Kategoriarkiv: Islam

Det mörka nätet- om norsk högerextremism

Det mörka nätet

Det mörka nätet. Om högerextremism, kontrajihadism och terror i Europa
Av Øyvind Strømmen. 200 sidor.
(Molind & Sorgenfrei förlag, 2012)

När den norske anti-rasistiske bloggaren och frilansjournalisten Øyvind Strømmen förberedde sin bok om norsk högerextremism och anti-muslimska nätverk i Europa sommaren 2011 mördade Anders Behring Breivik 77 unga och gamla i och utanför Oslo. Boken blev därför en aktuell kommentar till den ideologiska bakgrunden till det besinningslösa dådet och en journalistisk bragd som premierades med titeln ”Årets Frilansare 2011” i Norge.

Boken är en katalogisering av en mängd extremhögergrupper- och partier i Europa sedan 1900, moderna internetkampanjer mot invandring, kontrajihadistiska nätverk och aktuella idéer som Bat Yeors tes om ett islamiserat Europa, Eurabia. I detta sällskap sägs bl a Lars Hedegaard ingå tillsammans med förespråkare för serbiska nationalister som Milosovic och ungerska pilkorsare under andra världskriget. Dagens English Defence League ges stort utrymme eftersom Breivik själv sade sig ha kontakt med dem, liksom den norske bloggaren Fjordman som refereras noga i förbindelse med Brevik.

Boken driver tesen att förföljelse av judar har numera ersatts för förföljelse av muslimer som metod för de sena högerextrema rörelserna under 1900-talet, även om viss anti-semitism lär finns kvar i vissa högergrupper. Sverigedemokraterna sägs inte vara ett fascistiskt men väl ett högerpopulistiskt missnöjesparti i stil med norska Fremskrittspartiet. Några resonemang varför muslimer blivit måltavla ges inte annat än att rasism och lögnaktig propaganda om hög kriminalitet och sociala problem bidragit till deras utsatthet.

Vad gäller inventering av olika nätverk på internet och i verkligheten är boken självfallet läsvärd, men någon vidare argumentation mot några av de idéer som t ex denna tidning står för, yttrandefrihet och invandringskritik, ges inte något stort utrymme. Att begränsa kritik av yttranden och press i förhållande till islam tas för självklart. Muhammedteckningar är att skapa osämja, rasism och missbruka yttrandefrihet osv. Alla resonemang om att media skulle undanhålla nyheter om invandringsproblem och vara politiskt korrekta är groteska konspirationsteorier som bara finns i vissa högerideologiska hjärnor.

Likaså avfärdas begreppet Taqiyya inom islam som kan betecknas vara en tillåtelse för muslimer att ljuga för icke-muslimer om det är till deras fördel. Norsk undfallenhet inför islamisering reduceras till böneutrop och badhustider medan den i Norge bosatte amerikanen Bruce Bawer visar i Surrender: Appeasing Islam, Sacrificing Freedom (2010) att problemen är mycket större än så, redan innan Breviks illdåd 2011 lett till än mindre yttrande-och pressfrihet i kritik och behandlingen av islam. Den norska dokumentärfilmen Frihet, likhet og Det muslimske brorskap av norsk-irakiern Walid al-Kubaisi och sänd 2010 i norska TV2 (och på YouTube), ger också en helt annan sida av den norska kritiken av islam än den som Øyvind Strømmen vill visa upp, de ensamma männen vid datorn som indoktrinerar varandra och sjunger nordisk reaktionära sånger innan de går ut och slår ned värnlösa invandrare.

Den svenska utgåvan har ett efterord av tidskriften EXPOs redaktör Anders Dalsbro som gör en än snabbexposé av svensk högerextremism, nationalism och invandringsmotstånd från Per Engdahls Nysvenska Rörelsen och rasistiska organisationer över till Vitt Ariskt Motstånd och Ultima Thule m fl under 1990talet.

Det mörka nätet är en början till en sansad diskussion om invandring, ideologi och politik som bör få ett svar från de som inte godtar bokens tolkningar av deras åsikter och engagemang.

Annonser

Islam, väst och liberalismen

Omslag-Islam-och-liberalismenEn kort recension av en kort skrift som presenterades på Timbro i veckan

Islam och liberalismen av Carl Rudbeck
(Timbro. Stockholm 2013)

Den liberala tankesmedjan Timbro har givit den liberale kulturskribenten Carl Rudbeck i uppdrag att kort beskriva islams relation till liberalism och demokrati i västvärlden. Rudbeck är särskilt lämpad som kunnig i arabiska och med en vass penna, bl. a som redaktör för den nu nedlagda kultursajten Smedjan.com.

Den tunna 70 sidiga skriftens mål är att introducera svenska läsare i en internationell debatt som förts sedan invandringen av muslimer till väst skett i stor skala sedan 1945. Rubrikerna Reformeringen av islam, Globaliserad islam, Lögner och fiktioner om islam, Verkliga problem, Fundamentalism och Tama imamer (utbildade av svenska staten) är några av de teman som snabbt skissas, lärt och översiktligt.

I den debatt om reformeringen av islam och huruvida den ens är möjlig verkar Rudbeck ställa sig mellan vad han uppfattar som två ytterligheter. Dels de imamer och islamologer i väst som inte ser några större problem, dels de kritiker som ser islam som själva grundproblemet. Tariq Ramadan hör till den första skaran medan Robert Spencer den andra. Rudbeck nämner dock bara Ramadan, vilket är en stor brist eftersom Spencers islamkritik är betydande. Ramadans tvekan att fördöma Koranens stening liksom hans godkännande av våld mot civila israeler noteras men inte tillräckligt.

