Kategoriarkiv: Islam

Förbannade svenskar skriver, arga invandrare agerar

14007_404871686215960_1332905314_n

Vad som gör vissa etniska svenskar, här kallat vanligt folk, mest förbannade och får dem att skriva vulgära angrepp på invandrare i kommentarsfält och bloggar är det hyckleri de åser angående ursäkter för vissa arga invandrarungdomars agerande.

Orden som gränsar till rashets och definitivt är främlingsfientliga gör inte någon glad eller fyller annan funktion än att få ur sig frustration. Och väl är väl det. För om dessa arga svenskar inte skulle skriva på internet utan ta sig ut i natten och tända eld på okända bilägares egendom eller bränna ned förskolor, finns knappast ord för vad media och etablissemang skulle kunna ta sig till.

Men just dessa handlingar som i varierande antal utförts av just ett fåtal men högljudda och av medier påhejade invandrarungdomar i förorter i Europa och USA de senaste decennierna ursäktas alltför ofta. I England 2011, i Husby i våras  2013 och nu i dagarna efter domen i Florida så går arga unga till angrepp mot egendom och andra oskyldiga.

Kommentarsfälten är fulla av arga utbrott över att dessa handlingar ursäktas, t ex av professor Ove Sernhede (och til blivande lärare),  partiordförande Stefan Löven och naturligtvis av Aftonbladet.  Minsta illa valt ord i dessa kommentarer däremot kan ge upphov till drapor i sagda slaskblad som i en vecka kan hävda att rasism minsann sker i det fördolda på Avpixlat, Exponerat och Fria Tider.  Jag ser som jag noterat tidigare dessa forum som folkfostrare och folkbildare. Fanns inte de skulle de mest arga och vulgära skribenterna dra sig till Nationell, Motpol, Realisten, Nya Tider och vad de kan heta. Där finns nog en del äkta rasister och mörkermän som välkomnar de arga besökarna och inte modererar så noga. En konsekvens blir då emellertid att dessa nya besökare får dels fel kontaktnät, dels bli kallade nazister och rasister oavsett vad de än skriver.  Blotta faktum att skriva där räcker. Blir man sedan kallad rasist för vad man än skriver tror man sig till sist vara det, fast man kanske ville ha en mer restriktiv migrationspolitik, kanske i paritet med EU genomsnittet. Vilket för över till nästa ämne.

SD har länge förespråkat en lägre nivå för invandringen, vilket inte lär ha undgått någon.  Nu har Cecilia Malmström tagit tag i frågan och, se, lagt ett förslag om lägre invandring med sikte på EU genomsnitt (vi tar redan in flest per capita med undantag för Malta, och nr 3 i absoluta tal). Ingen reagerar på att siffrorna hon föreslår är ungefär samma som SD:s utan plötsligt är hon en klok kommissionär (det är hon fö. inte alls, dvs. klok med sin doktorsgrad och IQ men totalt omdömeslös i vad svenska folket förväntas godta utan knussel).

Vidare liknande händelser med samma märkliga medielogik under våren 2013 var mordet på soldaten Rigby i södra London av två svarta muslimer.  De stod kvar och skrek Allah Akbhar när de greps men när jag läste om nyheten på BBC:s hemsida stod detta fundamentala faktum mot slutet i beskrivningen. Det såg annars ut som ett vansinnesdåd utan orsak, liksom när major Nidal Hasan skrek samma Allah Akbhar när han dödade 13 och skadade 29 vid Fort Hood i Texas 2009 men blev rapporterat som en arbetsplatsolycka.

Den brittiske Douglas Murray följde nyhetsrapporteringen om mordet på Rigby och inom några timmar fann han att nyheten hade förändrats till att bevaka så att inga angrepp skedde mot brittiska muslimer eller att någon skrev något på twitter. I sin bok Islamophilia berättar han om denna och andra särbehandlingar muslimer fått i media. Tyvärr gjorde någon det och en tant sade till pressen att muslimer inte var att lita på. Båda åtalades för att använt sin yttrandefrihet efter en fruktansvärt tragisk händelse och givit utlopp för sin frustration.

Den frustration som britter och svenskar visar i ord kan inte jämställas med den frustration som vissa invandrare visar genom att förstöra egendom och slåss med polis och oskyldiga. Naturligtvis kan även arga invandrarungdomar skriva vulgära påhopp på twitter och internet, följ @ingridcarlqvist @rogsahl får ni se, men dessa påhopp anmäls sällan.

