Kategoriarkiv: Debatt

Konflikten DN (inte) ser

I DN idag går ledaren igenom de två blocken, Alliansen och de rödgröna partierna. Siffror redovisas, 42 – 47. SDs siffra (9,2%) nämns inte.
Sedan diskuteras avsaknaden av konfliktytor mellan Alliansen och de rödgröna partierna. Trist konstaterar ledaren svensk partipolitisk debatt. SD nämns inte.

Till sist skriver man ”I brist på dramatiskt innehåll ger i varje fall mediernas opinionsmätningar lite spänning i den politiska tillvaron.” Inte riktigt fullt tänkt hela vägen. Den stora konflikt som finns mellan de 7 övriga partierna och SD är den konflikt väljarna ser men medier förtiger.
Det som skapar växande missnöjespartier är när etablissemangets skilda trupper håller samman. SAF-LO, SAP-Bondeförbundet/Folkpartiet, och nuvarande stiltje inom KD-M-FP-C-S-V-MP, och uppstickaren SD som tigs ihjäl men fördubblat sin medlemskår 2012 och har rekordsiffror.

Att skriva en ledare om avsaknaden av alternativ och konflikter i svensk politik 2013 och inte notera den stora konflikten runt SD är svagtänkt. Tyvärr.

Maria Svelands nya bok, DNs slappa profeminism och okritisk textreklam

guxafmywlqwejmk2ehop

Idag publicerar DN sitt andra hyllningsrep och förhandspuff på Maria Svelands bok Hatet.

Tidigare i veckan intervjuades hon och i DN Söndag nu är det dags igen. Hon säger:

”–Det antifeministiska motståndet vi ser är så stort och utbrett attdet har en stor påverkan på medierna och det offentliga samtalet.”

Linus Fremin, DN journalisten idag i söndagsbilagan, ställer ingen följdfråga hur det kan komma sig att två män kan skapa ett så stort motstånd: Per Ström (som nu givit upp efter ha blivit, ja förföljd och kränkt kallas det nog i hans fall) och Pelle Billing.

Ingenstans i någon av dessa texter om Maria Svelands bok diskuteras de sakfrågor Ström, Billing m fl fört fram. Jag har själv läsa dem båda och träffat Per Ström. I deras texter finns gott om saklig kritik av svensk jämställdhet, forskning och ideologi.

Som 2 yngre upplagar av Bosse Rothstein ungefär och lika arga. Gemensamt för dessa manliga skribenter är att de mött en mur av hat, etablissemang, nedrigheter i mängder från ett matriarkat som kännt sig hotat. Att dessa tre individer skulle utgöra ett stort och utbrett motstånd mot feminism vore en lycka men än så länge har en givit upp, en stängt sin blogg och en skrivit en raljant men också genusvetenskapligt underbyggd anhållan om förtidspension pga fel kön.

DNs pro feministiska hållning förnekar sig inte men jag vill som prenumerant någon gång se en saklig diskussion i denna fråga snarare än att matas med försäljningspuffar och textreklam inför ett boksläpp

Utvisning av illegala utlänningar

Polisens projekt Reva som vill öka takten i uppspårning av illegala utlänningar i landet har väckt ont blod bland politiker och i pressen. Sverigedemokraterna i Stockholms stad är vad jag vet nu i slutet av februari 2013 de enda politiker som försvarar polisen och Mats Skogekär vid Sydsvenska Dagbladet den ende sansade ledarskribenten. Annars är enigheten stor från höger till vänster om att polisen är för hård, lagen ska inte följas och urval pga ett sk ”osvenskt” utseende är rasism. Vi lär se en ny lika ointressant debatt i stil med 2012 års Tintin och Lilla Hjärtat. Kanske vinden vänder och polisen kan arbeta i fred men mer troligt är att de får retirera efter skäll från press och politiker. Migrationsminister Tobias Billström lär inte få en chans till att försvara den svenska lagstiftningen och riksdagsbeslut, vare sig angående detta eller om invandringsvolymer och anhörigförsörjning.

DN hävdar i sin ledare idag att polisen bör ändra fokus från att jaga avvisade illegala utlänningar (dvs inte invandrare, asysökande, flyktingar) till att bekämpa brott. Gott så. Dock medger ledarskribenten att vi har mellan 10 000 och 50 000 personer som vistas i landet illegalt, antingen som resultat av avvisade asyl- eller flyktingskäl eller som tagit sig in i laget illegalt. Låt säga att de är 25 000. Vad lever de av ? Om inte alla kan bo hos och leva gratis på hjälpsamma vänner, släktingar och godhjärtade medmänniskor av alla de slag återstår de sedvanliga trista försörjningsmetoderna; kriminalitet, tiggeri, prostitution, svartarbete.

Hur många av illegala utlänningar som finns i vardera kategori vet ingen, men klart är att vi skulle få färre brott om andelen kunde sjunka i den första kategorien, de kriminella. Därför leder DNs resonemang fel när man hävdar att brott visserligen ska beivras och om man då upptäcker illegala utlänningar så ska de ut. DN skriver:
”Om polisen fokuserar på att klara upp brott kommer man i det arbetet även att kunna identifiera personer som är i landet utan tillstånd”.

Men logiken går också åt andra hållet: från att upptäcka dessa illegala utlänningar och utvisa dem till färre brottslingar i landet, förutsatt att det finns tillräckligt stort antal kriminella bland de 25 000, vilket ingen vet än. DN fortsätter, inte oväntat marknadskritiskt, om ”skrupelfria arbetsgivare” som utnyttjar de gömda för att ge dem svartarbete. Detta är ett mindre problem, förutsatt att dessa svartarbetande inte begår brott, sant, men det förtar inte att polisen måste kunna spåra upp de kategorier som inte har någon försörjning alls och då kan antas försörja sig illegalt på brott, förutom att vistas i Sverige illegalt. DN nämner inte kriminalitet alls som försörjningskälla.

