Kategoriarkiv: Debatt

Politisk önskelista

bok 24 jan

Minska invandringen till dansk nivå
Inför en författningsdomstol
Tidigare betyg i skolan inklusive ordningsbetyg
Mer befogenheter för lärare att hålla ordning i skolan
Gå med i NATO
Sänk skatten
Minska offentlig sektor
Avskaffa anställningsskyddslagar
Avskaffa stridsrätt för tredje part i fackliga konflikter
Mer profilerade yrkesprogram i gymnasieskolan
Bättre villkor för studenter i naturvetenskap och teknik
Arbetskraftsinvandring för kvalificerade arbetssökande
Minska islamiseringen
Minska kränkhetslagstiftningen
Lägg ned lärarhögskolorna
Inför privata universitet och lärarhögskolor
Visa alla skatter och avgifter på lönebesked
Rusta upp försvaret
Minska rätten till socialbidrag
Krav på socialbidragsmottagare
Platt skatt
Avreglera bostadsmarknaden
Utöka säkerhetspolisens befogenhet
Skydda tryck – och yttrandefriheten
Inför en litteraturkanon i skolan
Minska statsfeminismens makt
Lägg ned Sveriges Radio och TV
Avskaffa presstödet
Halvera antalet riksdagsledamöter
Inför 7 administrativa regioner
Krav på god talad och skriven svenska i alla offentliga uppdrag, särskilt vård, äldrevård och skola
Inför bidrag till hemmaföräldrar
Visa hela avgiften för förskola
Inför rätt till hemundervisning
Lägg ned Arbetsförmedlingen
Lägg ned opinionsbildande myndigheter
Övervaka våldsvänstern och islamister
Utökad rätt till signalspaning för polis och Säpo
Avskaffa religiösa skolor och förskolor
Inför samhälls- och värnplikt
Skärpta straff
Avskaffa sexköpslagen
Avkorporativisera arbetar- och landsbygdsrörelserna
Lägre företagsbeskattning
Färre regler för driva företag
Postumt Nobelpris till Astrid Lindgren

Se vidare

https://sjunne.com/2012/08/01/sverige-varldens-mesigaste-land-men-snart-inte-mer/

Se Lars Hedegaards politiska program

http://www.d-intl.com/2014/10/16/lars-hedegaard-staller-upp-i-folketinget/

Annonser

Mycket pengar, lite stöd och oförankrade idéer inom C

Mycket klöver till partier ger inte automatiskt stort väljarstöd. Frågan är om partiprogramförslaget spetsiga idéer kan lösa Centerkrisen. Varför partiet inte lade några av sina 1 800 000 000 kronor på vettiga väljarundersökningar och fokusgrupper som kunde ta fram väl förankrade idéer är mig en gåta.

Att starta tankesmedjan Fores var nog bra investering men verkar som att inte heller den haft tillräcklig markkontakt med den ursprungliga landsbygdsrörelsen och vanliga centerväljare. Troligen överskattade ledningen i C att förnyelsen kunde ske utan partiets stöd. M

Islam, väst och liberalismen

Omslag-Islam-och-liberalismenEn kort recension av en kort skrift som presenterades på Timbro i veckan

Islam och liberalismen av Carl Rudbeck
(Timbro. Stockholm 2013)

Den liberala tankesmedjan Timbro har givit den liberale kulturskribenten Carl Rudbeck i uppdrag att kort beskriva islams relation till liberalism och demokrati i västvärlden. Rudbeck är särskilt lämpad som kunnig i arabiska och med en vass penna, bl. a som redaktör för den nu nedlagda kultursajten Smedjan.com.

Den tunna 70 sidiga skriftens mål är att introducera svenska läsare i en internationell debatt som förts sedan invandringen av muslimer till väst skett i stor skala sedan 1945. Rubrikerna Reformeringen av islam, Globaliserad islam, Lögner och fiktioner om islam, Verkliga problem, Fundamentalism och Tama imamer (utbildade av svenska staten) är några av de teman som snabbt skissas, lärt och översiktligt.

