Kategoriarkiv: Invandring

Sverigedemokraternas socialkonservatism utesluter den goda mångkulturalismen och missar väljarstöd

Videoklipp från den indiska förskolan Nishkam i norra England

Att kritisera svensk invandringspolitik utifrån SDs principer är att blunda för de fördelar socialkonservativa invandrare från Mellanöstern och Asien men även Sydamerika och Afrika för med sig till Sverige. De kommer hit med familjetraditioner som innebär att yngre hedrar äldre, att man respekterar auktoriteter och ibland i kampen för överlevnad finns viktigare saker utifrån goda grunder att bry sig om än att respektera lag, regler, byråkrati och osunda märkliga svenska vanor. Sin familj, sin heder, sin tro, sina värderingar från hemlandet.

SD inser inte att just de värden som partiet vill bevara i sin kamp mot brottslighet och bidragsfusk, asylbedrägerier och brist på civilkurage, försvaras oftare av sk traditionella invandrargrupper än moderna svenskar. Sverige är ett extremt land i sin övertro på förnuft och planering, individualism och modernitet. Svenskarna är visserligen i majoritet här men de värden landet står för är i stark minoritet i världen. Mitt inlägg 2011 om hur Sverige kan lära av dessa normala invandrarkulturer förklarar min hållning.

Att låta tonåringar ha sex obehindrat är visserligen lagstadgat i Sverige men det betyder inte att det alltid är önskvärt. Svenska familjetraditioner som hellre lämnar unga åt sig själva kan vara nog så känslokalla som de hederkulturer som svensk rättapparat, skola, socialförvaltningar och media ondgör sig över. Att tro att den svenska tillåtande hållningen alltid är bäst leder fel. Familjesammanhållning och tilltro till äldres råd är inte alltid fel, vad än skolsyster, ungdomsmottagning, lärare och kompisars föräldrar säger.

Det finns en god sida av mångkulturalismen som försvinner i allt elände. Den indiska förskolan Nishkam i England visar sig trygg för barnen och fler engelska förskolor och familjer skulle vinna på att ta efter deras metoder och exempel. I videoklippet ovan berättar indiskfödda förskoleforskaren Amita Gupta om varför barn i Asien växer upp i trygga familjemiljöer. Samma goda familjer finns nordvästra Stockholm, Rosengård och runt om i andra sk utanförskapsområden. Att bekräfta deras goda traditioner är en bra sida av mångkulturalismen, som statsvetaren Andreas Johansson Heinö idogt försöker berätta om i sina böcker och på sin blogg.

Sverigedemokraterna har inte kraft nog att reda ut dessa frågor och stå upp för sin socialkonservatism utan spelar ut ett främlingsfientligt kort som stöter bort de utlandsfödda väljare som sympatiserar med traditionella värden. Skulle partiet inse detta och komma bort från att sammankopplas med rasism, vilket media, de 7 övriga riksdagspartierna och offentlig sektor gör oupphörligen, skulle partiet växa snabbt och reducera Kristdemokraterna.

Nuvarande SD inser dock inte sina möjligheter utan faller själva i farstun för de infama islamkritikerna i och runt partiet som bara ser problem med religionen islam och inte de kulturtraditioner som stödjer ett gott familjeliv utan teknisk rationell välfärdsstat och självgod modernitet. Majoriteten av svenska muslimer är moderata och skulle liksom många andra kristna invandrare stödja ett svenskt socialkonservativt/liberalkonservativt parti av amerikanskt republikanskt snitt.

Annonser

Återkommande åsiktsregistrering i Sverige sedan Krilonböckernas 1940tal

Eyvind Johnsson, författare till Krilontrilogin

Under andra världskriget fanns många sätt att övervaka den bräckliga svenska neutraliteten. Pressen fick order vad som kunde skrivas och böcker kunde censurerar. Efter ett tag förstod såväl författare som redaktörer och skribenter vad som gick att säga och skriva. Eyvind Johnsson tillhörde de modiga som berättade om t ex tortyr i Norge under nazister från Tyskland och inhemska men fick paketera berättelserna i de tjocka volymerna om Johannes Krilon. Nu finns ett nyvaknat intresse för den kämpande humanisten Eyvind Johnsson.

2010 disputerade Per A Wiktorsson på denna oerhört sammansatta och betydelsefulla trilogi och För några månader 2012 sedan berättade kulturjournalisten Jens Liljestrand om Johnssons envetna kamp för tryck- och yttrandefrihet i essän ”Friheten att vara mänska”. 2014 tryckte NEO en intressant essä av Torbjörn Elensky om Krilon och Johnsson.

Böckerna om Krilon är fyllda av patos för tanke-, press- och yttrandefrihet.

I Eyvind Johnssons personliga credo för människovärdet är friheten störst:

”Jag är krigförande. Jag är på den sidan som strider för FRIHETEN
ATT VARA MÄNSKA, för det högsta av allt. Friheten
att leva tryggt. Friheten för varje mänska att yttra sig öppet. (…
) Friheten är inte någonting man får alldeles gratis. Framtiden
är heller ingenting man får till skänks, jag menar den ljusa, den
fria och fina. Jag kan upprepa vad jag lovat er ännu en gång och
vad jag kan lova världen: en ljus, en fin och fri framtid, och
stora ansträngningar, stora offer för att nå den.”

Under dessa år 1939-1945 grundlades säkerhetsregister över de som varit eller kunde fruktas träda över gränsen i den ideologiska kampen mot Hitlers eller Stalins tankesystem. Neutraliteten krävde att svenskarna teg. Exporten fortsatte som vi vet men först när vinden vände 1943 började debatten öppnas något. Men registren behölls och fylldes på under de kommande decennierna, nu mest av kommunister och homosexuella.

1966 avslöjade Björn Kumm, Sven Rydenfeldt och Janerik Larsson att Säpo registerat kommunister eller barn till dessa på ett inte tillåtet sätt. En ung man förvägrades bli polis för att hans far var kommunist och av landets 5 miljoner fanns 300 000 i registren vilket tyder på ett oerhört insamlat material, främst via fackföreningsmedlemmar. LO och S var naturligtvis inblandade men som vi alla minns avslöjades inte detaljerna förrän 1973 av Bratt och Guillou i IB-affären . Bloggen Tankar om IB har mer intressant.