Tyvärr finns fler samband mellan småkriminalitet och mer avancerad brottslighet med politiska motiv. Nyligen häktades en tidigare dömd, men tyvärr i förtid frigiven islamisk terrorist, den svenske medborgaren och bosniska muslimen Mirsad Bektasevic, vilket Per Gudmunsson nogsamt rapporterat, dock inte tillräckligt uppmärksammat i pressen.

Bektasevic hade tidigare 2005 planerat attentat mot västerländska ambassader i Sarajevo när polisen stormade in och beslagtog bombmaterial, bälten, ansiktsmasker och instruktionsvideos. Han dömdes för fördes till Sverige för att avtjäna resten av sitt straff. I Göteborg hade han dock frigivits trots tidigare småkriminalitet, och återfallit i kriminalitet. När han greps den 5 feb i år 2013 hade han illegala vapen i sitt hem.

Vad har då detta med illegala utlänningar att göra? Kriminella som har tillgång till vapen kan oavsett motiv använda varandra som kurirer (särskilt anonyma som illegala utlänningar), för vapenköp- och försäljning och för att rekrytera småkriminella till större uppdrag. Svensk-araben Mehdi Ghazali, som är bekant från talibanläger i Afghanistan som förde honom till Guantanamo 2001, har vistats i småkriminella kretsar och mer avancerade kriminella kretsar med politiska islamistiska motiv, som visar sig i hans senare resa till Pakistan 2009 med den nu fängslade jihadisten Munir Awad (som i sin tur sedan rest till Somalia och Danmark i syfte att begå terrorbrott, personer som Säpo anser vara en ny hotbild, liksom nyligen fasttagna somalie-svenskarna). Klart är att det finns kopplingar mellan små- och storkriminella, och mellan de utan och de med politiska motiv. I Köpenhamn och andra storstäder i Europa finns band mellan gäng och religiösa ledare i kriminella stadsdelar.

Jag påstår inte att alla som vistas illegalt i landet är muslimska terrorister. Men det finns skäl som vi sällan talar om som är minst lika viktiga för att utvisa så många vi kan. Ett sådant skäl är kopplingarna mellan olika kategorier av kriminella. Letar man svartjobb, uppdrag och kontakter när man befinner sig på rymmen från polisen och Migrationsverket, kan det inte uteslutas att vissa kriminella, med eller utan PUT och medborgarskap, hjälper en in på en mer avancerad kriminell bana. Har man sedan den rätta tron, vilket nog hälften av de som kommer till Sverige lär ha oavsett flyktingstatus, underlättar den för att begå brott i Allahs namn.

En sista kommentar till utseende. Om det har visat sig att män, med eller utan skägg, från Nord-och Östafrika och Mellanöstern har begått terrorbrott i väst är det inte konstigt att just dessa väljs ut av t ex flygplatskontrollanter för ytterligare kontroller. Jag kan beklaga att den brittisk-somaliske löparen Mohamed Hassan Mohamed får stå ut med att bli extra kontrollerad vid immigrationsdisken i London varje gång, men så länge hans vissa av hans forna islamistiska och våldsbenägna landsmän i Somalia begår terrorhandlingar där och i andra länder dit de tagit sig in via flyg t ex. Att de kallar hans sportprestationer ”för västerländska”, betyder att han får stå ut med mycket även hemifrån, oavsett våldshandlingar.

Samma sak gäller de från utlandet komna svenska medborgare eller invånare som har PUT eller andra legala papper och åter tunnelbana, spårvagn, buss eller besöker skolor och vårdinrättningar, med eller utan barn. Så länge det finns personer med exakt samma utseende som dem, har polisen rätt och ska, om det finns anledning enligt lag, be dem visa upp sin legitimation. Den lagstiftning som finns räcker till för att skydda mot diskriminering och det är inte alls fråga om rasism. Om säkerhet och legalitet ska få stå åt sidan pga missriktade anklagelser om rasism är vi illa ute.

Håll rent för stollan Katarina Mazettis utfall

mazetti_2327490u
Vänsterstollan Katarina Mazetti som i debatten om näthat den 11 feb 2013 på Publicistklubben i Stockholm, ifrågasatte mordförsöket i förra veckan, utan korrigering av programledaren Dabrowski, på den danske redaktörern Lars Hedegaard fick även in ett inlägg i Svenska Journalistförbundets medlemsblad:

Danska TV2 gjorde dagen efter mordförsöket ett inslag med de flesta ledtrådar, men det verkar inte SJF ha känt till eftersom de tog in Katarina Mazettis text

Summa summarum:
Att den skönlitterära författaren och vänsteraktivisten K. Mazetti fått spel är klart men inget att bry sig om, men att SJF och PK låter henne hållas tyder på bristande omdöme. Sakine Madon var annars bäst i debatten, vilket vi alla redan visste.

En termins statsorganiserad indoktrinering i islam

islamologi

En termins indoktrinering i politiskt korrekt islamologi, 30 hp RHG 102.

Ingen kritisk eller vetenskapligt ifrågasättande kurslitteratur, över 15 år gamla böcker, attentatet 9/11 2001 studeras ur Mattias Gardells ursäktande perspektiv liksom hans debattbok om sk islamofobi, där Muslimska Brödraskapet jämförs med svensk socialdemokrati.

Professors Jan Hjärpe vars bok ingår, försvarade antisemitism i fallet med Radio Islam 1989 och hävdar att arabvärlden befinner sig i en guldålder, visar Per Ahlmark i ett inlägg.

CSN lånar ut dina skattemedel med låg ränta, studenter fördummas och förbereds inte för arbetslivet, och Stockholms universitet kan stoltsera med mångfald och tolerans.

Islamisering? Nej svensk högskoleutbildning.