I den debatt om reformeringen av islam och huruvida den ens är möjlig verkar Rudbeck ställa sig mellan vad han uppfattar som två ytterligheter. Dels de imamer och islamologer i väst som inte ser några större problem, dels de kritiker som ser islam som själva grundproblemet. Tariq Ramadan hör till den första skaran medan Robert Spencer den andra. Rudbeck nämner dock bara Ramadan, vilket är en stor brist eftersom Spencers islamkritik är betydande. Ramadans tvekan att fördöma Koranens stening liksom hans godkännande av våld mot civila israeler noteras men inte tillräckligt.

Att Rudbeck inte starkare tar ställning för yttrandefrihet och demokrati vad gäller islams ställning i västvärlden är huvudintrycket av skriften som försöker balansera mellan de två lägren, men han smyger in stark och klar kritik i alla faktauppgifter om vad hårdföra islamtolkningar ställt till med i form av självförvållad segregation, våld, offerstatus, sharia rättskipning, problem i skolor och samhällsservice osv.

Det finns två sätt att läsa denna korta skrift; en ytlig som uppfattar Rudbeck som en försiktig och balanserad tolkare av dagens heta debatt om islam och demokratiska värden, en djupare som ser att alla fakta han drar fram tyder på att reformationen av islam är en betydligt svårare fråga än att försöka finna en medelväg mellan islamvänner och islamkritiker. I detta påminner Rudbeck tyvärr om de svenska s.k. ”tredje ståndpunktare” som under kalla kriget vägrade ta avstånd från Sovjets våldregim med hänvisning till USA:s övermakt. Dessa supermakter var lika goda kålsupare ansåg det svenska etablissemanget
Rudbeck skriver att ”Det finns också stora och goda möjligheter att muslimen inte längre är ’den andre’ utan vem som helst, du och jag. För det krävs att man skiljer mellan islam och muslimer, bara för att en handling begås av en muslim så behöver det inte bero på hans muslimska tro”.

I kontrast till detta överslätande läste den muslimske terroristen Taimour Abdulawahab upp sin motivering som han sände till Säpo innan han sprängde sig själv i sitt misslyckade terrorattentat 11 dec 2010:
”Tack vare Lars Vilks och hans målningar av profeten Muhammed, fred vare över honom, och era soldater i Afghanistan och er tystnad på allt detta så ska era barn, döttrar, bröder och systrar dö lika som våra bröder och systrar och barn dö. Nu har islamiska staten uppfyllt vad de har lovat er. Vi finns nu här i Europa och i Sverige, vi är en verklighet”.

Men Rudbeck skriver strax därefter. ”Att integrationen av en så stor grupp med en ny religion, som ju länge sågs som kristendomens fiende /…/ skulle gå helt utan problem är en tanke så naiv och befängd att det är märkligt att den alls har kunnat uppstå”.

Skriften är en bra introduktion som bör läsas av alla samhällsintresserade men den bör kompletteras med svenska utgåvor av Bruce Bawer, Robert Spencer och Geert Wilders böcker för att fördjupa diskussionen och tydliggöra alternativen. Rudbeck hyser förhoppningar om dialog dock med viss reservation. ”Muslimerna måste argumentera för sin sak – helgdagar, matvanor, umgängesvanor – och de måste finna sig i att andra argumenterar emot. Ansvaret vilar också på dem. Framtiden är inte skriver utan vi får skriva den själva och då helst tillsammans”.

Vid skriftens presentation på Timbro var Pernilla Ouis, docent vid Malmö högskola och fd muslim, den enda som verkade kunna debattera islam och väst med klarsyn (lyssna själv här). Läs Rudbecks skrift själv, en bra början som måste fortsätta.

