbro har återpublicerat hans plädering för Centraleuropa och ett uppvaknat stolt Europa från 1983.

Här är den oredigerade texten till Det Goda Samhället med fler referenser:

1989 föll Berlinmuren och därmed befriades Östblocket från kommunism. Den liberala tankesmedjan Timbro uppmärksammade i förra veckan 30 årsjubiléet av befrielsen med fyra essäer i behändigt fickformat.

Två av författarna har ursprung i Östblocket, tjecken Milan Kundera och bosniern Jasenko Selimović, två i Sverige och Timbro, statsvetaren Andreas Johansson Heinö och Andreas Ericson, borgerlig debattör.

Den mest intressanta texten är onekligen Milan Kunderas ”Ett kidnappat Västerland -eller Centaleuropas tragedi”, ursprungligen skriven på franska och först publicerad i svenska Ord & Bild 1983.

Kundera inleder med en rapport från det ungerska upproret 1956 då ett telexmeddelande skickades ut från den befriade ungerska nyhetsbyrån, minuterna innan det ryska artilleriet anföll:

”Det var ett förtvivlat meddelande om den ryska offensiven mot Budapest som hade inletts samma morgon. Det avslutades med dessa ord: ‘Vi kommer att dö för Ungern och för Europa!”.

Resten av Kunderas analys handlar om vad dessa och fler geografiska storheter, Polen, Tjeckoslovakien, Östeuropa och Centraleuropa, egentligen består av. Kundera menade att redan 1956 var hänvisningen till att Ungern var en del av Europa obsolet. Ungern var obönhörligen Östeuropeisk genom den sovjetiska ockupationen såsom Västeuropas uppfattade saken.

Tragiken bestod i för Kundera att för Västeuropa var Polen, Ungern och Tjeckoslovakien (och Österrike enligt hans förståelse av Centraleuropa) visserligen politiskt dominerat av Sovjetunionen, men kulturellt sett en historisk och betydande del av Europa, något som få fransmän, belgare, holländare och i synnerhet amerikaner skulle förstå när de fick telexen 1956.

Anledningen är historisk. Centraleuropa stammar från det romerska riket och den katolska kyrkan medan Östeuropa stammar från det ortodoxa Bysans. Bulgarien är det tydligaste exemplet på ett östeuropeiskt land med kyrilliskt alfabet precis som det ryska.

Efter 1945 flyttades gränserna västerut i Europa med Roosevelts och Churchills godkännande i Jalta året innan. Kundera skriver att några nationer som alltid hade betraktat sig själva som västerländska vaknade upp en vacker dag vid krigsslutet och fann att de befann sig i öst.

Hans tes är att Centraleuropa med de kulturella metropolerna Wien, Bratislava, Prag, Budapest och Warzawa är definitivt inte östeuropeiskt. Det inte var en tillfällighet att motståndet mot den ryska ockupationen var som starkast där (Polen 1956, 1968, 1970, 1980 (med stöd av påven), Ungern 1956 och Tjeckoslovakien 1968), och inte österut.

Detta folkliga motstånd bars fram av stridbara representanter för varje lands kultur. Kundera har höga tankar om vad nationell kulturkamp kan innebära:

”Identiteten hos ett folk eller en civilisation avspeglas och sammanfattas i den helhet av andliga skapelser som brukar kallas ‘kultur’. Om denna identitet utsätts för ett dödligt hot intensifieras kulturlivet, det skärps, och kulturen blir det levande väsen som hela folket samlas kring. Det är därför som det kulturella medvetandet och det samtida andliga skapandet har spelat en större och mer avgörande roll i alla de centraleuropeiska revolterna än någon annanstans och i någon annan europeisk folklig revolt någonsin”.

Själv skulle ex-kommunisten Milan Kundera, som flytt till Paris 1975, slå igen året därpå, 1984, med romanen Varats olidliga lätthet, som utspelar sig i Centraleuropa runt 1968 med uppror, kultur och erotik som några teman.

Kunderas essä från 1983 är aktuell idag eftersom den dels visar vikten av folklig kulturkamp mot makten, dels tar fasta på det Europa som idag är mer ifrågasatt än någonsin. Den brittiska debattören Douglas Murrays bok The Strange Death of Europe från 2017 går att läsa som en sentida dyster kommentar till vad Kundera såg komma drygt tre decennier tidigare, ett suicidalt och svagt Europa utan självförtroende. Jag och Mohamed Omar talade om Murrays bok här på Det Goda Samhället förra året och han besökte Stockholm senare. En liknande analys gjorde fransmannen Pascal Bruckner 2006 i La Tyrannie de la pénitence: Essai sur le masochisme Occidental.