Framförallt frihet. Festskrift till Lars Hedegaard 70 år

20130206_081741

Frem for alt frihed. Festskrift til Lars Hedegaard
Trykkefrihedsselskabets Bibliotek 2012

Den svenska pressens undfallenhet efter mordförsöket 5 feb 2013 på en av denna tidnings redaktörer, Lars Hedegaard, förklaras bäst med dess okunskap om vem de har att göra med. För att råda bot på detta rekommenderas läsning av den festskrift som utkom sommaren 2012 till Hedegaards 70-årsdag. Till de som hyllar Hedegaard finns danska ministrar, partiledare, internationellt kända intellektuella inklusive meningsmotståndare från hela världen och från Hedegards studietid vid Århus universitet på 1960talet.

Fokus i de 21 bidragen ligger vid yttrandefriheten och dess fiender medan ämnena varierar från bibelexeges till frikännandet av Hedegaard av danska Högsta Domstolen i april 2012. Bland bidragen finns många som ser paralleller mellan andra tiders förtryck och dagens politiska korrekthet i västvärlden, särskilt inom EU och i Skandinavien. Några historiska bidrag står ut bland de många samtida betraktelserna över islamisering, yttrandefrihet, intellektuell repression och jubilarens framgångsrika insatser sedan 1960talet med historieforskning, publicistisk och opinionsbildning i Danmark i synnerhet men även utomlands.

Kai Sørlander beskriver motsättningen mellan diktkonst och filosofi i Platons antika Grekland. Temat är välkänt och hans genomgång traditionell, men slutar i att påvisa den protestantiska kristendomens betydelse för att kunna bedriva verklig rationell analys och tillåta fri diskussion, även om sekulära ting. Hotet mot denna rationalitet är den relativism som brett ut sig och låtit samhällsfrågor behandlas som vore de upp till litterära smakomdömen.

Prästerna Søren Krarup och Jesper Langballe går i närkamp med det kristna begreppet om kärleken till sin nästa, respektive skillnaden mellan den statiska guden Allah och den kristna Guden. Bibelns ord om att älska sin Gud och sin nästa som sig själv är en uppmaning menar Krarup. I 1968 års version blev den till en lag, en regel om löneutjämning och solidaritet enligt vänsterns påbud. Att älska ett oändligt antal nya och anonyma invånare till Danmark via skattsedeln är inte meningen. Langballe visar hur Allahs lag alltid ger muslimen rätt, medan Gud tvärtom visar människans otillräcklighet och inbjuder till självkritik. Den kristne är desillusionerad om sin förmåga och behöver syndernas förlåtelse. Muslimen kan tvärtom med Allahs hjälp gå emot alla andra med svärdet i sin hand för jihad.

Katrine Vinkel Holm skriver om 1770 års danska tryckfrihetsman, Johann Friedrich Struensee (som fö skildras i svensken PO Enquists roman Livläkarens besök). Avskaffandet av censur blev kort, 3 år. Sedan fick det danska enväldet nog av de tusentals illa skrivna, uppstudsiga, ofta anonyma skrifter som hade givits ut. Folk med ”de mest ytliga kunskaper gav sig in i allt möjligt”, suckade en historiker några decennier senare. Som om de ville delta i samhällsdebatten, tänka sig.

David Gress skriver om upprinnelsen till det spanska inbördeskriget där den sedvanliga glorifieringen av vänsterns republikaner ifrågasätts. Gress hävdar att denna förenklade marxistiska tes inte räcker till för att förklara vissa historiska händelser som misskrediterar de framryckande kommunistiska och anarkistiska styrkorna. Tyvärr råder sedan 2007 yttrandefrihetsinskränkning i Spanien om inbördeskrigets orsaker, inte olikt det turkiska förbudet om utrotningen av armenier 1917-21.

Jens Gregersen skriver om en annan myt, framgångslandet Sovjetunionen, som lockade och förblindade många europeiska intellektuella under sina första decennier (i Sverige hyllades diktatorn Stalin så sent som 1947 av svenska Författarförbundet under ledning av akademiledamot Artur Lundvist). Danska författaren Karin Michaëlis resa 1934 avrapporterades i den bolsjevikvänliga liberala dagstidningen Politikken, som kunde visa upp mönsterfängelser och glada sovjetmedborgare. I nutida biografier och uppslagsverk om Michaëlis förtigs detta. Även Bent Jensens bidrag behandlar kryperi för Sovjet, t ex vid en konferens 1975 om dissidenten Andrej Sakharov.

Festskriften är obehaglig i ljuset av mordförsöket. 2013 lade danska sk anti-fascister ut Lars Hedegaard adress med en karta där hans hus var uppmärkt. ”Vi måste värna om de orädda, som hotas till livet av rasande islamister” skrev Bent Jensen och Frørup Vestergaard i bokens förord i maj 2012. Nio månader senare besköts Lars Hedegaard med två kulor vid sitt hem. Svenska journalister bör ta chansen att förstå vad som sker genom att läsa denna utmärkta skrift och agera.

Bokens motto, ”Frem for alt frihed”, är taget från britten John Miltons Areopagitica (1644), “Give me the liberty to know, to utter, and to argue freely according to conscience, above all liberties”, vars ord citerades i domstolen 24 januari 2011 av Lars Hedegaard.

Three Dutch heroes – and a Dane

Today I was going to hail three brave Dutch men who have in their various ways fought against repression, Islamisation or been victims thereof. But during the day (5/02/2013), a Danish hero was attacked by a militant Muslim so the list will be extended.

hans van wieren

1
Hans van Wieren, principal at secondary school in The Hague.

This man had a troubled pubil, Murat Demir born 1987, who several times has misbehaved. After being thrown out of class many times, he had to see the principal Hans van Wieren. After such a meeting Murat went home, got a pistol and came to back to school on Jan 13, 2004 and shot the principal in the head at the school cafeteria. Afterwards classmates of the killer came to the police station with slogans such as “We love you Murat”.

My experiences as vice principal in similar immigrant dominated school are much more limited thank God, but still problematic.