Rektor som informationsstrateg

Publicerad i Skolledaren nr 2/2013

Att skydda sin lärarkår och personalstab från att översvämmas av oväsentlig information tillhör skolledningens kärnuppgifter idag. Dagligen svämmar e-postens inboxlåda över, bara överträffad av den fortfarande pappersburna högen inkommande post till rektorsexpeditionen.
Myndigheter, läromedelsföretag, fortbildningskonsulter, projekt av alla möjliga och omöjliga slag, kommunala nämnder och förvaltningar, ideella organisationer, koncernledningar, föräldrar i grupp och enskilt, elever i grupp och enskilt, kollegor och anställda – alla pockar på uppmärksamheten från dig och att du ska föra just deras budskap vidare till din personalkår. Men det ska du inte alls göra utan goda skäl.

SKYDDDA PERSONALEN
Den viktigaste uppgiften, förutom myndighetsuppdraget, för en rektor idag är att skydda sina lärare från alla slags propåer så att de kan få tid att undervisa och vara med eleverna. Inget annat är viktigare. Om alla som ville in i skolan skulle få tillgång till tid och plats skulle vi ha 32 veckors temaveckor om sex, trafik, hållbar utveckling, relationer och vad helst som kan vara behjärtansvärt men icke åligger skolväsendet i första hand. Från och med LGr 69 och SIA utredningen 1974 har den svenska skolan inlemmats i ett vida större uppdrag än enbart att förmedla kunskap och färdigheter. Skolöverstyrelsen inbjöd då folkrörelser, näringsliv (nåväl), föreningar och intressegrupper att bidra till skolans uppdrag att fostra harmoniska samhällsmedborgare med resultatet att kärnuppdraget försvann ungefär 1980. Den borgerliga regeringen hade inga invändningar utan fortsatte den korporativa synen på skolan som en Mädchen für alles. Det entreprenöriella lärandet är ett senare liknande sidouppdrag från alliansregeringen utan större relevans om eleverna inte kan läsa, räkna och skriva och hålla sams – alla dessa förmågor som sjunkit i decennier utan större uppmärksamhet.

FEM PROCENT VETT
Av den dagliga skörden information per e-post och brev torde omkring 60 % direkt kunna läggas i papperskorgen. 30 % är visserligen relevant men om du bara besvarar att du tagit del av informationen så är den delen överstökad. Återstår 10 %. Hälften är angeläget men kan vänta. Dock måste du ta tag i detta själv och dra in berörda (lärare, personal, elever, föräldrar osv.). Återstår 5 % vettiga budskap som du kan ta med till veckans personalmöte/ lärarkollegium om det finns tid. Dessa 5 % bör vara så viktiga att något blir lidande om dessa propåer inte hörsammas.

TJAT GÅR HEM
Vad som inte ska vänta är elevvårdsärenden och särskilt de med relevans för lagar om kränkande behandling och diskriminering. Mobbning i dagligt tal. Dessa meddelanden ska alltid besvaras, helst per mail så att det finns en dokumenterad återkoppling. Du ska minst en gång per månad påminna dina lärare med mentorsuppdrag/klassföreståndaransvar att de alltid ska besvara mail om det finns information om mobbning. Även uppenbart omöjliga föräldrar, och en del elever, skickar mail som ska besvaras, hur galet de än kan ha uppfattat situationen. Rådgör med din IT ansvarige hur mailboxens utskickslåda kan inrymma fler megabytes så att alla lärare kan spara sina skickade mail i 10 år helst.

