Kategoriarkiv: Debatt

Sweden and the Swedes 1900-2010. Outline of book idea

I am currently planning to write a book on Swedish political history and lives in the welfare system. Here is ToC

Table of contents

”Sweden and the Swedes 1900-2010.
The ambition and failure to care for, control and develop bodies and souls”

Preface

1. Samples of welfare state lives and individuals 2011

Part 1 Hubris. 1900-1986.
Introduction

2. History of the welfare state 1900-1986. Myrdals. Statist individualism 19th century. Child rearing, modernity, control.
2.1. Birth of welfare state 1900, 1906, 1932, 1945, 1957
2.2. Critique. Early social democrats, liberals, conservatives. Lindbom, Moberg.
2.3. Olof Palme 1969. LO, wage earners funds. Law 1974. Repressed culture.
2.4. 1976. Centre-right govnt. Crises. Literary criticism (Fagerberg et al)
2.5. 1982-1986. Palme back. Downfall

Part 2 Modern, rational and correct individuals and policies.
Introduction

3. Education
3.1 Schooling
3.2. Higher education and research

4. Gender, families and sexuality

5. Security, clientelism and morals

6. Immigration and integration

7. Foreign policy.
7.1 Säpo, KGB

8. Business and economy

Part 3 Humility. 1986 – 2010
Introduction

9. Economy and politics 1986- 2010
10. Community and individualism.
11. Social media opposition and new liberalisms.
12. Still corrected, still modern, still life
.
Eplilogue

The last part 3 will be hard to picture but little has happend in the lives of citizens that really has given them more freedom. Security is the overall ambition yet. Trying to combine more freedom with individual responsibility is not seen yet.

Annonser

Debating school legislation in Delhi

 Aug 10, I was moderating a discussion on teacher accountability through the Right to Education Act in New Dehli, India. I had done this last year many times as associate director of the School Choice Campaign at Centre for Civil Society, New Delhi’s best and oldest liberal think tank.

It was good to see friends again and the discussions were familiar matter to me.  Sorry to note, the well reknowed educationist Vinod Raina could not attend the discussion. He was instrumental in shaping the RTE Act. I had already interviewed him last year for the Student First Magazine, but alas could not see him this  time.

From the minutes taken by the new young SCC team:

”Chaired by Jan Sjunnesson, former Associate Director, School Choice Campaign with Surendra Nath Dubey, President of All India Awardee Teachers Association and Shashank Shukla, Teach for India Fellow, Chairman at Gurukul Education Society and member of the National Advisory Council Working Group as panelists, the discussions explored the means through which the RTE Act addresses the issue of teacher accountability and looked at possible solutions. Jan outlined the major problems in relation with teacher accountability before introducing the panelists. He summarised the principal problems in India such as the absence of teachers and the shortage of educators that the government is facing while trying to implement RTE Act. In addition he mentioned that the RTE Act is vague on the issue of teacher accountability. He commented on the lack of a direct correlation between teacher salaries and student learning outcomes in India.”

Keep up the SCC spirit guys and gals  : )

Den som tar emot bidrag är icke fri- befria dem och oss

Förändra lagen om socialbidrag genom krav på flytt till arbeten, motprestation, inga nya bostäder automatiskt vid barnafödsel och ingen riksnorm för bidragets storlek.

Det ska vara skillnad mellan att ta emot bidrag och att arbeta. Socialtjänstlagen och praxis vid beslut om bidragsutbetalning leder dock till mindre skillnader och dyra system.  Det handlar om drygt 10 miljarder i ekonomiskt bistånd (socialbidrag) till en halv miljon bidragstagare varav 150 000  långvariga biståndsmottagare (bidragstagare).  Till detta kommer kostnader vid socialkontoren, utredningar vid andra myndigheter, mer ohälsa osv. och omätbart mänskligt lidande.

Andra ersättningssystem tas inte upp här, men som vi vet av sjukskrivningsdebatten innan valet 2010 finns det starka krafter som snabbt bildar opinion. Medierna driver gärna extremfall (“Filip”, “Annica”) som tippar hela diskussionen om majoriteten av de sjukskrivna/sk utförsäkrade och ev. arbetsoförmögna. Samma öde om inte  värre kommer drabba alliansregeringen om den tar upp några av mina förslag till 2014. Men det kan inte vänta.