Ahmed Marcouch

2.
Ahmed Marcouch, former mayor, police sergent and member of parliament

This police officer was born in Morocco and raised in Holland. He became known as the Sheriff of Slotervaart, his police ward in Amsterdam where he later was elected mayor. He has been tough on Muslim immigrants as himself, not wanting to excuse any troublemakers. He also wants to cancel teaching of minority languages and send immigrant criminals back home. Tough love to his fellow immigrants, particularily Muslims from Morocco. His social democratic party supported him at first but dropped him when his policies were viewed as discriminatory.

wilders

3.
Geert Wilders, spokesman for the Freedom Party
He has been under police protection since 2004 when his friend and co-warrior for free speech, Theo van Gogh, was killed by a fierce Muslim militant. His book Marked for death and the Swedish bio Fallet Wilders tell of his rise to fame. He is a hero for his relentless plead for free speech and has an in-depth knowledge of the Koran. In Sweden his 2012 visit at the Swedish Free Press Society in Malmö became an event in itself.

Lars Hedegaard

4.
Lars Hedegaard, editor and chairman of the Danish Free Press Society

Today then, this 70 year old proponent of free speech and a critique of Islam and immigration policies was shot by his Copenhagen home but survived. A 30 year old dark man with dark beard and dark hair (Danish press tells that the attacker was a dark skinned immigrant which Swedish media leaves out.) attacked Hedegaard most likely for the same intolerant reasons as similar attacks from Islamists on Danish cartoonist Kurt Westergaard, editor Fleming Rose, Norweigan publisher Wiliam Nygaard, who also was shot in 1989 for publishing Rushdie’s Satanic verses, and the many deadly attacks on Swedish artist Lars Vilks.

Islam’s defenders do not tolerate non-violent criticism on its ideology and scientific research on the history and interpretations of the Koran, Muhammed and Islam yet and more blood will be spilled here and in Muslim countries until they do. These four men should be hailed today all over the free world, especially in Scandinavia. There are no excuses to confront words, images, films, sounds, literature and speeches with violence.

Politisk önskelista

bok 24 jan

Foto från min Talarkväll för Frihetsfronten januari 2013 där några av dessa förslag framfördes:

Minska invandringen till dansk nivå
Inför en författningsdomstol
Tidigare betyg i skolan inklusive ordningsbetyg
Mer befogenheter för lärare att hålla ordning i skolan
Gå med i NATO
Sänk skatten
Minska offentlig sektor
Avskaffa anställningsskyddslagar
Avskaffa stridsrätt för tredje part i fackliga konflikter
Mer profilerade yrkesprogram i gymnasieskolan
Bättre villkor för studenter i naturvetenskap och teknik
Arbetskraftsinvandring för kvalificerade arbetssökande
Minska islamiseringen
Minska kränkhetslagstiftningen
Lägg ned lärarhögskolorna
Inför privata universitet och lärarhögskolor
Visa alla skatter och avgifter på lönebesked
Rusta upp försvaret
Minska rätten till socialbidrag
Krav på socialbidragsmottagare
Platt skatt
Avreglera bostadsmarknaden
Utöka säkerhetspolisens befogenhet
Skydda tryck – och yttrandefriheten
Inför en litteraturkanon i skolan
Minska statsfeminismens makt
Lägg ned Sveriges Radio och TV
Avskaffa presstödet
Halvera antalet riksdagsledamöter
Inför 7 administrativa regioner
Krav på god talad och skriven svenska i alla offentliga uppdrag, särskilt vård, äldrevård och skola
Inför bidrag till hemmaföräldrar
Visa hela avgiften för förskola
Inför rätt till hemundervisning
Lägg ned Arbetsförmedlingen
Lägg ned opinionsbildande myndigheter
Övervaka våldsvänstern och islamister
Utökad rätt till signalspaning för polis och Säpo
Avskaffa religiösa skolor och förskolor
Inför samhälls- och värnplikt
Skärpta straff
Avskaffa sexköpslagen
Avkorporativisera arbetar- och landsbygdsrörelserna
Lägre företagsbeskattning
Färre regler för driva företag
Postumt Nobelpris till Astrid Lindgren

Se vidare

https://sjunne.com/2012/08/01/sverige-varldens-mesigaste-land-men-snart-inte-mer/

Se Lars Hedegaards politiska program

http://www.d-intl.com/2014/10/16/lars-hedegaard-staller-upp-i-folketinget/

Mycket pengar, lite stöd och oförankrade idéer inom C

Mycket klöver till partier ger inte automatiskt stort väljarstöd. Frågan är om partiprogramförslaget spetsiga idéer kan lösa Centerkrisen. Varför partiet inte lade några av sina 1 800 000 000 kronor på vettiga väljarundersökningar och fokusgrupper som kunde ta fram väl förankrade idéer är mig en gåta.

Att starta tankesmedjan Fores var nog bra investering men verkar som att inte heller den haft tillräcklig markkontakt med den ursprungliga landsbygdsrörelsen och vanliga centerväljare. Troligen överskattade ledningen i C att förnyelsen kunde ske utan partiets stöd. M

Islam, väst och liberalismen

Omslag-Islam-och-liberalismenEn kort recension av en kort skrift som presenterades på Timbro i veckan

Islam och liberalismen av Carl Rudbeck
(Timbro. Stockholm 2013)

Den liberala tankesmedjan Timbro har givit den liberale kulturskribenten Carl Rudbeck i uppdrag att kort beskriva islams relation till liberalism och demokrati i västvärlden. Rudbeck är särskilt lämpad som kunnig i arabiska och med en vass penna, bl. a som redaktör för den nu nedlagda kultursajten Smedjan.com.

Den tunna 70 sidiga skriftens mål är att introducera svenska läsare i en internationell debatt som förts sedan invandringen av muslimer till väst skett i stor skala sedan 1945. Rubrikerna Reformeringen av islam, Globaliserad islam, Lögner och fiktioner om islam, Verkliga problem, Fundamentalism och Tama imamer (utbildade av svenska staten) är några av de teman som snabbt skissas, lärt och översiktligt.