Elevvårdens informationsstrategi har en särskild metod för att klara av alla blanketter och rutiner som innebär att de elever som uppenbart inte sköter sig, och en del föräldrar, kallas till möten regelbundet med allt kortare intervall. Metoden går ut på att istället för att skälla på elever som skolkat, stulit, bråkat, haft sönder skolans egendom osv. så tjatas de till bot och bättring. I andra, ofta sydligare länder, så slås sådana elever sönder och samman men vi i Norden vet bättre. Med neutral ton klarar vi skolledare och elevvårdsansvariga av att förmedla budskapet om vad elever måste klara av för att sköta sig, få betyg och bli respekterade, annars blir det mer information och dokumentation. Inte hotfullt, bara mer papper och prat. Det fungerar ungefär på samma vis som när lärarna får för mycket information. De värjer sig och rättar in sig.

TVÄRTOM
Din uppgift som skolledare är att göra tvärtom mot dina hyggliga lärare. Beskydda deras ögon och öron från oväsentlig information. Med strulpellar och pjoskföräldrar gör du det motsatta. Belamra dem tills de storknar.

Dina lärare ska inte rätta in sig i allsköns uppdrag från det omgivande samhället, om så de kommer från Skolverket eller Skolinspektionen. Allt har sin tid och du är satt att förvalta den dyrbara tid som oftast inledas i 40 minuterspass i skilda ämnen och grupper. Dessa lektioner kräver att dina lärare och därmed elever får koncentrera sig åtminstone en stund.

Tvehågsen dramatik på Dramaten

/
Greider till vänster, Segerfeldt till höger.

Den 26 november 2012 gick ett märkligt skådespel av stapeln på Kungliga Dramatiska Teatern, De misslyckade konsumenternas afton. . Till formen var föreställningen ”Spelet om världens framtid” en framgång men innehållet var tveksamt. Miljöförstöring, eurokris och kapitalism var de givna fienderna men även de konsumenter i väst som inte finner mening i att konsumera mer. Allt inramat av sedvanlig kulturradikal dramatik från Dramatenchefen Marie-Louise Ekmans introduktion till Göran Greiders flaxande hår och hundar (ja han verkar ha mer tilltro till dem än oss och liknar alltmer en jycke).

Men det finns få skäl till att vara så misströstande om världens utveckling som dessa vänsterradikaler ville framhålla. De var i majoritet i publiken av applåder att döma och dominerade antal personer som talade och agerade på scen. I vissa fall var dominansen oerhörd till vänsterns fördel som när den programledare/domare som Stefan Jonsson representerade stod för frågor och domar. Jonsson är nog det mest politiskt korrekta den svenska akademiska kulturvänster kan uppbringa.

Varför var skåespelet felslaget från början ? Ja de olika områden som rördes samman har inte med varann att göra och befinner sig i skilda stadier av utveckling, ibland accelererad av politiska beslut, ibland inte. Den miljöförstöring som vi känner av som global uppvärmning har nog fog för sig men Dramatens perspektiv verkade ha stått still sedan Romklubbens misslyckade framtidsförutsägelser 1972. Tom Friedmans Hot, flat och Crowded 2008 har inte nått till kulturvänstern som gärna vill dramatisera klimatförändringarna utan att ta hänsyn till de tekniska och ekonomiska framsteg som gjorts sedan 1970talet. Undergångsstämning är mer dramatiskt.

Vad gäller ekonomin så har 100tals miljoner i de fattiga länderna mycket bättre idag än för 40 år sedan. I Asien, Afrika och Latinamerika minskar antalet fattiga snabbt och levnadslängden ökar pga ökad handel och fungerande marknadsekonomi. I Globaliseringsrådets första rapport 2007 berättar Johan Norberg om dessa fantastiska framgångar som gått vänstern förbi. Att tala om dessa växande massor bättre förhållanden har tvingat en gammal vänsterman och världförbättrare som Lasse Berg att tänka om. Men av detta syntes inte ett spår på scenen där den ena världspessimistiska förutsägelsen avlöste den andra. Den ende som tog upp att fler är rikare och friare idag än någonsin tidigare var Fredrik Segerfeldt men mot den dystra hopen stod hans sig slätt. Ingen vill lyssna på tal om ytliga framgångar när man kan vara djup pessimist. Att ett jobb på HM i Bangladesh inte är det sämsta alternativet är fortfarande svårt att förstå för de som pekar finger och vill tvinga fattiga arbetare till arbetslöshet.