Regelverket kring socialbidragen (eufemismerna “ekonomiskt bistånd, “försörjningsstöd” visar hur Socialstyrelsen och kommuner vill styra tankarna) vill stödja arbete, självständigt liv osv men leder ofta till motsatsen, belagt i otaliga utredningar sedan 1980talet. Helena Rivières skrift “Bidragskulturen – filosofien bakom socialbidraget” 1998 står sig tyvärr.

FLYTTA

Punkt ett: Bidragsmottagaren kan besluta var denne ska bo. Till exempel som vi ser i de invandrartäta förorterna (“ebo”- reformens resultat) men också i Norrland, särskilt om barn finns med i beslutet. Högst andel  biståndshushåll med barn 2010 var det i Sorsele med 21 procent. Omtanke om att barns uppväxt ska ske i samma ort i barn-och ungdom leder i de flesta fall till bidrag via socialtjänst eller arbetsmarknadsåtgärder. Men om socialsekreterarna i Norrland tror att alla dessa barn kommer lämna sin vackra hemby vid myndighetsålder tror de fel. Ett till synes dystert antal har vant sig och sett hur man kan leva ganska gott ändå. Generationer  hamnar i bidragskulturen. Inte dystert alltid.

Det kan inte och ska inte vara möjligt att individer ska bo var de vill och ta mot bidrag utifrån detta villkor. Men lagen ger inget tvingande utrymme att flytta, bara uppmaningar. Enligt en studie av fd jugoslaver som kom till Sverige 1990talet med samma yrkes- och utbildningsbakgrund hade bara 25 % av de som hamnade i Malmö arbete medan de som flyttat till Småland arbetade tom.  mer än svenskarna. Ingen flytt, inga pengar.

FIXA BOSTAD

Min andra punkt handlar om egen bostad för unga ensamma mödrar. Bor man hemma och blir gravid finns lite hinder i socialtjänstlagen för att den unga modern tar sitt ansvar och bor kvar i den numera något mer trångbodda bostaden. Barnets  “bästa” (som tolkas av socialsekreteren och modern) blir anledning till att skaffa ny egen bostad, minst 2 ROK som socialkontoret betalar. Fadern finns i bakgrunden eller ej, det vet vi inte och ska heller inte rapportera om via grannarna. Men sannolikheten är betydligt större att också han tar sitt ansvar och fixar eget hem om modern fortfarande bor hemma och inte kan flytta pga kostnaderna. Men med socialkontorets hjälp lever de hellre själva gratis utan att fadern gjort ett dugg. Skäms.

LOKAL NORM

Den tredje punkten handlar om riksnormen för socialbidrag. Fram till slutet av 1990talet kunde kommuner besluta om kostnadsnivå utifrån lokala priser.  Det ansågs orättvist och  riksdagen antog riksnorm (2011 ca 3700 kr) . Undantag nedåt får göras om det finns särskilda skäl, men uppåt går bra som i Stockholm stad. Vi kanske  helst vill vara som riksdagen, goda fina medborgare som hjälper de svaga och bevilja alla bidragstagare samma summa varje månad.  Men den goda viljan leder fel och bort från respekt och egen försörjning. Skillnaderna verkar kanske inte stora mellan en riksnorm och en lokal norm, ett par hundra i sydsverige och en tusenlapp i norr kanske,  men det finns bidragsmiljarder att spara om dessa bidragsmottagare inser att de kan klara sig utan bidrag och tar arbete/sysselsättning. Själva skillnaden ska man inte stirra sig blind på utan incitamentet till förändring, flytt, arbete/sysselsättning osv. Lokala beslut bäst.

MOTPRESTATION

Den fjärde punkten handlar om att införa krav på motprestation i form  av sysselsättning/kompetensutveckling  för bidragsmottagare över 25 år (varför ska dessa undantas?). Landskrona införde detta 2009 men fick kritik av Socialstyrelsen och en självutnämnd ilsk bloggosfär.

Anledningen till kritiken, vilken var korrekt enligt lagen, var att kommunen satte alla över 25 år i organiserad sysselsättning, något som ska prövas individuellt och vara ett undantag enligt kap 4 §4 i socialtjänstlagen.  Folkpartiet driver saken men inte högljutt, utom Helen Odenljung I Göteborg. I skriften “Folkpartiet gör skillnad i regeringen” (2009) talar man om sina krav och hur man agerat 2006-2010  där man inte haft minister/department, men detta krav om motprestation finns inte med trots att det finns med som uttalat folkpartikrav sedan 2000talet. Regeringens långtidsutredning LU2011 och bilaga 11 i synnerhet  kan bli  ett steg framåt med ett undantag: totalt fel i rapportens policyrekommendation “Ta bort möjligheten för kommunerna att villkora försörjningsstöd på motprestationer för biståndstagaren enligt 4 kap 4 § i SoL”.