I den debatt om reformeringen av islam och huruvida den ens är möjlig verkar Rudbeck ställa sig mellan vad han uppfattar som två ytterligheter. Dels de imamer och islamologer i väst som inte ser några större problem, dels de kritiker som ser islam som själva grundproblemet. Tariq Ramadan hör till den första skaran medan Robert Spencer den andra. Rudbeck nämner dock bara Ramadan, vilket är en stor brist eftersom Spencers islamkritik är betydande. Ramadans tvekan att fördöma Koranens stening liksom hans godkännande av våld mot civila israeler noteras men inte tillräckligt.

Att Rudbeck inte starkare tar ställning för yttrandefrihet och demokrati vad gäller islams ställning i västvärlden är huvudintrycket av skriften som försöker balansera mellan de två lägren, men han smyger in stark och klar kritik i alla faktauppgifter om vad hårdföra islamtolkningar ställt till med i form av självförvållad segregation, våld, offerstatus, sharia rättskipning, problem i skolor och samhällsservice osv.

Det finns två sätt att läsa denna korta skrift; en ytlig som uppfattar Rudbeck som en försiktig och balanserad tolkare av dagens heta debatt om islam och demokratiska värden, en djupare som ser att alla fakta han drar fram tyder på att reformationen av islam är en betydligt svårare fråga än att försöka finna en medelväg mellan islamvänner och islamkritiker. I detta påminner Rudbeck tyvärr om de svenska s.k. ”tredje ståndpunktare” som under kalla kriget vägrade ta avstånd från Sovjets våldregim med hänvisning till USA:s övermakt. Dessa supermakter var lika goda kålsupare ansåg det svenska etablissemanget
Rudbeck skriver att ”Det finns också stora och goda möjligheter att muslimen inte längre är ’den andre’ utan vem som helst, du och jag. För det krävs att man skiljer mellan islam och muslimer, bara för att en handling begås av en muslim så behöver det inte bero på hans muslimska tro”.

I kontrast till detta överslätande läste den muslimske terroristen Taimour Abdulawahab upp sin motivering som han sände till Säpo innan han sprängde sig själv i sitt misslyckade terrorattentat 11 dec 2010:
”Tack vare Lars Vilks och hans målningar av profeten Muhammed, fred vare över honom, och era soldater i Afghanistan och er tystnad på allt detta så ska era barn, döttrar, bröder och systrar dö lika som våra bröder och systrar och barn dö. Nu har islamiska staten uppfyllt vad de har lovat er. Vi finns nu här i Europa och i Sverige, vi är en verklighet”.

Men Rudbeck skriver strax därefter. ”Att integrationen av en så stor grupp med en ny religion, som ju länge sågs som kristendomens fiende /…/ skulle gå helt utan problem är en tanke så naiv och befängd att det är märkligt att den alls har kunnat uppstå”.

Skriften är en bra introduktion som bör läsas av alla samhällsintresserade men den bör kompletteras med svenska utgåvor av Bruce Bawer, Robert Spencer och Geert Wilders böcker för att fördjupa diskussionen och tydliggöra alternativen. Rudbeck hyser förhoppningar om dialog dock med viss reservation. ”Muslimerna måste argumentera för sin sak – helgdagar, matvanor, umgängesvanor – och de måste finna sig i att andra argumenterar emot. Ansvaret vilar också på dem. Framtiden är inte skriver utan vi får skriva den själva och då helst tillsammans”.

Vid skriftens presentation på Timbro var Pernilla Ouis, docent vid Malmö högskola och fd muslim, den enda som verkade kunna debattera islam och väst med klarsyn (lyssna själv här). Läs Rudbecks skrift själv, en bra början som måste fortsätta.

Rektor som informationsstrateg

Publicerad i Skolledaren nr 2/2013

Att skydda sin lärarkår och personalstab från att översvämmas av oväsentlig information tillhör skolledningens kärnuppgifter idag. Dagligen svämmar e-postens inboxlåda över, bara överträffad av den fortfarande pappersburna högen inkommande post till rektorsexpeditionen.
Myndigheter, läromedelsföretag, fortbildningskonsulter, projekt av alla möjliga och omöjliga slag, kommunala nämnder och förvaltningar, ideella organisationer, koncernledningar, föräldrar i grupp och enskilt, elever i grupp och enskilt, kollegor och anställda – alla pockar på uppmärksamheten från dig och att du ska föra just deras budskap vidare till din personalkår. Men det ska du inte alls göra utan goda skäl.

SKYDDDA PERSONALEN
Den viktigaste uppgiften, förutom myndighetsuppdraget, för en rektor idag är att skydda sina lärare från alla slags propåer så att de kan få tid att undervisa och vara med eleverna. Inget annat är viktigare. Om alla som ville in i skolan skulle få tillgång till tid och plats skulle vi ha 32 veckors temaveckor om sex, trafik, hållbar utveckling, relationer och vad helst som kan vara behjärtansvärt men icke åligger skolväsendet i första hand. Från och med LGr 69 och SIA utredningen 1974 har den svenska skolan inlemmats i ett vida större uppdrag än enbart att förmedla kunskap och färdigheter. Skolöverstyrelsen inbjöd då folkrörelser, näringsliv (nåväl), föreningar och intressegrupper att bidra till skolans uppdrag att fostra harmoniska samhällsmedborgare med resultatet att kärnuppdraget försvann ungefär 1980. Den borgerliga regeringen hade inga invändningar utan fortsatte den korporativa synen på skolan som en Mädchen für alles. Det entreprenöriella lärandet är ett senare liknande sidouppdrag från alliansregeringen utan större relevans om eleverna inte kan läsa, räkna och skriva och hålla sams – alla dessa förmågor som sjunkit i decennier utan större uppmärksamhet.

FEM PROCENT VETT
Av den dagliga skörden information per e-post och brev torde omkring 60 % direkt kunna läggas i papperskorgen. 30 % är visserligen relevant men om du bara besvarar att du tagit del av informationen så är den delen överstökad. Återstår 10 %. Hälften är angeläget men kan vänta. Dock måste du ta tag i detta själv och dra in berörda (lärare, personal, elever, föräldrar osv.). Återstår 5 % vettiga budskap som du kan ta med till veckans personalmöte/ lärarkollegium om det finns tid. Dessa 5 % bör vara så viktiga att något blir lidande om dessa propåer inte hörsammas.