Konsumenterna i fattigare länder har dragit stor nytta av att kunna få kylskåp, rinnande vatten och toaletter vilket vänstern såg som futtigt där de proklamerade på Dramaten. Konsumism ! Att tro att konsumion av varor skulle vara livets mening såg som yttersta tecken på ytlig kapitalism. Men vem vill få medborgare att tro det ? Och för fattiga, och en del andra konsumenter, kan vissa varor och tjänster vara avgörande, särskilt för de mest utsatta som inte har bostad och existensminimum ordnat. Vänstergnället ter sig överdrivet också som livsfilosofi. Att en konsument måste vilja något annat, något högre och gärna kulturellt skapande, sades av elitvänstern på Dramaten som såg sig själva som uttolkare av livets mening. Jag tror få konsumenter är så inbilskt korkade att de ser konsumtion som livets mening, men vänstern verkar tro det.

Eurokrisen till sist. Vänstern tror dels att dess tanklösa expansion av offentlig sektor i Sydeuropa har med krisen att göra, dels att keynesianska metoder fortfarande duger. Filmen Europe’s Debt, America’s crisis? och boken Eurokrasch är betydligt mer relevant än vad Dramatens protesterande (skattefinansierade) kulturarbetare visade upp.

Sammantaget blev kvällen nog ett positivt bidrag till kulturdebatten av flera skäl dock. Dels hade Dramaten fattat sedan skandalen i våras då kulturkoftorna klappade när poeten Johan Jöhnsson deklamerade att han vill sprida herpes på toaletthanddukar hemma hos villaägare i Äppelviken, dels framgick vänsterns villrådighet tydligt eftersom man var minst tre decennier efter i utvecklingen. Men framförallt var formen, att blanda skribenter och skådespelare, domstol och debattprogram (där en kortlek fick vara slumpgenerator), radiosändning av Filosofiska Rummet i P1 (där tre konsumtionsskeptiker mot en konsumtionsvän diskuterade). Om denna form ges ett lika fantasifullt och samtidsrelevant innehåll har Dramaten hittat en ny nisch. Annars förbli dessa kulturvänsterns pessimistiska debatt- och dramatik stycken onödiga, överflödiga och passé för jordens alla fattiga som blivit mindre fattiga.
“Looking back over the past decade the long-run trend towards progress in human development has continued. On average, people born in a developing country today can anticipate being wealthier, healthier and better educated than their parents’ generation. They are also more likely to live in
a multiparty democracy and less likely to be affected by conflict.”
Från FNs UNDP rapport 2006 (som de smyger undan bakom ett storslaget pessimistiskt perspektiv, s. 7)

Erik Almqvist och Cecilia Wikström – en jämförelse

Erik Almqvist

Position
Ekon pol talesman för SD, riksdagsman i parti utanför regeringsallians och inte i den organiserade rödgröna oppositionen

Uttalande
Kallade kvinna ”hora” och ”blatte-lover” vid bråk som kvinnan ingrep i

Tillstånd
Berusad och trött

Tid
Sen natt, tidig morgon för 2 år sedan

Plats
McDonalds, Kungsgatan, Stockholm

Media
Smygfilmad. Bevis läckt till Expressen.

Orsak
Attackerad av redlös man som försökt ta Eriks mobil

Bevis
Expressen

Reaktion
Drev med krav på avgång, vilket skedde dagen efter publicering.

Cecilia Wikström

Position
EU parlamentariker, ingår i regeringsalliansen

Uttalande
Kallade politiker från Malta för ”dinosaurie” pga hans värderingar inför hans utfrågning i EU parlamentet. Hans ev utnämning kallas ”stor fet präktig råskandal”

Tillstånd
Nykter. Kan tala på inandning

Tid
Nov 2012. Kontorstid

Plats
TV studio med utfrågare vald av Cecilia W

Media
Cecilia Ws YouTube kanal, visad av SVT.

