Nedanstående funderingar, som handlar om vilka som skor sig på att folk flyr, är något jag inte kan belägga utan gränsar mot konspirationsteorier och cynism. Ändå kan jag inte avhålla mig från att delge er dem.  Vore intressant om någon hörde av sig om de gick att verifiera på något sätt.

 

TVÅNGSSKATT

Den första funderingen berör Eritrea men kanske finns andra länder som tvingar sina flyende medborgare att betala tillbaka en tvångsskatt från utlandet.

Eritrea har länge haft en avgift för de som flytt landet. För att processa handlingar begär ambassaden att de ska betala en slags ”tvångsskatt”,  2 % av sin inkomst/år enligt exileritreaner . Systemet har pågått i över tio år och verkar kanske fortfarande i det fördolda.

Min tanke om detta system är att fundera hur förtryckarregimen kan dra nytta av att folk flyr landet. Finns det ett incitament hos de ledande i Eritrea att behålla förtrycket? Att låta folk fly , vilket är ”olagligt” enligt ambassaden i Stockholm och tvinga dem att betala:

”Så det är olagligt att lämna Eritrea?

– Ja, men om du har tillstånd att lämna Eritrea så behöver du inte fylla i dokumentet. Men har man begått ett brott så måste det få konsekvenser.”  (SVT, januari, 2016)

En konsekvens är alltså att exileritreaner får betala för nya dokument men också för att finansiera kriget mot Etiopien, annars trakasseras familjemedlemmar som är kvar.

Slutsatsen blir att diktaturen i Eritrea tjänar på att skicka ut oppositionella. Eller är det för cyniskt? Kan regimer resonera så om sina (fd) medborgare? Jag vet inte, men frågan inställer sig att detta statliga skuldindrivande är ett incitament för att behålla förtrycket.

Frivilliga inkomster från utlandet var en gång en tredjedel av Eritreas BNP. Men nu kanske tvångsskatten har fått liknande funktion, dock mindre och mer svåradministrerad.

Mina dystra funderingar verkar stödjas av BBC och International Crisis Group som rapporterade 2014 om FNs tidigare uppmaningar:

”The Eritrean government is ambivalent about people leaving because it benefits from the large diaspora, the International Crisis Group reported. The government collects a 2 percent income tax from many immigrants through consulates or party affiliates overseas.  In 2011 the U.N. Security Council called on Eritrea to “cease using extortion, threats of violence, fraud, and other illicit means” to collect this tax, which yielded $73 million for the country from 2010 to 2013, the U.N. monitoring group found in 2014.”

 

MISÄR MOTIV

Min andra kanske än mer cyniska fundering berör hur en miserabel situation i ett utvandrarland upprätthålls av de som anlänt till trygga  länder för att motivera sin flykt och status som flykting. Förbättras situationen kan inte samma regler gälla när landet var i krig, befolkningen under hårt förtyck osv.

Somalia är ett talande exempel på denna logik dit flyg går regelbundet och kreditkort fungerar. Norge och Danmark  ser inte situationen där lika illa som vi i Sverige gör (med undantag för SvDs Per Gudmundson 2014 och 2017). Och Finland utvisar afghaner och irakier.

Fredrik Antonsson  jämför på bloggen  Iotakt dagens migranter som reser tillbaka utan besvär med ester som kom under 1940-talet. Mer tragikomiskt blev det 2014 då 100-tals somalier på semester i Somalia blev strandade, något som KDs Gunilla Gomér ogillade skarpt. Syrier i Danmark har gjort liknande resor.

Min fundering är vilka som tjänar på att vidmakthålla bilden av misär i utvandrarlandet. Förutom migranter som vill få tillstånd och asyl så måste flyktingsmugglarna vinna på att fler flyr om man kan påstå att landet är i kaos och krig. Skulle fred och stabilitet råda minskar deras vinster. Andra är givetvis passförfalskare och otaliga fixare längs flyktingrutterna.

Men kan våldsdåd utföras för att destablisera så att fler kan fly och fler få skäl att stanna bortom våldet? Nej, naturligtvis inte. Så resonerar inte självmordsbombare i Mogadishu eller Bagdad. De gör vad de tror på oavsett vilka som flyr deras våld.

Men en oroande slutsats blir att instabilitet upprätthåller asylstatus i väst och ger ett incitament att inte berätta om eventuella framsteg eller att man till och med åker tillbaka till det land man flytt från.

Terrorism verkar genom anonymitet. En bomb smäller av, ingen tar på sig ansvaret men hela städer och länder destabiliseras och folk börjar fly. Varje sådant dåd kan länkas till en fruktan och ovilja att stanna kvar. Samma sak med dysfunktionell stat, repression, korruption. Allt elände bidrar till att folk flyr.

Ändå görs framsteg och det finns säkra regioner i såväl Syrien som Irak, Afghanistan och Somalia. Men det är som om dessa bilder av eländet inte kommer fram eller undertrycks, medvetet eller omedvetet. En migrant som  jublar över freden i hemlandet kanske inte blir populär hos landsmännen om tillfälliga uppehållstillstånd kan dras in.

 

QUI BONO?*

Hur orsaker till flykt kan motiveras är alltid känsligt för de inblandade. Länge fick chilenare asyl i Sverige på 1980- och 90 talen, långt efter att landet haft demokratiska val och lugn rådde.  De chilenare som flytt från militärkuppen 1973 blev förbannade på de som kom långt senare med tveksamma asylskäl.

Någonstans i mina obehagliga funderingar finns en historia att berätta om eländets incitament och hur föreställningar behålls långt efter att de tjänat ut som verklighetsbeskrivningar. Kanske någon reporter på fältet i Mellanöstern/Afrika kan inspireras att dra fram alla som tjänar på eländet, det reella och det förljugna.  Reportage och analys i stil med Paul Colliers Exodus vore intressant

Jag är övertygad av att  de flesta migranter är offer för detta spel med deras liv och att vi liksom de har allt att vinna på att deras hemländer stabiliseras och  att vi kan tala om dessa framsteg utan hinder.