Folk ser hur olika måttstockar används för skilda grupper och handlingar; svenskar som skriver illa om invandrare hängs ut, invandrare som förstör egendom (ofta andra invandrares) ursäktas.   Det är ingen konspiration, ingen dold agenda, utan något de som följer näthatsdebatten och annat sett länge.

Jag upprepar: Det är BRA att Avpixlat m fl. finns som tar in nästan alla kommentarer, och det är FEL att Newsmill m fl. inte låter folk skriva av sig.  Det är FEL när Aftonbladet kan driva hetskampanjer mot ”skiten” i kommentarsfälten och det är BRA att Mats Dagerlind får tala till punkt på Publicistklubben.

Yttrandefriheten tål det mesta men det finns tillfällen som den kan behöva inskränkas menade JS Mill.  Det ena är om man framför hot och hetsande yttranden framför en grupp med uppmaning till att begå brott, t ex vid Reclaim the Streets fönsterkrossningar i Göteborg 2000 och i Husbyupploppen (då via sociala media). Det andra tillfället är, givetvis, när yttranden övergå i kriminella handlingar vilket skett över hela Västeuropa och USA sedan decennier, nästan alltid utfört av arga (halvkriminella) invandrarungdomar (i Frankrike 2006 i synnerhet, i London 2011 troligen lika delar arga vita som bruna butiksrövare).

När man så öppet visar att inte samma villkor gäller för olika gruppers ord och handlingar kallas det hyckleri. Om dessa grupper skiljer sig åt etniskt och i hudfärg kallas det rasism.

En termins statsorganiserad indoktrinering i islam

islamologi

En termins indoktrinering i politiskt korrekt islamologi, 30 hp RHG 102.

Ingen kritisk eller vetenskapligt ifrågasättande kurslitteratur, över 15 år gamla böcker, attentatet 9/11 2001 studeras ur Mattias Gardells ursäktande perspektiv liksom hans debattbok om sk islamofobi, där Muslimska Brödraskapet jämförs med svensk socialdemokrati.

Professors Jan Hjärpe vars bok ingår, försvarade antisemitism i fallet med Radio Islam 1989 och hävdar att arabvärlden befinner sig i en guldålder, visar Per Ahlmark i ett inlägg.

CSN lånar ut dina skattemedel med låg ränta, studenter fördummas och förbereds inte för arbetslivet, och Stockholms universitet kan stoltsera med mångfald och tolerans.

Islamisering? Nej svensk högskoleutbildning.

Framförallt frihet. Festskrift till Lars Hedegaard 70 år

20130206_081741

Frem for alt frihed. Festskrift til Lars Hedegaard
Trykkefrihedsselskabets Bibliotek 2012

Den svenska pressens undfallenhet efter mordförsöket 5 feb 2013 på en av denna tidnings redaktörer, Lars Hedegaard, förklaras bäst med dess okunskap om vem de har att göra med. För att råda bot på detta rekommenderas läsning av den festskrift som utkom sommaren 2012 till Hedegaards 70-årsdag. Till de som hyllar Hedegaard finns danska ministrar, partiledare, internationellt kända intellektuella inklusive meningsmotståndare från hela världen och från Hedegards studietid vid Århus universitet på 1960talet.

Fokus i de 21 bidragen ligger vid yttrandefriheten och dess fiender medan ämnena varierar från bibelexeges till frikännandet av Hedegaard av danska Högsta Domstolen i april 2012. Bland bidragen finns många som ser paralleller mellan andra tiders förtryck och dagens politiska korrekthet i västvärlden, särskilt inom EU och i Skandinavien. Några historiska bidrag står ut bland de många samtida betraktelserna över islamisering, yttrandefrihet, intellektuell repression och jubilarens framgångsrika insatser sedan 1960talet med historieforskning, publicistisk och opinionsbildning i Danmark i synnerhet men även utomlands.

Kai Sørlander beskriver motsättningen mellan diktkonst och filosofi i Platons antika Grekland. Temat är välkänt och hans genomgång traditionell, men slutar i att påvisa den protestantiska kristendomens betydelse för att kunna bedriva verklig rationell analys och tillåta fri diskussion, även om sekulära ting. Hotet mot denna rationalitet är den relativism som brett ut sig och låtit samhällsfrågor behandlas som vore de upp till litterära smakomdömen.