Orsak
EU Kommissionen har kallat maltesen Tonio Borg för att ersätta Maltas representant

Bevis
SVT

Reaktion
Respekterad och hyllad av 100tals lyssnare enligt hennes egen YouTube kanal

Sverigedemokraternas socialkonservatism utesluter den goda mångkulturalismen och missar väljarstöd

Videoklipp från den indiska förskolan Nishkam i norra England

Att kritisera svensk invandringspolitik utifrån SDs principer är att blunda för de fördelar socialkonservativa invandrare från Mellanöstern och Asien men även Sydamerika och Afrika för med sig till Sverige. De kommer hit med familjetraditioner som innebär att yngre hedrar äldre, att man respekterar auktoriteter och ibland i kampen för överlevnad finns viktigare saker utifrån goda grunder att bry sig om än att respektera lag, regler, byråkrati och osunda märkliga svenska vanor. Sin familj, sin heder, sin tro, sina värderingar från hemlandet.

SD inser inte att just de värden som partiet vill bevara i sin kamp mot brottslighet och bidragsfusk, asylbedrägerier och brist på civilkurage, försvaras oftare av sk traditionella invandrargrupper än moderna svenskar. Sverige är ett extremt land i sin övertro på förnuft och planering, individualism och modernitet. Svenskarna är visserligen i majoritet här men de värden landet står för är i stark minoritet i världen. Mitt inlägg 2011 om hur Sverige kan lära av dessa normala invandrarkulturer förklarar min hållning.

Att låta tonåringar ha sex obehindrat är visserligen lagstadgat i Sverige men det betyder inte att det alltid är önskvärt. Svenska familjetraditioner som hellre lämnar unga åt sig själva kan vara nog så känslokalla som de hederkulturer som svensk rättapparat, skola, socialförvaltningar och media ondgör sig över. Att tro att den svenska tillåtande hållningen alltid är bäst leder fel. Familjesammanhållning och tilltro till äldres råd är inte alltid fel, vad än skolsyster, ungdomsmottagning, lärare och kompisars föräldrar säger.

Det finns en god sida av mångkulturalismen som försvinner i allt elände. Den indiska förskolan Nishkam i England visar sig trygg för barnen och fler engelska förskolor och familjer skulle vinna på att ta efter deras metoder och exempel. I videoklippet ovan berättar indiskfödda förskoleforskaren Amita Gupta om varför barn i Asien växer upp i trygga familjemiljöer. Samma goda familjer finns nordvästra Stockholm, Rosengård och runt om i andra sk utanförskapsområden. Att bekräfta deras goda traditioner är en bra sida av mångkulturalismen, som statsvetaren Andreas Johansson Heinö idogt försöker berätta om i sina böcker och på sin blogg.

Sverigedemokraterna har inte kraft nog att reda ut dessa frågor och stå upp för sin socialkonservatism utan spelar ut ett främlingsfientligt kort som stöter bort de utlandsfödda väljare som sympatiserar med traditionella värden. Skulle partiet inse detta och komma bort från att sammankopplas med rasism, vilket media, de 7 övriga riksdagspartierna och offentlig sektor gör oupphörligen, skulle partiet växa snabbt och reducera Kristdemokraterna.

Nuvarande SD inser dock inte sina möjligheter utan faller själva i farstun för de infama islamkritikerna i och runt partiet som bara ser problem med religionen islam och inte de kulturtraditioner som stödjer ett gott familjeliv utan teknisk rationell välfärdsstat och självgod modernitet. Majoriteten av svenska muslimer är moderata och skulle liksom många andra kristna invandrare stödja ett svenskt socialkonservativt/liberalkonservativt parti av amerikanskt republikanskt snitt.