ÅSIKTSREGISTERING 2012
Underrättelsetjänster har all anledning att hålla koll på presumptiva terrorister med våldsbejakande ideologier. Jag har inga invändningar mot dagens system där Säpo övervakas av riksdagen och ser heller inga hinder för att använda elektronisk kommunikation som källa för bevisföring, sk signalspaning och FRA-lag.

Vad jag vänder mig emot är de utomstatliga organisationernas egen åsiktsregistrering och hur deras företrädare idag vill använda medel för att stoppa öppen diskussion om svensk invandringspolitik, migration, integration och andra avgörande frågor för landets demografi och ekonomi. Här ges några exempel på initiativ till eller redan genomförd åsiktsregistering:

1) Tidskriften Expo har en lista på personer som bör uppmärksammas pga deras åsikter,
2) Transportsarbetarförbundets uteslutningar av medlemmar med sympatier för Sverigedemokrater
3) Svenska Kyrkans beredvillighet att kartlägga teologer med kritiska åsikter och återkommande censurvilja.
4) Advokatsamfundets vilja att utesluta Sverigedemokrater från nämndemansuppdrag
5) LOs kampanj “Alla kan göra något” som ska utbilda 150 000 aktiva medlemmar att kartlägga åsikter så att inte fel personer väljs till poster
6) Oviljan hos regeringen att öppna arkiv hos fd östtyska Stasi där över 50 svenska journalister m fl finns namngivna och som inte kan ursäktas för sina brott mot oss medborgare.

Det finns säkert många fler exempel på åsiktsregistrering än dessa. LO har relativt gott om pengar och Expo anses ha goda huvuden som betingar sitt pris för att hjälpa LO med de bångstyriga medlemmarna. Men risken är att en öppen debatt om rasism och integration, migration och ekonomi, inte kommer till stand och att de med sk avvikande åsikter blir förbannade.

Eyvind Johnssons maning till mod för att bevara yttrandefriheten kallar oss att inte glömma. Hade han levat idag är jag övertygad att han skulle varit skeptisk till Sverigedemokraternas politik men ha slagits för deras och allas rätt att yttra sig. Den rätten ska inte bero på de register som nu upprättas för att hota och tysta ned.

Uppdatering 18 juli 2014

Programmet Danmarks Röst

Mitt föredrag om yttrandefrihet

SVTs partiska framställning av SDs och MPs budgetförslag anmäld

I presentation den 27 sept 2012 av Rapport av budgetförslag från SD och MP märktes en väsentlig skillnad. SVT visade totalt 6 negativa inslag och kommentarer av SDs förslag och 0 av MPs.

I presentationen av SD från Rapport fanns totalt fyra negativa kommentarer:

En experts negativa kommentar (Jan Ekberg, vars ESO rapport 2009:3, sid. 9, skriver om en årlig kostnad på 1,5 – 2 5 av BNP för invandringen, dvs 50-70 miljarder vilket inte togs upp i Rapports programledare Pelle Edins referat),

en kritisk minister fick uttala sig (Erik Ullenhag)

en kritisk oppositionsledare (Jonas Sjöstedt)

Rapports Mats Knutsson var bara kritisk i sin presentation.

Till detta kommer två sk Kommentatorer uttrycka sin kritik ( Per Einarsson och Filip Struwe), vilket finns på SVTPlay och sändes under dagen, men exakta tider framgår inte eftersom SVTs hemsida inte visar sändningar (sökning resultatlös)

Totalt sex kritiska kommentarer.

Vad gäller MPs förslag fanns ingen sådan kritik utan en neutral presentation framfördes, inga experter, ministrar eller andra partiledare än Åsa Romson själv fick kommenteera

Detta är ett uppenbart åsidosättande av opartiskhet som SVT ska stå för. Denna partiska framställning är nu anmäld till Radio och tvs Granskningsnämnd.

GENERÖS VÄLFÄRDSSTAT ELLER FRI INVANDRING

 

Uppdaterad 20/09/2012

Regeringens utredare nationalekonomen Jan Ekberg beräknade 2009 de totala nettokostnaderna för invandringen till Sverige till 1,5 – 2 % av BNP, dvs. 50-70 miljarder av totalt 3500 miljarder (BNP 2011). Företagsekonomen Jan Tullberg gick igenom siffrorna 2011 och höjde kostnaden till 2,5 – 3, 5 %, dvs. 85-105 miljarder. Tullbergs skepsis mot Ekbergs och andra liknande resonemang (t ex Legrains rapport till Globaliseringsrådet 2008) grundar sig på deras felbedömingar av arbetskraftsbehov och demografi.

78 MILJARDER FÖR GRUNDSKOLA OCH FÖR INVANDRING
Ingen vet säkert eftersom ämnet invandringens kostnader inte beforskats tillräckligt i Sverige. Om vi tar medelvärdet mellan Ekbergs högsta siffra och Tullbergs lägsta får vi 78 miljarder i nettokostnad per år. Hur mycket är detta ? Grundskolan kostade exakt 78 miljarder 2011 och gymnasieskolan 37 liksom rättsväsendet (polis, domstolar osv). Finansminister Anders Borg kalkylerar med 23 miljarder i reformutrymme för nästa års budget, varav 4 går till forskning, 2 till arbetsmarknadssatsningar, 9 till infrastruktur, 2 till ungdomsjobb/lärlingar men hela budgeten presenteras inte förrän 20 sept 2012. Vad som inte kommer finnas är en öppen redovisning av invandringens kostnader som uppgår till drygt 3 gånger mer än reformutrymmet. Migrationsverket har begärt ytterligare 8 miljarder vilket är en ytterligare direkt kostnad och en fördubbling av anslaget på 9,5 miljarder för 2013, som innebär att siffran indirekta följdkostnader och direkta på 78 miljarder kommer passeras med råge.