Prästerna Søren Krarup och Jesper Langballe går i närkamp med det kristna begreppet om kärleken till sin nästa, respektive skillnaden mellan den statiska guden Allah och den kristna Guden. Bibelns ord om att älska sin Gud och sin nästa som sig själv är en uppmaning menar Krarup. I 1968 års version blev den till en lag, en regel om löneutjämning och solidaritet enligt vänsterns påbud. Att älska ett oändligt antal nya och anonyma invånare till Danmark via skattsedeln är inte meningen. Langballe visar hur Allahs lag alltid ger muslimen rätt, medan Gud tvärtom visar människans otillräcklighet och inbjuder till självkritik. Den kristne är desillusionerad om sin förmåga och behöver syndernas förlåtelse. Muslimen kan tvärtom med Allahs hjälp gå emot alla andra med svärdet i sin hand för jihad.

Katrine Vinkel Holm skriver om 1770 års danska tryckfrihetsman, Johann Friedrich Struensee (som fö skildras i svensken PO Enquists roman Livläkarens besök). Avskaffandet av censur blev kort, 3 år. Sedan fick det danska enväldet nog av de tusentals illa skrivna, uppstudsiga, ofta anonyma skrifter som hade givits ut. Folk med ”de mest ytliga kunskaper gav sig in i allt möjligt”, suckade en historiker några decennier senare. Som om de ville delta i samhällsdebatten, tänka sig.

David Gress skriver om upprinnelsen till det spanska inbördeskriget där den sedvanliga glorifieringen av vänsterns republikaner ifrågasätts. Gress hävdar att denna förenklade marxistiska tes inte räcker till för att förklara vissa historiska händelser som misskrediterar de framryckande kommunistiska och anarkistiska styrkorna. Tyvärr råder sedan 2007 yttrandefrihetsinskränkning i Spanien om inbördeskrigets orsaker, inte olikt det turkiska förbudet om utrotningen av armenier 1917-21.

Jens Gregersen skriver om en annan myt, framgångslandet Sovjetunionen, som lockade och förblindade många europeiska intellektuella under sina första decennier (i Sverige hyllades diktatorn Stalin så sent som 1947 av svenska Författarförbundet under ledning av akademiledamot Artur Lundvist). Danska författaren Karin Michaëlis resa 1934 avrapporterades i den bolsjevikvänliga liberala dagstidningen Politikken, som kunde visa upp mönsterfängelser och glada sovjetmedborgare. I nutida biografier och uppslagsverk om Michaëlis förtigs detta. Även Bent Jensens bidrag behandlar kryperi för Sovjet, t ex vid en konferens 1975 om dissidenten Andrej Sakharov.

Festskriften är obehaglig i ljuset av mordförsöket. 2013 lade danska sk anti-fascister ut Lars Hedegaard adress med en karta där hans hus var uppmärkt. ”Vi måste värna om de orädda, som hotas till livet av rasande islamister” skrev Bent Jensen och Frørup Vestergaard i bokens förord i maj 2012. Nio månader senare besköts Lars Hedegaard med två kulor vid sitt hem. Svenska journalister bör ta chansen att förstå vad som sker genom att läsa denna utmärkta skrift och agera.

Bokens motto, ”Frem for alt frihed”, är taget från britten John Miltons Areopagitica (1644), “Give me the liberty to know, to utter, and to argue freely according to conscience, above all liberties”, vars ord citerades i domstolen 24 januari 2011 av Lars Hedegaard.

Chronology of islamist terrorist attacks and plots 2000- 2013

terrorist-attacks

2000, Dec 22, Delhi, India. Red Fort attacked.

2001, Sept 11, New York and Washington DC, USA. Planes flown into buildings.

2001, Dec 13, Delhi, India. Parliament attacked.

2001, Dec 22, Paris flight to USA. Richard Reid arrested in terrorist plot

2002, Jan 23, Peshawar, Pakistan. Journalist Daniel Pearl abducted and killed.

2002, May 6, Hilversum, Holland. Politician Pim Fortuyn assassinated.

2002, Oct 23, Moscow, Russia. Theatre attacked.

2003, May 16, Casablanca, Morocco. Bombs in city.

2004, Sept 1, Beslan, Russia. School attacked.

2004, March 11, Madrid, Spain. Train bombings.

2004, Nov 2, Amsterdam, Holland. Politician Theo Van Gogh assassinated.