Att Rudbeck inte starkare tar ställning för yttrandefrihet och demokrati vad gäller islams ställning i västvärlden är huvudintrycket av skriften som försöker balansera mellan de två lägren, men han smyger in stark och klar kritik i alla faktauppgifter om vad hårdföra islamtolkningar ställt till med i form av självförvållad segregation, våld, offerstatus, sharia rättskipning, problem i skolor och samhällsservice osv.

Det finns två sätt att läsa denna korta skrift; en ytlig som uppfattar Rudbeck som en försiktig och balanserad tolkare av dagens heta debatt om islam och demokratiska värden, en djupare som ser att alla fakta han drar fram tyder på att reformationen av islam är en betydligt svårare fråga än att försöka finna en medelväg mellan islamvänner och islamkritiker. I detta påminner Rudbeck tyvärr om de svenska s.k. ”tredje ståndpunktare” som under kalla kriget vägrade ta avstånd från Sovjets våldregim med hänvisning till USA:s övermakt. Dessa supermakter var lika goda kålsupare ansåg det svenska etablissemanget
Rudbeck skriver att ”Det finns också stora och goda möjligheter att muslimen inte längre är ’den andre’ utan vem som helst, du och jag. För det krävs att man skiljer mellan islam och muslimer, bara för att en handling begås av en muslim så behöver det inte bero på hans muslimska tro”.

I kontrast till detta överslätande läste den muslimske terroristen Taimour Abdulawahab upp sin motivering som han sände till Säpo innan han sprängde sig själv i sitt misslyckade terrorattentat 11 dec 2010:
”Tack vare Lars Vilks och hans målningar av profeten Muhammed, fred vare över honom, och era soldater i Afghanistan och er tystnad på allt detta så ska era barn, döttrar, bröder och systrar dö lika som våra bröder och systrar och barn dö. Nu har islamiska staten uppfyllt vad de har lovat er. Vi finns nu här i Europa och i Sverige, vi är en verklighet”.

Men Rudbeck skriver strax därefter. ”Att integrationen av en så stor grupp med en ny religion, som ju länge sågs som kristendomens fiende /…/ skulle gå helt utan problem är en tanke så naiv och befängd att det är märkligt att den alls har kunnat uppstå”.

Skriften är en bra introduktion som bör läsas av alla samhällsintresserade men den bör kompletteras med svenska utgåvor av Bruce Bawer, Robert Spencer och Geert Wilders böcker för att fördjupa diskussionen och tydliggöra alternativen. Rudbeck hyser förhoppningar om dialog dock med viss reservation. ”Muslimerna måste argumentera för sin sak – helgdagar, matvanor, umgängesvanor – och de måste finna sig i att andra argumenterar emot. Ansvaret vilar också på dem. Framtiden är inte skriver utan vi får skriva den själva och då helst tillsammans”.

Vid skriftens presentation på Timbro var Pernilla Ouis, docent vid Malmö högskola och fd muslim, den enda som verkade kunna debattera islam och väst med klarsyn (lyssna själv här). Läs Rudbecks skrift själv, en bra början som måste fortsätta.

Lazy but dangerous thinking on 9/11 in Swedish media

The main dailies Svenska Dagbladet and Dagens Nyheter were cordial but did not go into excuses for Bin Laden’s 10th anniversary today, but socialist tabloid Aftonbladet could not let off a lazy lecture by F Wirtanen. He rants of about Colin Powell’s speech in UN Feb 5, 2003 when the defense secretary explained of the weapons of mass destruction in Iraq under Sadaam Hussein. There were chemical, biological as well as efforts to get nuclear weapons from North Korea earlier. Israel bombed already in 1981 a nuclear reactor build the French but Hussein was on the dirty bomb market ever since in  order to get plutonium and technology, just as Libya and Iran was. Aftonbladet cannot stay of the anti American trend in Swedish media and invites the great journalist and writer Jan Guillou later this eve for chat with readers. Guillou wrote a few days after 9/11 2001 that Bin Laden had right demands on the US, but was a fanatic. Guillou wrote en eulogy 1975 on Hussein’s Iraq. btw. . .

The liberal tabloid Expressen is  relativising the number of victims in NY 9/11, almost 3000, in relation to the 35 000 that has been jailed and/or sentenced for terrorist crimes since then. ”Hubris and revenge” characterized the US reaction after 9/11 the commentator writes. Yes indeed, revenge after the largest number of dead at any single terrorist attack is quite understandable. This kind of comparison is also taken on the death toll of Afghanis and Pakistans due to terrorist attacks which now go over 20-30 000. Many commentators write as if the US started the war by responding to the attacks, not the opposite. Truth is that Al Queda started the war on terrorism by 9/11  (and a lot earlier already by 1993 but leave that for now) and the South Asians and Middle Easterns should blame their Saudi villain for their problems and deaths, not US.

Simply Evil. Christopher Hitchens states the facts behind the attacks ten years from today.  The role of the intellectual is to introduce complexity into a discussion, the Hitch starts but goes on. ”But what I learned in a highly indelible manner from the events and arguments of September 2001 was this: Never, ever ignore the obvious either.” Blair says similarily that  it was ”deeply naive” to believe the west’s response had radicalised extremist Muslim factions.

US did not deserve 9/11, nor did it start the following war on terror but was forced to react and no one can deny that the Al Queda and similar terrorist networks and states (including Hussein’s Iraq, North Korea, Iran, Quadaffi’s Libya and to lesser extent Venezuela and Cuba) were and are threats to freedom, stability and human dignity. The leftist defence of dictatorships culminated in the post 9/11 frenzy on security and surveillance but must be blamed for what it is: lazy and dangerous thought. Swedish media makes this day harder to bear, not lighter.