Journalisten Gunnar Sandelin gick i dec 2011 igenom Migrationsverkets statistik och kommit fram till att en fjärdedel av de som söker asylskäl har sk skyddsbehov eller är kvotflyktingar. FPs kommunalråd i Gävle och fd beslutsfattare vid Migrationsverket, Per Åke Fredriksson, skrev på debattsajten Newsmill (14/9/2012) om de många lögner och brister i de asylsökandes handlingar som inte lett till avslag, vilket verifieras av anställda i boken ”Varken svart eller vitt”, av migrationsaktivisten Merit Wager.

Av de 78 miljarder som invandringen kostar kan alltså cirka 60 miljarder vara pengar vi bör diskutera öppet hur de används när de går till asylsökande och flyktingar utan uppenbara skäl att stanna. Att importera arbetslöshet och att lösa fattigdom och misär i andra länder är inte mål för svensk migrationspolitik utan ett ansvar som alla länder bör ta, inte minst EU genom att sänka importtullar för jordbruksprodukter och sluta subventionera sitt (sydeuropeiska) jordbruk. Fick de fattigare länderna sälja till de rikare skulle bistånd och invandring bli överflödiga.

Vad som vidare kunde minska kostnader vore att invandrare hamnar där arbete efterfrågas. Som läget är nu finns det tomma bostäder, ofta kommunalägda, i avfolkningsbygder där svenskar lämnat för jobb på andra orter. Mindre nogräknade kommunalråd hyr ut dessa till Migrationsverket eller tar emot flyktingar och staten betalar men bara några år. Sedan står kommunerna där med arbetslösa invandrare som i än mindre grad kan försörja sig. Dessa kommunalråd har nyligen begärt mer pengar från staten till att inhysa folk i fel bygder. I Gnosjö, Värnamo och Halland finns arbete och som SVT kunde konstatera nyligen finns det nästan bara invandrare på fabrikerna. I dessa orter finns arbete, så varför inte placera de som fått upphållstillstånd där ?

FYRA ALTERNATIV
Vi kan vara för en öppen invandring men inte ha råd. Vi kan också vara mot öppen invandring men ha råd. Vi kan även vara mot öppen invandring och inte ha råd. Vad vi inte kan vara är att vara för öppen invandring för att vi ha råd.

En generös välfärdsstat eller öppen invandring är de alternativ som ges. Inte båda. Och vi har så länge gjort så mycket gott i invandringspolitiken i decennier som ledarskribenten Anna Dahlberg skriver . Det finns ingen anledning att skämmas eller stämpla rasist/främlingsfientlig/islamof
ob osv. på de som vill ifrågasätta dagens 60 miljarder till invandringen på lösa grunder. Det räcker med att räkna.

Denna artikel på Newsmill 25-09-2012

Svenska Kyrkans intolerans mot kritiker


När jag cyklade hem igår funderade jag på några infama och osakliga rader författaren Maria Küchen (vänster bild) skrivit privat igår på sin sida om prästen Helena Edlund (till höger). Min tanke var att INTE göra en skärmdump och skicka runt den på nätet i syfte att misskreditera en klok kvinna vars åsikter jag inte delar i dessa frågor men i andra. Att ytterligare göda folkhatet på Internet blir ingen glad av och debattören Torbjörn Jerlerup vet vad han talar om , http://ligator.wordpress.com/nej-till-sverigedemokraterna/

Men när jag såg Marias inlägg här om att Edlund bara mött kritisk motargumentation kan jag inte låta bli att delge er hennes tankar om prästen Edlund från igår 2012-09-13:

”Helena Edlund ja. Hon är orolig för att alltför många i Sverige i framtiden ska ha en annan hudfärg än den svenska, det är väldigt taffligt och intolerant av kyrkan att reagera mot präster med en sån människosyn förstås. Tänkte inte på det.” och
”Helena Edlund har relationer till SD och rasismens relation till kyrkan är faktiskt något jag gärna diskuterar. Vita män bör avla vita barn enligt den människosyn som Edlund sympatiserar med.”

Dessa sårande ord om en egensinnig präst skrevs privat till mig, men visar ändå hur flera i likhet med Maria framställer de som inte delar deras åsikter i mångkulturella och interreligiösa frågor. Maria är konsekvent i sin hållning att alla som ifrågasätter rådande invandrings- och integrationspolitik nog är illasinnade rasister, Sverigedemokrater och därmed motas bort från kyrkan. Hon uppmanade tidigare i Kyrkans Tidning stiften att:

”Stiften måste säkerställa att främlingsfientliga teologer i framtiden inte antas för prästvigning. Utvisningshotade som söker sig till kyrkan för stöd ska självklart inte behöva riskera att möta en prästvigd sverigedemokrat. Det är inte en fråga om att inskränka någons yttrandefrihet. Blivande präster måste vara lämpade för sitt ämbete. Till kyrkans kärnverksamheter idag hör aktivt stöd till flyktingar”. http://www.kyrkanstidning.se/ledare/prastvig-inga-framlingsfientliga

Det finns ingen motsättning mellan att vara kristen och att vara skeptisk till nuvarande invandringspolitiken vars följder verkar bli oöverblickbara och allt dyrare. Kyrkan bör naturligtvis dels stå upp för människovärde men det innebär inte att alltid tro på alla flyktingar, att uttömma resurser de som behöver dem bäst och riskera sammanhållning till vilket pris som helst.

Om vi i ett senare skede inte kan ta emot kvotflyktingar (varav Sverige ensamma står för 1/3 inom EU) har vi spenderat pengar på fel grupper. Sådant måste kunna diskuteras vilket ett fåtal skribenter nu gör i Expressen, men de möter mycket motstånd och i Gunnar Sandelins fall anställningsmöjligheter,
http://m.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/vi-maste-valja-vag-i-flyktingpolitiken

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/varfor-ska-just-sverige-ge-en-fristad_7499414.svd

Edlunds artiklar handlade om kristendomen inom kyrkan och den risk för minskad profil som dagens anställda imamer kan innebära. Nathan Söderbloms ekumenik handlade inte om att kyrkor ska bli en slags andrahandsmoskéer eller ngn slags abrahamitiska samlingsplatser. Det räcker gott med GT att släpa på för de kristna (varav jag icke räknas). Vad som måste till är den tolerans som Helena Edlund efterlyser, oavsett hennes ev kontakter med SD eller andra grupper som anses fördärvliga och ska registreras om de kommer innanför prästkåpan.