2005, Feb 14, Beirut,. Lebanon. Politician Rafic Hariri assassinated.

london_OZLyq_17340

2005, July 7, London, UK. Buses and metros bombed.2005, Oct 1, Bali, Indonesia. Hotels bombed.

2005, Oct 19, Sarajevo, Bosnia. Bosnian-Swedish M. Bektašević arrested in terrorist plot.

2005, Oct 29, Delhi, India. Bombs at markets.

2006, July 11, Mumbai. India. Trains bombed.

2008, July 26, Ahmedabad, India. Bombs in city.

2008, Sept 13, Delhi, India. Bombs in city.

2008, Sept 20. Islamabad, Pakistan. Hotel Marriot attacked.

2611-Mumbai-Attacks

2008, 26-29 Nov, Mumbai, India. Hotel and train station massacre.

2009, Sept, New York, USA. Najibullah Zazi arrested in terrorist plot

2009, Oct, Pennsylvania, USA. Colleen Renee LaRose (“Jihad Jane”) arrested in terrorist plot

2009, Dec 25. Amsterdam flight to USA. Umar Abdulmutallab arrested in terrorist plot

2010, Feb 13, Pune, India. Bakery bombed.

2010, May 1, New York, USA. Faisal Shahzad arrested in terrorist plot.

2010, May 11, 15, Sweden. Artist Lars Vilks attacked.

2010, Dec 13, Stockholm, Sweden. Suicide bomber Taimour Abdulwahab self-exploded.

2010, Dec 29. Copenhagen, Denmark. Four Swedish immigrants arrested in terror plot.

2011, July 13, Mumbai, India. Bombs in city.

2011, Sept 7, Delhi, India. High Court bombed.

AQIM_AFP

2013, Jan 16, Algeria. Oil field attacked.

A selection with emphasis on Sweden, USA and India. For more, including terrorist attacks by others than islamists, see
http://en.wikipedia.org/wiki/Terrorist_attack

Det mörka nätet- om norsk högerextremism

Det mörka nätet

Det mörka nätet. Om högerextremism, kontrajihadism och terror i Europa
Av Øyvind Strømmen. 200 sidor.
(Molind & Sorgenfrei förlag, 2012)

När den norske anti-rasistiske bloggaren och frilansjournalisten Øyvind Strømmen förberedde sin bok om norsk högerextremism och anti-muslimska nätverk i Europa sommaren 2011 mördade Anders Behring Breivik 77 unga och gamla i och utanför Oslo. Boken blev därför en aktuell kommentar till den ideologiska bakgrunden till det besinningslösa dådet och en journalistisk bragd som premierades med titeln ”Årets Frilansare 2011” i Norge.

Boken är en katalogisering av en mängd extremhögergrupper- och partier i Europa sedan 1900, moderna internetkampanjer mot invandring, kontrajihadistiska nätverk och aktuella idéer som Bat Yeors tes om ett islamiserat Europa, Eurabia. I detta sällskap sägs bl a Lars Hedegaard ingå tillsammans med förespråkare för serbiska nationalister som Milosovic och ungerska pilkorsare under andra världskriget. Dagens English Defence League ges stort utrymme eftersom Breivik själv sade sig ha kontakt med dem, liksom den norske bloggaren Fjordman som refereras noga i förbindelse med Brevik.

Boken driver tesen att förföljelse av judar har numera ersatts för förföljelse av muslimer som metod för de sena högerextrema rörelserna under 1900-talet, även om viss anti-semitism lär finns kvar i vissa högergrupper. Sverigedemokraterna sägs inte vara ett fascistiskt men väl ett högerpopulistiskt missnöjesparti i stil med norska Fremskrittspartiet. Några resonemang varför muslimer blivit måltavla ges inte annat än att rasism och lögnaktig propaganda om hög kriminalitet och sociala problem bidragit till deras utsatthet.

Vad gäller inventering av olika nätverk på internet och i verkligheten är boken självfallet läsvärd, men någon vidare argumentation mot några av de idéer som t ex denna tidning står för, yttrandefrihet och invandringskritik, ges inte något stort utrymme. Att begränsa kritik av yttranden och press i förhållande till islam tas för självklart. Muhammedteckningar är att skapa osämja, rasism och missbruka yttrandefrihet osv. Alla resonemang om att media skulle undanhålla nyheter om invandringsproblem och vara politiskt korrekta är groteska konspirationsteorier som bara finns i vissa högerideologiska hjärnor.