Troligen finns motprestationskrav i praktiken ute i kommunerna men man talar tyst om det och den individuella prövningen görs rutinartat, dvs i strid med lagen. Bättre ändra lagen och tysta mediekritiken formellt. Ingen motprestation, inget bidrag.

BEFRIA

Att leva på bidrag innebär ett beroende av de som betalar bidragen, till sist oss skattebetalare. Beroendet leder till att man inte kan leva som man vill. Ytterligheter som att bevilja bidrag för elektricitet till personer som lider av folkskygghet och tvingas sitta inne vid datorn eller bidrag till internet och dator/lap top för skolbarn leder fel.

Har ett system byggts upp med rutinutbetalningar blir det svårt att dra in dessa bidrag men det måste blir svaret. Att konservera ett system pga vana leder ingenvart. Men det blir politiskt tufft igen att driva dessa punkter för löntagarpartierna i regeringen. Bidragstagarpartierna har fått en till medlem, SD, så nu står det fyra mot fyra.

Den nyvalda ordföranden för S-Kvinnor, Lena Sommestad, skrev ogenerat 2010:

“Parollen ‘det ska löna sig att arbeta’ har historiskt varit betydelsefull främst som ett argument för sänkta marginalskatter. Det ska löna sig att arbeta några timmar till. Under senare tid har denna paroll också blivit ett argument för att försämra de sociala försäkringarna. Utifrån föreställningen att det finns de som hellre väljer sociala ersättningar än arbete, ska valet att arbeta bli mer lönsamt. Det är uppenbart att denna paroll inte är tidlös, och än mindre tidlöst socialdemokratisk. Socialdemokraterna har alltid värderat lönearbetet högt, men synen på arbetet och dess plats i samhällsekonomin har under tidigare epoker varit både bredare och mer insiktsfull”.

Sommestad  kan räkna med att bidragstagarna inte kan sin socialdemokratiska historia heller. Gamle socialministern Gustaf Möller vrider sig i sin grav. Den som tar emot bidrag är icke fri. Befria dem och oss själva samtidigt

Redigerad version pa Newsmill

http://www.newsmill.se/artikel/2011/08/29/den-som-tar-emot-bidrag-r-icke-fri

Min diskussion om svensk liberalism, multikulturalism och tolerans

Mitt bidrag Extrema Sverige kan lära av normala invandrarkulturer  (Newsmill 12/08/2011) har resulterat i kommentarer som menar att jag gillar hedersmord, kvinnofortryck mm. Jag skrev ” Sveriges extrema position som världens mest sekulära och indivdualistiska land är inte oproblematisk. Ingen lever som vi. Det är invandrarna som besitter världens mest utbredda värderingar. De kanske kan lära oss något.”  Men det verkar som om bara ett fatal besitter denna vidsynthet.

Jag har tydligen retat upp flera SD sympatisorer o dylika som inte gillar att man tar sig ton mot nationalliberalismens stela toleranstvang.  Andra kommentarer gillar vinkeln om att Sverige har en extremposition enligt World Values Survey (som jag tjatat om i flera blogposter nu men kolla sidan ser bl a hur langt Norge ar fran Sverige t ex) och jag tror mig ha vunnit nagra lasare, Jerlerup bl a.  Kul om partiforetradare kan ta upp detta perspektiv. En kortversion av texten publicerades 2008 i kristna dagstidningen Dagen men renderade inga debatter da. Men kanske tiden finns for en tolerans gentemot konservativa grupper idag, dit jag inte raknar mig men vill forsvara deras ratt att forbli konservativa.

 

 

Skolan, queer- och homosexualiteten

Jag skrev en artikel om skolans, eleverna, lararnas, och lärarutbildningens brist pa kunskap om  HBTQ sexualitet i Pedagogiska Magasinet 2003, Queer ar straight. Idag undrar jag om detta verkligen håller. Ska alla i skolan veta om allas sexuella preferenser? Zarembas artikel i DN  2007 visade upp ett vansinne som jag idag undrar om min artikel kan ha bidragit till. Newsmill publicerade nyligen en liknande artikel av en ung lärare som kommit ut. Han verkar  glad och jag vill inte ta detta ifrån honom. Samtidigt vet jag att dessa upplevelser och ställningstaganden kan utnyttjas i maktsyften som man gjorde i Zarembas fall. Märkligt att sex kan bli vad som helst –  karriär, makt, offerposition.