Maria Küchen, Helle Klein m fl: Tro inte att Annika Borg och Helena Edlund är det värsta som hänt Svenska Kyrkan. Om ni fortsätter på denna låga debattnivå med pajkasting i stil med ”antimuslimsk konspirationsteoretiker” (angrepp på Edlund) kommer ingen vilja lyssna på er och de kyrkoaktiva blir som vi vet allt färre. Däremot finns det växande samfund och grupper som vill åt de stora resurser kyrkan förfogar över. I den kohandeln kan tolerans och kristen gudstro gå om intet.

Debattinlägg:
http://www.kyrkanstidning.se/node/22021
http://www.kyrkanstidning.se/debatt/kyrkans-identitet-offras-pa-korrekthetens-altare
http://seglorasmedja.se/post11240/kyrkans-tidning-doljer-sanningen/
http://helena-edlund.blogspot.se/
http://www.kyrkanstidning.se/ledare/sd-har-inget-att-hamta-i-kyrkan
http://www.kyrkanstidning.se/debatt/svenska-kyrkans-moderna-inkvisition-mot-prasten-annika-borg
http://www.tryckfrihet.com/dagens-sverige-praglas-av-tyst-radsla/

Fyra räkneexempel – alla fel och alla rätt

Nr 1)
Mauricio Rojas delgav statistik från en BRÅ rapport i Expressen 2006. Rätt räknat (han är ekonom och BRÅ/SCB, ja, de är väl kompetenta statistiker får vi hoppas). Ingen ministerpost och slut för hans riksdagsmandat.

Rätt räknat. Fel politik dvs konformt och ideologiskt korrekt.

Nr 2)

Kulturjournalisten Malin Ullgren skriver i DN kultur aug 2012 att kvinnolönerna är ca 15 % lägre än männens med en outsagd underton att detta skulle vara könsrelaterad lönediskriminering.

Men den skillnaden förklaras av yrkesval, dvs kvinnor väljer lägre betalda yrken. 2008 gjorde Jämo en undersökning av vad som skilde könens lönegap åt och allt kunde beläggas till 99 %, dvs 1 % var oförklarat. Redan 1997 avfördes lönediskriminering pga kön som orsak till låga löner dessutom i en rapport

Fel räknat. Rätt politik.

Nr 3)
Sommarreportern (?) Erik Paulsson Rönnbeck skriver i ett uppslag i SvD aug 2012 som också gå på ettan att några förorter har fått mindre medianinkomster men det visar bloggaren Martin Borgs vara felräknat och fel tänkt. SR och SVT nappar dock i sommartorkan och ingen ifrågasätter jämförelserna.

Fel räknat. Rätt politik.

Nr 4)
Statistikbloggaren Affe har tagit BRÅs rapport från 2005 (som bygger på data från 2001) och extrapolerat utifrån den överrepresentation som fanns då från vissa regioner (se Nr 1 ovan). Han kommer fram till häpnadsväckande slutsatser utifrån befintlig statistik som visar inte bara överrepresentation i relativa tal utan även i absoluta.

Rätt räknat. Fel politik.

Vad vi lär oss av detta är att det är viktigare att ha rätt politiskt än matematiskt om du ska nå ut. Men i längden kommer denna förljugenhet inte hålla. Jag är optimist.

SVERIGE VÄRLDENS MESIGASTE LAND MEN SNART INTE MER

Den lydnad som vi mesiga svenskar visar inför medier och etablissemang i de brännande moraliska och politiska områdena integration, barnomsorg, feminism och jämställdhet kommer inte att hålla mycket längre till. Jag tror en vändning kommer att ske efter valet 2014 då den sista striden med de korrekta fega reportrarna och de osakliga ideologiserande politikerna kommer utkämpas från modiga medborgare, motmedia och vakna väljare. De kommer att inse sina misstag men inte erkänna dem offentligt och därför ta i än värre, till skada för landet och deras partier och publikationer. Det måste bli värre innan det kan bli bättre, dvs. mer censur, mer hat och mer ilska som kommer kanaliseras på banor vi inte kan föreställa oss men tyvärr oundvikligen.

Efter 2014 kommer debatten bli bättre och till valet 2018 har dels Alliansen, dels arbetarrörelsen ändrat sina repressiva metoder och tillåter öppen debatt i dessa sk. känsliga frågor. Men det är en bra bit dit. En lång sträcka av frustration och fakta. Med stöd i samma psykobabbel som KO Knausgård använde för att analysera Brevik ett år senare så kan den svenska journalistkårens projicering och vilja hålla isär det onda från det goda ses som en sjukdom. Men de går att bota med varligt handlag, lite barskhet och fakta. Fakta har dessa journalister lite koll på, men innerst inne tror de på fakta hellre än ideologi. Jag vill tro det och kanske även Fredrik Ekelund i sin dystra betraktelse över det offentliga rummet efter Brevik illdåd 2011 och SD:s valframgångar.

INTEGRATION IGEN
Med stigande ilska läser alltfler på nätet vad som egentligen hänt bakom rubriker om brott och incidenter där personer med utländsk bakgrund varit inblandade. De webbsidor som avses har ofta mer än fakta att erbjuda men i vart fall läggs fakta fram bakom gärningsmän och händelser som media och polis inte vill rapportera pga. hänsyn till etniskt ursprung och befarad rasism. Det är tvärtom så att denna tystnad leder till oavsiktlig rasism. Att visa upp kriminella svenska gärningsmän från övervakningskamera på teve och ha en vit skylt när den kriminelle är invandrare leder naturligtvist till slutsatsen att behandla folk olika pga. hudfärg/ursprung. Samma med förtigandet av hedermord inom vissa områden, religioner, traditioner vilket Sakine Madon reder ut bra med hänvisning till vissa feministers ovilja att ta i kvinnoförtryck inom islam.