TJAT GÅR HEM
Vad som inte ska vänta är elevvårdsärenden och särskilt de med relevans för lagar om kränkande behandling och diskriminering. Mobbning i dagligt tal. Dessa meddelanden ska alltid besvaras, helst per mail så att det finns en dokumenterad återkoppling. Du ska minst en gång per månad påminna dina lärare med mentorsuppdrag/klassföreståndaransvar att de alltid ska besvara mail om det finns information om mobbning. Även uppenbart omöjliga föräldrar, och en del elever, skickar mail som ska besvaras, hur galet de än kan ha uppfattat situationen. Rådgör med din IT ansvarige hur mailboxens utskickslåda kan inrymma fler megabytes så att alla lärare kan spara sina skickade mail i 10 år helst.

Elevvårdens informationsstrategi har en särskild metod för att klara av alla blanketter och rutiner som innebär att de elever som uppenbart inte sköter sig, och en del föräldrar, kallas till möten regelbundet med allt kortare intervall. Metoden går ut på att istället för att skälla på elever som skolkat, stulit, bråkat, haft sönder skolans egendom osv. så tjatas de till bot och bättring. I andra, ofta sydligare länder, så slås sådana elever sönder och samman men vi i Norden vet bättre. Med neutral ton klarar vi skolledare och elevvårdsansvariga av att förmedla budskapet om vad elever måste klara av för att sköta sig, få betyg och bli respekterade, annars blir det mer information och dokumentation. Inte hotfullt, bara mer papper och prat. Det fungerar ungefär på samma vis som när lärarna får för mycket information. De värjer sig och rättar in sig.

TVÄRTOM
Din uppgift som skolledare är att göra tvärtom mot dina hyggliga lärare. Beskydda deras ögon och öron från oväsentlig information. Med strulpellar och pjoskföräldrar gör du det motsatta. Belamra dem tills de storknar.

Dina lärare ska inte rätta in sig i allsköns uppdrag från det omgivande samhället, om så de kommer från Skolverket eller Skolinspektionen. Allt har sin tid och du är satt att förvalta den dyrbara tid som oftast inledas i 40 minuterspass i skilda ämnen och grupper. Dessa lektioner kräver att dina lärare och därmed elever får koncentrera sig åtminstone en stund.

Tvehågsen dramatik på Dramaten

/
Greider till vänster, Segerfeldt till höger.

Den 26 november 2012 gick ett märkligt skådespel av stapeln på Kungliga Dramatiska Teatern, De misslyckade konsumenternas afton. . Till formen var föreställningen ”Spelet om världens framtid” en framgång men innehållet var tveksamt. Miljöförstöring, eurokris och kapitalism var de givna fienderna men även de konsumenter i väst som inte finner mening i att konsumera mer. Allt inramat av sedvanlig kulturradikal dramatik från Dramatenchefen Marie-Louise Ekmans introduktion till Göran Greiders flaxande hår och hundar (ja han verkar ha mer tilltro till dem än oss och liknar alltmer en jycke).

Men det finns få skäl till att vara så misströstande om världens utveckling som dessa vänsterradikaler ville framhålla. De var i majoritet i publiken av applåder att döma och dominerade antal personer som talade och agerade på scen. I vissa fall var dominansen oerhörd till vänsterns fördel som när den programledare/domare som Stefan Jonsson representerade stod för frågor och domar. Jonsson är nog det mest politiskt korrekta den svenska akademiska kulturvänster kan uppbringa.

Varför var skåespelet felslaget från början ? Ja de olika områden som rördes samman har inte med varann att göra och befinner sig i skilda stadier av utveckling, ibland accelererad av politiska beslut, ibland inte. Den miljöförstöring som vi känner av som global uppvärmning har nog fog för sig men Dramatens perspektiv verkade ha stått still sedan Romklubbens misslyckade framtidsförutsägelser 1972. Tom Friedmans Hot, flat och Crowded 2008 har inte nått till kulturvänstern som gärna vill dramatisera klimatförändringarna utan att ta hänsyn till de tekniska och ekonomiska framsteg som gjorts sedan 1970talet. Undergångsstämning är mer dramatiskt.

Vad gäller ekonomin så har 100tals miljoner i de fattiga länderna mycket bättre idag än för 40 år sedan. I Asien, Afrika och Latinamerika minskar antalet fattiga snabbt och levnadslängden ökar pga ökad handel och fungerande marknadsekonomi. I Globaliseringsrådets första rapport 2007 berättar Johan Norberg om dessa fantastiska framgångar som gått vänstern förbi. Att tala om dessa växande massor bättre förhållanden har tvingat en gammal vänsterman och världförbättrare som Lasse Berg att tänka om. Men av detta syntes inte ett spår på scenen där den ena världspessimistiska förutsägelsen avlöste den andra. Den ende som tog upp att fler är rikare och friare idag än någonsin tidigare var Fredrik Segerfeldt men mot den dystra hopen stod hans sig slätt. Ingen vill lyssna på tal om ytliga framgångar när man kan vara djup pessimist. Att ett jobb på HM i Bangladesh inte är det sämsta alternativet är fortfarande svårt att förstå för de som pekar finger och vill tvinga fattiga arbetare till arbetslöshet.

Konsumenterna i fattigare länder har dragit stor nytta av att kunna få kylskåp, rinnande vatten och toaletter vilket vänstern såg som futtigt där de proklamerade på Dramaten. Konsumism ! Att tro att konsumion av varor skulle vara livets mening såg som yttersta tecken på ytlig kapitalism. Men vem vill få medborgare att tro det ? Och för fattiga, och en del andra konsumenter, kan vissa varor och tjänster vara avgörande, särskilt för de mest utsatta som inte har bostad och existensminimum ordnat. Vänstergnället ter sig överdrivet också som livsfilosofi. Att en konsument måste vilja något annat, något högre och gärna kulturellt skapande, sades av elitvänstern på Dramaten som såg sig själva som uttolkare av livets mening. Jag tror få konsumenter är så inbilskt korkade att de ser konsumtion som livets mening, men vänstern verkar tro det.