För ungrare, polacker, tjecker m fl centraleuropéer är Europa inte en geografisk yta utan en andlig föreställning som är liktydig med ordet ”Västerlandet”, skriver Kundera. Det djupaste i centraleuropéernas motstånd är deras försvar av sin identitet, deras västerländska karaktär.

Därmed är Kunderas tankar aktuella för dessa länder igen. Visegradgruppen, de grupp centraleuropeiska länder inom EU som vänder sig med kraft mot EU:s diktat om migration, forskning, medier, valresultat, lagstiftning mm, består av samma upproriska länder som aldrig lät sig ockuperas av Ryssland och de gjorde motstånd mot anfallande muslimer under ledning av Vlad III Dracula på 1400-talet, vid Wien 1683, på Balkan 1912-13 och fram till det osmanska rikes fall 1924.

”Vad som bestämmer och avgör den centraleuropeiska helheten kan alltså inte vara de politiska gränserna (som inte är autentiska utan alltid har påtvingats genom invasioner, erövringar och ockupationer) utan de stora gemensamma situationer som samlar folk och förenar dem på ständigt nya sätt att tänka inom tänkta, ständigt skiftande gränser där man finner samma gemensamma minne, samma gemensamma erfarenhet, samma gemensamma tradition”, noterar Kundera och fortsätter:

”Det är därför som det är i denna region av smånationer vilka ‘än ej är förlorade’ som Europas sårbarhet, hela Europas sårbarhet, har blivit mer synlig och tidigare synlig än någon annanstans. I vår moderna värld, där makten har en tendens att allt mer koncentreras i händerna på några få stora, riskerar i själva verket alla de europeiska nationerna att snart bli smånationer och möta samma öde. I denna mening framstår Centraleuropas öde som ett föregripande av det europeiska öder i allmänhet, och därmed får dess kultur med en gång en våldsam aktualitet”.

Han anklagade Västeuropa 1983 för att inte ha insett hur illa hela Europa kan fara om inte européerna tar sitt ansvar för att återupprätta sin kultur. Europa uppfattar inte sin enhet som en kulturell enhet, sprungen ur den judeo- kristna religiösa traditionen från Jerusalem och från antikens Aten och Rom. Ett aktuellt glädjande undantag är Finlands president som inledde Riksmötets öppnande i Helsingfors i april i år med orden:

”Våra gemensamma värderingar som den europeiska andan bygger på. Det sägs att denna anda har sina rötter i tre städer: Jerusalem, Aten och Rom. De religioner, den etik, kultur och samhällsordning som vi ärvt från dem har förädlats till demokratins, jämlikhetens och de mänskliga rättigheternas Europa. Låt oss värna om dem och ihärdigt försvara det som är gott.”

1983 var Milan Kundera mer pessimistisk. Centraleuropas tragedi är inte Ryssland, utan Europa menade han. Det telexmeddelande som i vanmakt sändes ut till den fria världen från Budapest 1956 byggde på en illusion. Europa uppfattades inte längre som ett värde av de européer som mottog budskapet att ungrare skulle dö för Ungern och Europa inför de ryska kanonerna.

Med Douglas Murray, den finske presidenten Sauli Niinistö och Visegradländerna kan Milan Kunderas uppmaning besvaras och Europa försvaras, igen.

Jan Sjunnesson

***

Mitt första inlägg om invandringskritiska invandrare på Det Goda Samhället I.

Ultima Thule sjunger även verserna om att försvara Sverige

Nationaldagen 6 juni, 2019

3.
Jag städs vill dig tjäna mitt älskade land,
din trohet till döden vill jag svära.
Din rätt, skall jag värna, med håg och med hand,
din fana, högt den bragderika bära.
din fana, högt den bragderika bära.

4.
Med Gud skall jag kämpa, för hem och för härd,
för Sverige, den kära fosterjorden.
Jag byter Dig ej, mot allt i en värld
Nej, jag vill leva jag vill dö i Norden.
Nej, jag vill leva jag vill dö i Norden.