Likaså avfärdas begreppet Taqiyya inom islam som kan betecknas vara en tillåtelse för muslimer att ljuga för icke-muslimer om det är till deras fördel. Norsk undfallenhet inför islamisering reduceras till böneutrop och badhustider medan den i Norge bosatte amerikanen Bruce Bawer visar i Surrender: Appeasing Islam, Sacrificing Freedom (2010) att problemen är mycket större än så, redan innan Breviks illdåd 2011 lett till än mindre yttrande-och pressfrihet i kritik och behandlingen av islam. Den norska dokumentärfilmen Frihet, likhet og Det muslimske brorskap av norsk-irakiern Walid al-Kubaisi och sänd 2010 i norska TV2 (och på YouTube), ger också en helt annan sida av den norska kritiken av islam än den som Øyvind Strømmen vill visa upp, de ensamma männen vid datorn som indoktrinerar varandra och sjunger nordisk reaktionära sånger innan de går ut och slår ned värnlösa invandrare.

Den svenska utgåvan har ett efterord av tidskriften EXPOs redaktör Anders Dalsbro som gör en än snabbexposé av svensk högerextremism, nationalism och invandringsmotstånd från Per Engdahls Nysvenska Rörelsen och rasistiska organisationer över till Vitt Ariskt Motstånd och Ultima Thule m fl under 1990talet.

Det mörka nätet är en början till en sansad diskussion om invandring, ideologi och politik som bör få ett svar från de som inte godtar bokens tolkningar av deras åsikter och engagemang.

Islam, väst och liberalismen

Omslag-Islam-och-liberalismenEn kort recension av en kort skrift som presenterades på Timbro i veckan

Islam och liberalismen av Carl Rudbeck
(Timbro. Stockholm 2013)

Den liberala tankesmedjan Timbro har givit den liberale kulturskribenten Carl Rudbeck i uppdrag att kort beskriva islams relation till liberalism och demokrati i västvärlden. Rudbeck är särskilt lämpad som kunnig i arabiska och med en vass penna, bl. a som redaktör för den nu nedlagda kultursajten Smedjan.com.

Den tunna 70 sidiga skriftens mål är att introducera svenska läsare i en internationell debatt som förts sedan invandringen av muslimer till väst skett i stor skala sedan 1945. Rubrikerna Reformeringen av islam, Globaliserad islam, Lögner och fiktioner om islam, Verkliga problem, Fundamentalism och Tama imamer (utbildade av svenska staten) är några av de teman som snabbt skissas, lärt och översiktligt.

I den debatt om reformeringen av islam och huruvida den ens är möjlig verkar Rudbeck ställa sig mellan vad han uppfattar som två ytterligheter. Dels de imamer och islamologer i väst som inte ser några större problem, dels de kritiker som ser islam som själva grundproblemet. Tariq Ramadan hör till den första skaran medan Robert Spencer den andra. Rudbeck nämner dock bara Ramadan, vilket är en stor brist eftersom Spencers islamkritik är betydande. Ramadans tvekan att fördöma Koranens stening liksom hans godkännande av våld mot civila israeler noteras men inte tillräckligt.

Att Rudbeck inte starkare tar ställning för yttrandefrihet och demokrati vad gäller islams ställning i västvärlden är huvudintrycket av skriften som försöker balansera mellan de två lägren, men han smyger in stark och klar kritik i alla faktauppgifter om vad hårdföra islamtolkningar ställt till med i form av självförvållad segregation, våld, offerstatus, sharia rättskipning, problem i skolor och samhällsservice osv.

Det finns två sätt att läsa denna korta skrift; en ytlig som uppfattar Rudbeck som en försiktig och balanserad tolkare av dagens heta debatt om islam och demokratiska värden, en djupare som ser att alla fakta han drar fram tyder på att reformationen av islam är en betydligt svårare fråga än att försöka finna en medelväg mellan islamvänner och islamkritiker. I detta påminner Rudbeck tyvärr om de svenska s.k. ”tredje ståndpunktare” som under kalla kriget vägrade ta avstånd från Sovjets våldregim med hänvisning till USA:s övermakt. Dessa supermakter var lika goda kålsupare ansåg det svenska etablissemanget
Rudbeck skriver att ”Det finns också stora och goda möjligheter att muslimen inte längre är ’den andre’ utan vem som helst, du och jag. För det krävs att man skiljer mellan islam och muslimer, bara för att en handling begås av en muslim så behöver det inte bero på hans muslimska tro”.