Att tvingas till liberalism

MULTIKULTURALISMENS TILLBAKAGÅNG
Vi kan idag se en offensiv i väst för att hårdare införa liberala värderingar och livsmönster. Väst vill tydligare hävda öppenhet, tolerans och individualism. Problemet är att denna öppenhet och tolerans inte tillåter avvikelser och åsikter som öppet ifrågasätter liberalismen. Frågan om den tolerante ska tolerera den intolerante handlar om hur välfärdsstatens sekulära universalism ska hantera etniskt kollektiva och/ eller religiöst traditionella värderingar som står i strid med liberal individualism. Detta bör göras utan att toleransens metoder slår över i en intolerant repression som kan uppfattas som majoritetskulturens ”kulturella dominans”. Vi måste finna en ny moralisk diplomati som inte väjer för det svåra:

”Först när vi hittat eller konstruerat en gemensam normativ grund kan vi också på allvar börja kritisera varandra. Och det kan man säga är förutsättningen för moralisk diplomati. Men det är på sätt och vis en speciell diplomati, eftersom vad den strävar efter är möjligheten till oenighet och genuin konflikt. Vi vill med hela vårt känsloliv kunna kritisera andra kulturers moral, åtminstone i särskilt allvarliga fall, samtidigt som vi förstår att vi inte kan rättfärdiga sådan kritik om vi inte hittar eller skapar en gemensam normativ grund ” (Om det politiskt korrekta, Egonsson, s. 221).

FOSTRA GODA DYGDER GEMENSAMT
Som skolledare i Tensta 2004- 2005 blev jag både bespottad och fick mat kastad på mig. Enligt resonemanget ovan skulle detta bero på den svenska skolans ovilja att uppfostra elever utifrån en neutral sk liberal uppfostran,  och frånvaron av resurser att göra det hos de föräldrar som inte orkat hävda sin egen uppfostran, i dessa fall utifrån somalisk och turkisk betydligt tuffare moral. Främst är naturligtvis elevernas uppförande ett ansvar för dem själva – något som varken skola eller familj kan rå för.

Att fostra odågor som dessa kräver att respekt för andra inövas tidigt, ofta och med fast hand. Respekt, tolerans, omdöme etc är individuella dygder som även ett liberalt samhälle måste skapa hos sina medborgare. En öppen välfungerande liberal stat beror enligt såväl liberalismens lärofader JS Mill som svensken J. A. Gripenstedt på att medborgerliga dygder finns och utvecklas hos befolkningen. Individer befinner sig alltid i ett socialt sammanhang och utifrån dem kan fri- och rättigheter fostras och blomstra. Vår integrationsminister Sabuni tillstår detta till skillnad från tygellösa tonåringar och tyvärr deras föräldrar i sitt tal om att alla måste bli universella sekulära liberaler (se nedan) . Men hon vill inte respektera den privata sfären för familjeangelägenheter utan vill till priset av ett tvång till frihet göra alla utlandsfödda till supportrar för en unik postmodern individualism som bara finns i extremlandet Sverige (se World Values Survey) . Inte konstigt att svenska muslimer uppmanas rösta på kristdemokraterna.

.Obligatoriska gynundersökningar av alla högstadieflickor och förbud mot slöja för 15 års ålder är förslag från vår integrationsminister Nyamko Sabuni.

Den ”Dialog om förstärkt gemensam värdegrund”  (Regeringkansliet 2009) som hon initierade syftar också till att finna en väg till de i hennes termer ”intoleranta fundamentalisterna” men hon verkar ha lösningen klar utan särskilt mycket dialog med de hon vill samtala:
”Kamp mot intolerans. Min vision är ett tolerant och humant samhälle. Ett samhälle präglat av mångfald och respekt för olikheter. Där människor möts med respekt för sin särart, inte med misstroende och fientlighet. För att detta ska uppnås är det viktigt med en gemensam förståelse för värdegrunden. Om vi värnar mångfalden som ett av de värden vi har att försvara så blir det oundvikligt att vi också måste föra samtal om den gemensamma värdegrunden. Mångfald är bra, men all mångfald är inte bra och det måste sägas.
Det handlar inte om en civilisationernas eller religionernas kamp. Det handlar om en gemensam kamp mot fundamentalism och intolerans, för demokrati och mänskliga rättigheter. För en gemensam värdegrund, för vår gemensamma framtid”.