Vad som skett i Sverige de senaste decennierna är en maktförskjutning från folkvalda till medier. Från de som ska ta beslut till dem som kommenterar beslut, helst innan något förslag lagts fram. Media framkallar rädsla hos politiker för drev, brännmärkning om rasism eller någon annan för media negativ hållning. Politikerna vågar alltså inte tänka högt, lägga fram förslag eller ens godta fakta utan att media genast kommenterar på sätt som drar bort all öppen debatt och klargörande diskussion. Svansen viftar på hunden. Media vill få politiker att tro att svansen Media kan kalla på husse Folket om politikerna skulle tänka i annan riktning än vad media antar att folkmajoriteten tror. Men det kommer inte att hålla i längden, eftersom media inte har monopol på Internet och för att folket inte är riktigt så naiva som media framställer oss som. Dock är det ett problem att världens mesigaste land, Sverige, har världens fegaste yrkeskår, journalisterna.

FEGA USLA MEDIER
Vad journalister skulle göra blir inte gjort. Fakta undanhålls och smyger fram via halvrasistiska webbsidor och grupper. Undantagsvis jobbar några journalister utan betalning, Lars Åberg, Lasse Granestrand, Inger Carlqvist, Merit Wager och Gunnar Sandelin t ex, eller anonymt, som journalisten Julia Ceaser m fl bloggare. Att ens diskutera med dem har blivit att ge sig in i guilt by association – taktik som redaktörer och vissa journalister ägnar sig åt utan att diskutera sakfrågan. Själv har jag träffat två av dem och inte hållit med dem i allt men beundrar deras mod för vilket några av dem fått betala ett högt ekonomiskt och mänskligt pris; artiklar refuseras, de nekas jobb, de bemöts inte, de kan inte stå för sina åsikter öppet och deras kompetens ifrågasätts. Deras facktidning Journalisten och Expo tillhör de mest uttalande censurförespråkarna men i varje redaktion finns samma fega självcensur. Istället för att undersöka de påstådda berättelserna om asylfusk som finns på min sida här, så väljer reportrarna och redigerarna att tiga. Men det kommer inte att hålla längre. Redan 2007 skrev statsvetaren Lisbeth Lindeborg på DN debatt att kritiker av islam skräms till tystnad i Sverige och snart kommer en gräns brytas när hennes budskap erkänns av allt fler. Hon skrev ” Detta provinsiella debattklimat präglat av konfliktskygghet och bakåtsträvande tendenser återfinner jag ingen annanstans i våra grannländer.” Merit Wager kallar fenomenet “Godhet är en sak, dumhet en annan” . Jag vill vi ska vara goda och kloka.

Janne Josefsson tillhör de få journalister som kritiserar medias folkförakt här efter Norgemassakern 2011 och tidigare 2008 här de fega journalistkollegorna. Kulturredaktörerna Göran Greiders osmakliga ledare efter massakern i franska Toulouse 2012 och Anders Lindbergs Breivikande tillhör dessa förtryckare. Inte för att de är fega, o nej, de slåss för de förtryckta, men de gör andra fega och särskilt rädda är de lydiga och självcensurerande redaktionskollegorna utan ryggrad, integritet och kunskaper. Bara ideologi och anpassning till feg medelklassradikalism för hipsters mellan Gullmarsplan och Roslagstull.

De folkvalda Sverigedemokraterna som ska representera 340 000 väljare och 5,7 % av befolkning har naturligtvis ändrat medias dominans något men fortfarande envisas t ex Aftonbladets Petter Larsson att brännmärka dem som nazister (se videon, ”en enastående uppvisning i hålögd anal vänsterperversion”) och så kommer det förbli till 2018 minst. SD motsvaras av 20 % Sannfinnländare i öst, 23 % Fremskrittspartister i väst och 12 % Dansk Folkepartister i söder, så de är inte på något sätt udda. Medias roll gentemot SD analyseras förtjänstfullt i Björn Hägers bok Problempartiet, och av andra skribenter som Annika Hamrud, Markus Uvell m fl. men fortfarande gäller specialbehandling av SD.

Min egen hållning till SD är att partiet är tyvärr det enda parti som drar fram vissa besvärliga problem med invandring och integration, men att deras lösningar inte alltid är de rätta. Deras fientlighet mot islam finner jag avskräckande men så länge alla andra sju partier tiger om radikal islamism, naiv multikulturalism och repressiva drag i religionen islam och kulturella sedvänjor i MENA regionen har de definitivt en roll att spela. Om de får mer än 10 % i nästa val blir jag inte förvånad men SD kommer inte få min röst. Deras ekonomiska protektionism och folkhemsnostalgi är också skäl att inte rösta på dem, men jag inser att om man som väljare 2014 anser att problemen med integrationen och tigandet i media och partietablissemang är den viktigaste valfrågan kan SD vara ett alternativ. Att kunna tänka som kanadensare (och invandrare i Kanada) i en ny undersökning innebär att vilja se en acceptans av värderingar och livsstil i Kanada och godta att immigranter inte kan försörja sig det första året, en hållning som verkar oändligt borta i Sverige 2012 och naturligtvis värd att brännmärka för sådana usla mediaprodukter som Aftonbladets kultursida och P3s Tankesmedjan. Hos oss tar det minst sju år innan en invandrare försörjer sig och det finns inga krav på acceptans av svenska värderingar och livsstil. Bara laglydnad och knappt det.

SJÄLVDESTRUKTION OCH DISKRIMINERING
Allt detta är inget konstigt att föra till tals mellan bekanta och vänner men att skriva offfentligt och att tala om integrationens problem inom partier är inte lätt än så länge. De som försökt, t ex riksdagsmanen Staffan Danielsson i C, landstingsledamoten Ewa Carlhammar i FP Södermanland, fd riksdagsmannen Mauricio Rojas i FP m fl har mött öppet motstånd från sina partiledningar och fått stöd bara i hemlighet. Men snart kan de och andra som är kritiska till den förda invandringspolitiken, inte invandrarna (att man måste skriva detta 2012 . . .), prata öppet om vad de tänker och tycker. Jag har redan börjat göra det med följder som kommer visa sig (i antalet avföljda på Facebook och Twitter kanske).