I kontrast till detta överslätande läste den muslimske terroristen Taimour Abdulawahab upp sin motivering som han sände till Säpo innan han sprängde sig själv i sitt misslyckade terrorattentat 11 dec 2010:
”Tack vare Lars Vilks och hans målningar av profeten Muhammed, fred vare över honom, och era soldater i Afghanistan och er tystnad på allt detta så ska era barn, döttrar, bröder och systrar dö lika som våra bröder och systrar och barn dö. Nu har islamiska staten uppfyllt vad de har lovat er. Vi finns nu här i Europa och i Sverige, vi är en verklighet”.

Men Rudbeck skriver strax därefter. ”Att integrationen av en så stor grupp med en ny religion, som ju länge sågs som kristendomens fiende /…/ skulle gå helt utan problem är en tanke så naiv och befängd att det är märkligt att den alls har kunnat uppstå”.

Skriften är en bra introduktion som bör läsas av alla samhällsintresserade men den bör kompletteras med svenska utgåvor av Bruce Bawer, Robert Spencer och Geert Wilders böcker för att fördjupa diskussionen och tydliggöra alternativen. Rudbeck hyser förhoppningar om dialog dock med viss reservation. ”Muslimerna måste argumentera för sin sak – helgdagar, matvanor, umgängesvanor – och de måste finna sig i att andra argumenterar emot. Ansvaret vilar också på dem. Framtiden är inte skriver utan vi får skriva den själva och då helst tillsammans”.

Vid skriftens presentation på Timbro var Pernilla Ouis, docent vid Malmö högskola och fd muslim, den enda som verkade kunna debattera islam och väst med klarsyn (lyssna själv här). Läs Rudbecks skrift själv, en bra början som måste fortsätta.

Lazy but dangerous thinking on 9/11 in Swedish media

The main dailies Svenska Dagbladet and Dagens Nyheter were cordial but did not go into excuses for Bin Laden’s 10th anniversary today, but socialist tabloid Aftonbladet could not let off a lazy lecture by F Wirtanen.

He rants of about Colin Powell’s speech in UN Feb 5, 2003 when the defense secretary explained of the weapons of mass destruction in Iraq under Sadaam Hussein. There were chemical, biological as well as efforts to get nuclear weapons from North Korea earlier.

Israel bombed already in 1981 a nuclear reactor build the French but Hussein was on the dirty bomb market ever since in order to get plutonium and technology, just as Libya and Iran was. Aftonbladet cannot stay of the anti American trend in Swedish media and invites the great journalist and writer Jan Guillou later this eve for chat with readers.

Guillou wrote a few days after 9/11 2001 that Bin Laden had right demands on the US, but was a fanatic. Guillou wrote en eulogy 1975 on Hussein’s Iraq. btw. . .

The liberal tabloid Expressen is relativising the number of victims in NY 9/11, almost 3000, in relation to the 35 000 that has been jailed and/or sentenced for terrorist crimes since then. ”Hubris and revenge” characterized the US reaction after 9/11 the commentator writes.

Yes indeed, revenge after the largest number of dead at any single terrorist attack is quite understandable. This kind of comparison is also taken on the death toll of Afghanis and Pakistans due to terrorist attacks which now go over 20-30 000.

Many commentators write as if the US started the war by responding to the attacks, not the opposite. Truth is that Al Queda started the war on terrorism by 9/11 (and a lot earlier already by 1993 but leave that for now) and the South Asians and Middle Easterns should blame their Saudi villain for their problems and deaths, not US.

Simply Evil. Christopher Hitchens states the facts behind the attacks ten years from today. The role of the intellectual is to introduce complexity into a discussion, the Hitch starts but goes on.

”But what I learned in a highly indelible manner from the events and arguments of September 2001 was this: Never, ever ignore the obvious either.”

Blair says similarily that it was ”deeply naive” to believe the west’s response had radicalised extremist Muslim factions.

US did not deserve 9/11, nor did it start the following war on terror but was forced to react and no one can deny that the Al Queda and similar terrorist networks and states (including Hussein’s Iraq, North Korea, Iran, Quadaffi’s Libya and to lesser extent Venezuela and Cuba) were and are threats to freedom, stability and human dignity.

The leftist defence of dictatorships culminated in the post 9/11 frenzy on security and surveillance but must be blamed for what it is: lazy and dangerous thought. Swedish media makes this day harder to bear, not lighter.