Eurokrisen till sist. Vänstern tror dels att dess tanklösa expansion av offentlig sektor i Sydeuropa har med krisen att göra, dels att keynesianska metoder fortfarande duger. Filmen Europe’s Debt, America’s crisis? och boken Eurokrasch är betydligt mer relevant än vad Dramatens protesterande (skattefinansierade) kulturarbetare visade upp.

Sammantaget blev kvällen nog ett positivt bidrag till kulturdebatten av flera skäl dock. Dels hade Dramaten fattat sedan skandalen i våras då kulturkoftorna klappade när poeten Johan Jöhnsson deklamerade att han vill sprida herpes på toaletthanddukar hemma hos villaägare i Äppelviken, dels framgick vänsterns villrådighet tydligt eftersom man var minst tre decennier efter i utvecklingen. Men framförallt var formen, att blanda skribenter och skådespelare, domstol och debattprogram (där en kortlek fick vara slumpgenerator), radiosändning av Filosofiska Rummet i P1 (där tre konsumtionsskeptiker mot en konsumtionsvän diskuterade). Om denna form ges ett lika fantasifullt och samtidsrelevant innehåll har Dramaten hittat en ny nisch. Annars förbli dessa kulturvänsterns pessimistiska debatt- och dramatik stycken onödiga, överflödiga och passé för jordens alla fattiga som blivit mindre fattiga.
“Looking back over the past decade the long-run trend towards progress in human development has continued. On average, people born in a developing country today can anticipate being wealthier, healthier and better educated than their parents’ generation. They are also more likely to live in
a multiparty democracy and less likely to be affected by conflict.”
Från FNs UNDP rapport 2006 (som de smyger undan bakom ett storslaget pessimistiskt perspektiv, s. 7)

Erik Almqvist och Cecilia Wikström – en jämförelse

Erik Almqvist

Position
Ekon pol talesman för SD, riksdagsman i parti utanför regeringsallians och inte i den organiserade rödgröna oppositionen

Uttalande
Kallade kvinna ”hora” och ”blatte-lover” vid bråk som kvinnan ingrep i

Tillstånd
Berusad och trött

Tid
Sen natt, tidig morgon för 2 år sedan

Plats
McDonalds, Kungsgatan, Stockholm

Media
Smygfilmad. Bevis läckt till Expressen.

Orsak
Attackerad av redlös man som försökt ta Eriks mobil

Bevis
Expressen

Reaktion
Drev med krav på avgång, vilket skedde dagen efter publicering.

Cecilia Wikström

Position
EU parlamentariker, ingår i regeringsalliansen

Uttalande
Kallade politiker från Malta för ”dinosaurie” pga hans värderingar inför hans utfrågning i EU parlamentet. Hans ev utnämning kallas ”stor fet präktig råskandal”

Tillstånd
Nykter. Kan tala på inandning

Tid
Nov 2012. Kontorstid

Plats
TV studio med utfrågare vald av Cecilia W

Media
Cecilia Ws YouTube kanal, visad av SVT.

Orsak
EU Kommissionen har kallat maltesen Tonio Borg för att ersätta Maltas representant

Bevis
SVT

Reaktion
Respekterad och hyllad av 100tals lyssnare enligt hennes egen YouTube kanal

Sverigedemokraternas socialkonservatism utesluter den goda mångkulturalismen och missar väljarstöd

Videoklipp från den indiska förskolan Nishkam i norra England

Att kritisera svensk invandringspolitik utifrån SDs principer är att blunda för de fördelar socialkonservativa invandrare från Mellanöstern och Asien men även Sydamerika och Afrika för med sig till Sverige. De kommer hit med familjetraditioner som innebär att yngre hedrar äldre, att man respekterar auktoriteter och ibland i kampen för överlevnad finns viktigare saker utifrån goda grunder att bry sig om än att respektera lag, regler, byråkrati och osunda märkliga svenska vanor. Sin familj, sin heder, sin tro, sina värderingar från hemlandet.

SD inser inte att just de värden som partiet vill bevara i sin kamp mot brottslighet och bidragsfusk, asylbedrägerier och brist på civilkurage, försvaras oftare av sk traditionella invandrargrupper än moderna svenskar. Sverige är ett extremt land i sin övertro på förnuft och planering, individualism och modernitet. Svenskarna är visserligen i majoritet här men de värden landet står för är i stark minoritet i världen. Mitt inlägg 2011 om hur Sverige kan lära av dessa normala invandrarkulturer förklarar min hållning.

Att låta tonåringar ha sex obehindrat är visserligen lagstadgat i Sverige men det betyder inte att det alltid är önskvärt. Svenska familjetraditioner som hellre lämnar unga åt sig själva kan vara nog så känslokalla som de hederkulturer som svensk rättapparat, skola, socialförvaltningar och media ondgör sig över. Att tro att den svenska tillåtande hållningen alltid är bäst leder fel. Familjesammanhållning och tilltro till äldres råd är inte alltid fel, vad än skolsyster, ungdomsmottagning, lärare och kompisars föräldrar säger.

Det finns en god sida av mångkulturalismen som försvinner i allt elände. Den indiska förskolan Nishkam i England visar sig trygg för barnen och fler engelska förskolor och familjer skulle vinna på att ta efter deras metoder och exempel. I videoklippet ovan berättar indiskfödda förskoleforskaren Amita Gupta om varför barn i Asien växer upp i trygga familjemiljöer. Samma goda familjer finns nordvästra Stockholm, Rosengård och runt om i andra sk utanförskapsområden. Att bekräfta deras goda traditioner är en bra sida av mångkulturalismen, som statsvetaren Andreas Johansson Heinö idogt försöker berätta om i sina böcker och på sin blogg.