Erik Ullenhags försök att ta debatten lämnar mycket övrigt att önska liksom hans och andra folkpartisters inhopp på migrationsminister Billströms mandat. Ibland verkar det som att Migrationsverket vill försvåra för allmänheten att inse vilken omfattning vår invandring har och till vilken kostnad. Jan Tullberg, ekonom på Stockholms universitet, har beräknat här och här väsentligt högre kostnader än regeringens utredare Jan Ekberg och tror inte arbetskraftsbehov och demografi räcker som skäl till den stora invandringen. Den svenska oviljan att ens försvara sitt lands ekonomiska självbevarelsedrift (sk ekonomisk patriotism eller dess motsats Ett bedraget land), konstitution , sammanhållning och kultur är märkligt eftersom vi inte har någon anledning att vara världssamvete och betala för våra synder.

Jan Tullberg skriver om de destruktiva val Sverige valt i Ekonomisk debatt 2010:
”I ett evolutionärt perspektiv är patriotism, med sin etnocentriska koppling,
en potentiellt stark gruppegoistisk mentalitet. Nationalstatens betydelsefulla
struktur borde stärka en sådan mentalitet. Den svaga positionen för
ekonomisk patriotism i dagens samhälle är därför högst förvånande. Alternativet
till patriotism är inte universellt broderskap utan att andra distinktioner
och konkurrenssituationer mellan ingrupper och utgrupper får större
betydelse. Frågan är om inte ekonomisk patriotism är betydligt bättre än
andra realistiska gruppbildningar och de motsättningar som följer av dem.”

Men det stannar inte vid ekonomisk självdestruktion genom missriktad invandring pga feltänkta ambitioner. Mer tecken på sönderfall finns redan.

Till de strider som redan finns mellan invandrargrupper, mellan invandrare och svenskar i båda riktningar (som filmen PLAY tydligt visade men som DN kulturs repressive redaktör Stefan Jonsson brännmärkte, naturligtvis) kan nu läggas alla strider kring kränkningar som DO fått mandat att ta emot. Boken Folkhemmets balkanisering : diskrimineringskulturens baksida av Håkan Eriksson och Jacob Rennerfeldt (brännmärkt av den äntligen avsatta DO Katri Linna, naturligtvis) visar dessa tendenser som fått till resultat att en avsiktlig handskakning mellan en kvinnlig chef och muslimsk praktikant vid Lernia i Älmhult 2005 varit diskriminerande, liksom en introduktionskurs med fläskkött vid AF kurs i Finspång 2012 och en hänvisning av lesbiskt par till annan mer HBT vänlig mottagning i Stockholm 2011.

De synder som Sverige ska betala för till våra romer uppgår till knappt 2 miljarder på 18 år varav Ullenhag vill dela ut 50 miljoner till att börja med. Jag skrev om detta misstag tidigare här och påpekade att romerna själva inte är ense om att ta emot pengarna. Vårt sk koloniala arv som Mona Sahlins utredare Massoud Kamali 2006 (som fick avgå) så gärna vill se som orsak kan inte vara orsak till vår stora mottagning. Den svenska generositeten att bjuda in vilka som man vill på bekostnad av andras pengar, dvs skattebetalarna, har grund i det klassmässiga maktförskjutning jag skrev om inledningsvis.

SVANSEN STYR
Medias särställning i att vilja verka godhjärtade har sin grund i det etablissemang som växte fram under Olof Palmes 1970tal där de sk 40talisterna ledde kampen mot patriarkat, miljöförstöring och industriell exploatering, ibland överdrivet men med visst fog. Deras barn som föddes under sent 1960tal och under 1970talet växte upp till Kapten Zoom, ANC gala och en stadig statlig progressiv skola som lärde barnen att det var synd om de som inte fötts i Sverige men om dessa stackare som inte hade nåden att födas som svenskar kom hit så skulle allt bli så bra så bra. Dessa 70talister tog jobb på redaktioner, universitet och förvaltning, ivrigt försvarande nya offer för hemska omständigheter pga sexuell läggning, människor som gillar kött/päls/mode, och allt annat de kunde hitta att slåss för. De ansåg sina föräldrar lite mossiga sossar och klev vidare in i MP, FI och V. En uppdaterad flumvänster med samma function som 1970talets flumvänster (som även jag varit) – att vara det ngt friare alternativet till betongblocket Vpk/SAP. Dessa rödgrönqueer sympatiserande alternativkulturella journalister, ofta kvinnor, har tagit hem majoriteten av sina redaktionskollegor som Kent Asp visat. Männen finns i ledningen och i ekonomijournalistiken, men inte på statsmedia (SR/SVT/UR) och kultursidorna. Och nej, Anders Linders Kapten Zoom skapade inte mediefeministerna men han underlättade deras framfart och framgång.

Den nya mediaelit som formades under 1990talet och framförallt efter 2000 har kopplat loss sig från den gamla föraktade borgerliga medelklassen som deras rebelliska föräldrageneration och socialdemokratin bekämpat framgångsrikt och den traditionella arbetarklassen som de nu själva utsett till fiende (konservativa, vita, hetero, fel), jämte alla som inte delar deras åsikter. Deras folkförakt är tydligt men de tror sig tala för de utsatta, de svaga, offren, de arbetande osv. Men de arbetande valde inte socialdemokratin, bara 22 % av de lönearbetande i 2010 års val. V, FI och MP har ett oproportioneligt stort övertag bland journalister och tyvärr är deras val av ämnen och vinklar ofta infantila. Men deras brist på verklighetsförankring förklaras inte bara av deras politiska sympatier.

Högre utbildning och (sk) forskning i humaniora och samhällsvetenskaper där åsikter och ideologi borde nagelfaras mer än i naturvetenskapen har tvärtom sedan 1980talet blivit slagfält för ovetenskapliga strider och rent humbug efter modeler från USAs cultural wars och postmodernism/relativism/socialkonstruktivism. Svensk forskning där journalister hämtar sina belägg från kan numera bjuda på allt möjligt inom nya förtycksmekanismer och åtgärder som ska finansieras. Sk forskare inom genusvetenskap, kulturgeografi, pedagogik, sociologi och allt inom etnicitet erbjuder perspektiv på allt som DO, integrationspolitiska strävanden, kampanjer för utvalda grupper. Undantagen åldermännen Svante Nordin, Aje Carlbom, Jonathan Friedman och KO Arnstberg har få efterträdare.

Den sk kulturdebatt som fördes vårvintern 2012 visar tydligt hur mediavänstern dominerar kulturdebatten och småler överseende åt de som inte delas dess utgångspunkter. Jag lyssnade på diskussionerna på Teater Brunnsgatan 4 två gånger och blev klar over hur illa vänstern klarar av att ens uppfatta sin särställning som dominerande diskurs. Deras iver att vara förtryckta eller åtminstone företräda de förtryckta blir ju märklig om de samtidigt förtrycker andras åsikter och inte inser detta. Åsa Linderborgs hyckleri med sin privatekonomi och Maria Svelands våldsamma kollegor, konstvärldens och Södertörns högskolas inbjudan till statsterroristen Leila Khaled, Johan Jönssons klasshat applåderat på Dramaten och Sebastian Staksets mordhot, Sveriges Radios P3 inslag med uppmaning till mord osv. Allt detta hyllar kulturvänstern liksom den gjort med konstnären Anna Odells missbruk av sjukhusresurser (inbjuden Sommarvärd i P1, Konstfackslärarna betalade hennes böter, DN kulturchef Ingrid Elam hyllar) och hennes kollega Magnus Gustavssons nedsprejade tunnelbanevagn Territorial Pissing. Och Yonas Millares sabotage av Konstfacks egna skulpturer som ett project mot fascismen i Chile 1973, Makonde Lindes tårtgate och så vidare med offentliga medel, expertisens gillande och folkets tvivel.

BARNOMSORG OCH FEMINISM
Men det är värre än att konst och integration inte kan kritiseras och att folk blir förbannade på slöseri och idioti. Folkets egna barn tas om hand i barnomsorg av en aldrig tidigare skådad omfattning från mycket unga år. Runt 85 % av alla barn under tre år är i förskola. Det låter bra om dessa barn och förskolor vore optimala och besluten att sätta dem där var grundat i ansedd forskning. Så är dock icke fallet. Omfattningen av så små barn har världen aldrig skådat men Platon var klar över att de unga medborgarna skulle tidigt drillas av andra än föräldrar för att passa in i hans auktoritära statsutopi Staten, liksom Orwell var i 1984 och Huxleys Du sköna nya värld.

Vad vi vet om små barns utveckling stödjer inte att alla barn far bra av att föras samman i en förskola under så pass långa tider. Folkhälsoinstiutet gjorde en översikt 2009 på engelska av all befintlig forskning (och avförde den förskolepositive BE Anderssons undersökning 1991) och fann att kognitiva fördelar kunde beläggas men inte sociala och emotionella.

”The results from the literature review show that children who attend day care
centers perform at a higher cognitive level in comparison to home care children.
This suggests that young children benefit in the long term from center-based day care
arrangements. However, this review does not settle the debate of socio-emotional
development because, here, the literature is inconclusive.”

Små barns immunförsvar, de ständiga mötena med nya personer och större känslighet hos vissa barn bör leda till mer flexibla omsorgsarrangemang än att alla barn ska in på förskolan i ungefär samma omfattning. För vissa barn med sämre uppväxtvillkor blir förskolan ett bra komplement om den är av god kvalitet. Medelgod räcker inte. Barn mellan 1 och 2 år är förkylda ca 50 dagar/ år vilket är dubbelt så mycket som barn på 4 år. Öroninflammationer och mag-tarmbesvär är vanligare de första åren. Varsamhet borde iakttagas snarare än forcerad inlämning. Att barn mår bra av att träffa andra barn innebär inte att de ska träffa ett stort och ofta växlande antal barn och anställda 6-10 timmar varje dag. En fjärdedel av daghemsbarnen finns där mer än 40 timmar i veckan. I en undersökning 2003 svarade 44 % av föräldrarna att barn under 3 år mår bäst av att vara hemma, 21 % att förskola 3 tim/dag var nog och 11 % föredrog heltidsomsorg. Per Kågesons debattskrift Tid för barn? från 2006 har inte bemötts ordentligt av förskoleföreträdare men avvisats som konservativt och anti-feministiskt. Den fd Vpk:aren, numera socialdemokraten, föreslår inget vårdnadsbidrag men har goda förslag som tål bättre mottagande.

Den senare slutsatsen bygger på att förskolor ska vara till för att frigöra kvinnor från heltidsansvar för barn och att arbetskraftsbehov ska avgöra om barn ska tas om hand av andra är föräldrar. Men det finns pris att betala för att lämna bort barn och att bidra till BNP. Vi svenska föräldrar och andra medborgare måste kunna prata om alla dessa tre anledningar till barnomsorgsutbyggnad, dvs arbetskraftsbehov, kvinnofrigörelse och barnpsykologisk utveckling. Om det senare inte kan diskuteras för sig utan att debatten hamnar i de två första blir priset att ingen vill kännas vid ev problem som i synnerhet små barn kan uppleva vid barnomsorgsvistelser. Handen på hjärtat – kände du till Folkhälsoinstitutets undersökning 2009 som inte kunde ta ställning till om barnomsorg var bra eller dåligt ur socio-emotionellt perspektiv vid unga år ? Och tror du svenska kommuner och barnomsorgsföreträdare har tagit hänsyn till forskning när de byggde ut under 1990talskrisen och införde maxtaxan ? Nej de behövde inte göra det för det finns ingen sådan forskning om småbarns välbefinnande och socio-emotionella utveckling under denna expansiva fas 2000- 2012. Utbyggnaden skedde i blindo och den forskning som finns handlar om äldre barn, om kognition och om personal och institutioner, inget om små barns hälsa och utveckling.