Sverigedemokraterna har inte kraft nog att reda ut dessa frågor och stå upp för sin socialkonservatism utan spelar ut ett främlingsfientligt kort som stöter bort de utlandsfödda väljare som sympatiserar med traditionella värden. Skulle partiet inse detta och komma bort från att sammankopplas med rasism, vilket media, de 7 övriga riksdagspartierna och offentlig sektor gör oupphörligen, skulle partiet växa snabbt och reducera Kristdemokraterna.

Nuvarande SD inser dock inte sina möjligheter utan faller själva i farstun för de infama islamkritikerna i och runt partiet som bara ser problem med religionen islam och inte de kulturtraditioner som stödjer ett gott familjeliv utan teknisk rationell välfärdsstat och självgod modernitet. Majoriteten av svenska muslimer är moderata och skulle liksom många andra kristna invandrare stödja ett svenskt socialkonservativt/liberalkonservativt parti av amerikanskt republikanskt snitt.

Återkommande åsiktsregistrering i Sverige sedan Krilonböckernas 1940tal

Eyvind Johnsson, författare till Krilontrilogin

Under andra världskriget fanns många sätt att övervaka den bräckliga svenska neutraliteten. Pressen fick order vad som kunde skrivas och böcker kunde censurerar. Efter ett tag förstod såväl författare som redaktörer och skribenter vad som gick att säga och skriva. Eyvind Johnsson tillhörde de modiga som berättade om t ex tortyr i Norge under nazister från Tyskland och inhemska men fick paketera berättelserna i de tjocka volymerna om Johannes Krilon. Nu finns ett nyvaknat intresse för den kämpande humanisten Eyvind Johnsson.

2010 disputerade Per A Wiktorsson på denna oerhört sammansatta och betydelsefulla trilogi och För några månader 2012 sedan berättade kulturjournalisten Jens Liljestrand om Johnssons envetna kamp för tryck- och yttrandefrihet i essän ”Friheten att vara mänska”. 2014 tryckte NEO en intressant essä av Torbjörn Elensky om Krilon och Johnsson.

Böckerna om Krilon är fyllda av patos för tanke-, press- och yttrandefrihet.

I Eyvind Johnssons personliga credo för människovärdet är friheten störst:

”Jag är krigförande. Jag är på den sidan som strider för FRIHETEN
ATT VARA MÄNSKA, för det högsta av allt. Friheten
att leva tryggt. Friheten för varje mänska att yttra sig öppet. (…
) Friheten är inte någonting man får alldeles gratis. Framtiden
är heller ingenting man får till skänks, jag menar den ljusa, den
fria och fina. Jag kan upprepa vad jag lovat er ännu en gång och
vad jag kan lova världen: en ljus, en fin och fri framtid, och
stora ansträngningar, stora offer för att nå den.”

Under dessa år 1939-1945 grundlades säkerhetsregister över de som varit eller kunde fruktas träda över gränsen i den ideologiska kampen mot Hitlers eller Stalins tankesystem. Neutraliteten krävde att svenskarna teg. Exporten fortsatte som vi vet men först när vinden vände 1943 började debatten öppnas något. Men registren behölls och fylldes på under de kommande decennierna, nu mest av kommunister och homosexuella.

1966 avslöjade Björn Kumm, Sven Rydenfeldt och Janerik Larsson att Säpo registerat kommunister eller barn till dessa på ett inte tillåtet sätt. En ung man förvägrades bli polis för att hans far var kommunist och av landets 5 miljoner fanns 300 000 i registren vilket tyder på ett oerhört insamlat material, främst via fackföreningsmedlemmar. LO och S var naturligtvis inblandade men som vi alla minns avslöjades inte detaljerna förrän 1973 av Bratt och Guillou i IB-affären . Bloggen Tankar om IB har mer intressant.

ÅSIKTSREGISTERING 2012
Underrättelsetjänster har all anledning att hålla koll på presumptiva terrorister med våldsbejakande ideologier. Jag har inga invändningar mot dagens system där Säpo övervakas av riksdagen och ser heller inga hinder för att använda elektronisk kommunikation som källa för bevisföring, sk signalspaning och FRA-lag.

Vad jag vänder mig emot är de utomstatliga organisationernas egen åsiktsregistrering och hur deras företrädare idag vill använda medel för att stoppa öppen diskussion om svensk invandringspolitik, migration, integration och andra avgörande frågor för landets demografi och ekonomi. Här ges några exempel på initiativ till eller redan genomförd åsiktsregistering:

1) Tidskriften Expo har en lista på personer som bör uppmärksammas pga deras åsikter,
2) Transportsarbetarförbundets uteslutningar av medlemmar med sympatier för Sverigedemokrater
3) Svenska Kyrkans beredvillighet att kartlägga teologer med kritiska åsikter och återkommande censurvilja.
4) Advokatsamfundets vilja att utesluta Sverigedemokrater från nämndemansuppdrag
5) LOs kampanj “Alla kan göra något” som ska utbilda 150 000 aktiva medlemmar att kartlägga åsikter så att inte fel personer väljs till poster
6) Oviljan hos regeringen att öppna arkiv hos fd östtyska Stasi där över 50 svenska journalister m fl finns namngivna och som inte kan ursäktas för sina brott mot oss medborgare.

Det finns säkert många fler exempel på åsiktsregistrering än dessa. LO har relativt gott om pengar och Expo anses ha goda huvuden som betingar sitt pris för att hjälpa LO med de bångstyriga medlemmarna. Men risken är att en öppen debatt om rasism och integration, migration och ekonomi, inte kommer till stand och att de med sk avvikande åsikter blir förbannade.

Eyvind Johnssons maning till mod för att bevara yttrandefriheten kallar oss att inte glömma. Hade han levat idag är jag övertygad att han skulle varit skeptisk till Sverigedemokraternas politik men ha slagits för deras och allas rätt att yttra sig. Den rätten ska inte bero på de register som nu upprättas för att hota och tysta ned.

Uppdatering 18 juli 2014

Programmet Danmarks Röst

Mitt föredrag om yttrandefrihet