Barnläkarna Hugo Lagercratz och Lars H Gustafsson, barnpsykiatrikern Magnus Kihlbom och barnpsykologen Ewa Rusz rekommenderar inte barnomsorg ovillkorligen till alla barn under 3 år utan att hänsyn bör tas till individuella behov, liksom andra psykologer. Den forskning som kallas anknytningsteori och som bygger på hur relationer mellan den närmaste omsorgsgivaren, oftast modern, och barnet, är klar över att relationer till nya omsorgsgivare måste få ta tid. Nyare hjärnforskning och psykoanalytisk teori har utvecklat vår kunskap om hur viktigt den första relationen är de tre första åren, se referenser sist i detta inlägg.

FEMINISMEN
Vid sidan av integrationen/etnicitet är feminismen det mest uppburna av de matriakala medieeliten av båda kön. De vill ha 50/50 utfall i alla sammanhang och kan inte nöja sig med mindre. I DN den 1 aug 2012 (var annars?) ondgör sig Malin Ullgren (vem annars?) över de låga kvinnolönerna, 15 % lägre än männens. Men den skillnaden förklaras av yrkesval, dvs kvinnor väljer lägre betalda yrken. 2008 gjorde Jämo en undersökning av vad som skilde könens lönegap åt och allt kunde beläggas till 99 %, dvs 1 % var oförklarat. Att Malin Ullgren fortsätter detta korståg är oförståeligt. Redan 1997 avfördes lönediskriminering pga kön som orsak till låga löner dessutom i en rapport. De närmaste åren kommer unga svenska kvinnor gå om män i karriären som de redan gjort i delar av USA, Norge och England och dessutom välja bort outbildare män. Män som de dubbelt ratade.

Det finns så mycket illa tänkt, skrivet och forskat om feminism, genus och kön i Sverige att man blir betryckt över vilka man som heterosexuell man kan tänkas åtrå. Susanna Hakelius-Popova gick 2005 igenom tio avhandlingar med genusvetenskapligt fokus och kom fram till att de redan hade klart för sig innan forskningen vad resultatet skulle bli. Jargong och ideologi dominerade. Bosse Rothstein försöker bidra men får mest skäll, inte diskussion, trots att han försöker förklara hur patriarkala strukturer (inte) kan förklara svenska föräldrars regression i konserverande könsroller. Eller kanske just därför. Feministerna lägger sällan ned denna tankemöda som Rothstein trots motstånd visar på här.

Biologi anses sedan särartsfeminismens nederlag under 1980talet till fördel för radikalfeminismen, numera statsfeminismen, leda till konserverande könsroller (kallas genus numera eller position enl post-strukturella feminister med queeranspråk). Men så lätt är det inte som dessa artiklar visar här och här. Biologi sätter ramar för vad man kan uppnå, även om Malmö Fria Kvinnouniversitet vill få kvinnor att urinera stående vid sin offentligt finansierade workshop Fittbyxor 2007 (kostnad 280 000 kr av stiftelsen Framtidens kultur, dvs löntagarfondspeengar, dvs avsatta lönemedel). Männen är inte annorlunda än kvinnor i sitt intresse för och som föremål för jämställdhet men deras bidrag blir ofta kallade hatiska.

AVSLUT

I likhet med Carl Hamiltons (S)-koden och KO Feldts Om socialdemokratins seger och kris från våren 2012 tror jag det finns vägar ut ur eländet jag skisserat ovan. De är båda vederhäftiga pragmatiker som tror att arbetarrörelsen rymmer tillräckligt med folk som kan ta sig igenom den nuvarande krisen. Hamilton nämner särskilt barnomsorgen och båda ekonomin naturligtvis, ekonomer som de är. Håkan Arvidsson, fd Marxist (liksom jag) och historiker, recenserar böckerna godvilligt men tror inte riktigt att de når ända ned till folkets fotknölar. Att som DN:s kulturchef Björn Wiman gå ut på årsdagen efter Utöya- massakern och kalla socialdemokratin för det mest anständiga politiska rörelse som skapats och citera Palme visar vilken 70talist slacker han är. Socialdemokratin har haft sin tid och den var minst av allt helt anständig, i synnerhet i sin sexualpolitik- och praktik.

Själv tror jag inte på vare sig vänstern (var medlem i Vpk 1978-1986 och V 1991- 2000) eller socialdemokratin (2001-2007) varav den senare visat sällsynt dåligt omdöme i alla skandaler sedan Kejne-Hajby affärerna på 1950-talet och fortsatt under 1970tal och 1990-2010 som jag skrivit om nedan. Men lite i Sverige kan ske utan S stöd, det måste erkännas även om det kommer ligga under 30 % vilket vore nyttigt. Alliansen kommer behöva bättre underlag 2014 för att klara sig mot SD i riksdagen. Alltså finns ett läge för S att börja sin vandring åter mot verkligheten och att de numera 40åriga redaktörerna släpper taget om den radikala retoriken och rättar in sig i ledet bakom Löfvén. Wiman och Ullgren kan lämnas dock liksom Linderborg, Sveland och Jonsson.

Det blir en kamp 2014 som inte kommer vinnas av den häftigaste ideologiska smällaren från de rödgröna eller från Alliansen, utan av de som kan tala om vad vi alla tänker men inte vågar prata om. Detta alltför långa blogginlägg är en start. Är ni med ?

Sjunne

* * *

Länkar till referenser om anknytningsteori och barn- och utvecklingspsykologi:

Direktlänkade rapporter och artiklar

Allmänna Barnhuset (2007) Att knyta an. Om små barns samspel och anknytning.

Asp (2007) Den svenska förskolan, en planerad och strukturerad verksamhet – stöds den av anknytningsteorin ? Magisteruppsats. Stockholms universitet ,Psykologiska institutionen

http://www2.psykologforbundet.se/www/sp/hemsida.nsf/objectsload/PT0611/$file/PT0611.pdf

Tre artiklar i Psykologtidningen 2008- 2009 av Tor Wennerberg,

Svenska videoklipp:

http://urplay.se/166756
http://urplay.se/167340
http://urplay.se/163516
http://urplay.se/169994

Webbsidor
http://www.allanschore.com
http://www.neuropsa.org.uk/society
http://www.nok.se/anknytning
http://varaktigrelation.se
http://www.changeprocess.org